SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄLING 3liŋ2, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. skrivet me-)
Etymologi
[sv. dial. (Jämtl.) mäling; jfr nor. mæling, isl. mæling(r); till MÄLA, v.1]
i fråga om (i sht ä.) förh. i Jämtland.
1) ytmått för uppmätning av jordområde, utgörande (i allm.) ungefär en sjättedel av ett tunnland (l. så stor del av en sädesåker som en person normalt kan beräknas avmeja på en dag). Een Mäling öppen Åker. OfferdalKArk. N II 1, s. 91 (1744). Hülphers Norrl. 2: 117 (1775). PT 1903, nr 108 B, s. 1.
2) (†) längdmått motsv. längden av en kvadratiskt uppmätt mälings sida. NorrlS 1—6: 94 (1794). En jordlägenhet af 17 mälingars längd och 4 mälingars bredd. PT 1907, nr 220 B, s. 1.
3) (i skildring av ä. förh.) mått för utsäde, utgörande en sjättedel av en tunna. Thulin Mant. 2: 4 (1935).
Spoiler title
Spoiler content