publicerad: 1945
MÄLA mä3la2, v.2 -er, -de, -t, -d, l. -te, -t, -t ((†) pr. ind. sg. -ar VgFmT I. 8—9: 113 (1544: formellar), Ramsay VägvFinl. 94 (1895: förmälar); imper. sg. mäla Leopold (SVS) II. 1: 26 (1776: anmäla), Därs. 2: 122 (1793: Förmäla); ipf. -ade (-ede) G1R 29: 127 (1559: förmäldede), KKD 2: 283 (1718: förmälade); sup. o. p. pf. n. -at (-et) G1R 3: 189 (1526: förmældhet), VDAkt. 1710, nr 347 (: anmälat)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(mell- 1703. mäld- (me-) 1526—1751. mäl- (me-, mää-) 1558 osv.)
Etymologi
[fsv. mäla, mälla; jfr dan. o. nor. mæle, isl. mæla, feng. mǣlan, maðelian, got. maþljan; avledn. av MÅL, sbst.1 Med avs. på bet. (i ä. tid äv. med avs. på formen) har ordet påvärkats av det till bet. o. form närstående t. melden (jfr d. melde)]
1) (†) utan obj. l. med obj. betecknande språk, mål, tal o. d.: tala; äv. i uttr. mäla vid ngn, tala med ngn; äv. bildl. Wivallius Dikt. 114 (1641). (Oden) mälte allt sitt tal i sådana sammansättningar, som nu heta skaldskap. Atterbom VittH 142 (1845). Oden tog hufvudet och .. qvad deröfver galdrar och gaf det så kraft, att det mälde vid honom och sade honom många lönnliga ting. Säve Yngl. 4 (1854; isl. orig.: mælti). Kanonerna mäla ett annat mål (än örlog), / af kulorna göres ej bruk. Tigerschiöld Dikt. 2: 121 (1891).
2) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) med obj. betecknande ord, yttrande o. d.: säga, yttra. Visb. 2: 144 (c. 1600). Thor guden tog till orda och mälte: Alfr(,) Starkotters morfader, wille (osv.). Verelius Gothr. 35 (1664). På ett ställe hade de en .. (bortbytt) trollunge, som aldrig mälde ett ord, hur gammal han än blev. Landsm. VIII. 3: 78 (1898). HågkLivsintr. 6: 148 (1925).
3) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) genmäla, svara; äv. i uttr. mäla på ngt, svara på ngt. HärnösDP 1695, s. 338. Den unga invid tallens fot / mälte på den gamlas ångst och knot: / Såg du?! (osv.). Jensen NDikt. 102 (1895). ”Gärna, du väna, gör jag så”, mälde jägaren. Samzelius Fänr. 226 (1899).
4) [jfr t. melden] (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) allmännare: meddela ngt (muntligen l. skriftligen l. på annat sätt).
a) omtala, meddela, berätta, rapportera, säga, förmäla; äv. med saksubj. betecknande skrift o. d.; ofta i uttr. mäla om ngt, omtala ngt; förr äv. i uttr. mäla om ngn l. ngt, i samtal l. skrift omnämna ngn l. ngt l. beröra ngt. Wij haffwe eder skriffwelsze .. vndfongett, j hwilke i mälde om thenn Tydzske Köpszwenn. G1R 16: 528 (1544). Effter som hans husbreff melder. 2SthmTb. 4: 101 (1570). En annan förnämlig Fransösisk Mathematic. Petr. Herigon. thesz nampn. förr är mält. Stiernhielm Arch. H 3 b (1644). Så skal .. ock then som brutit hafwer (gm våldgästning) betala .. (bonden) all omkostnadt .. och doch plichta för brottet, som förr är mält. Schmedeman Just. 284 (1649). Från Karlstad mäles, att Klarelfven genom de senaste dagarnas rikliga nederbörd stigit öfver bräddarna. PT 1912, nr 195, s. 2. Onsdagsaftonens franska rapport mäler om smärre strider. Upsala 1915, nr 16, s. 4. särsk. (†) styrande refl. ack. med inf. Riksens Ständer mäla sig detta ärendet (om skadligt svedjande i Bärgslagen) med mycken ömhet och sorgfällighet hafva öfvervägat. Bergv. 2: 195 (1741).
b) tillkännage, förkunna; anmäla; (ut)lova. Såsom jagh .. mälte uthi min schrifvelse, .. försender jaagh mit och capituli signäter. OxBr. 12: 211 (1621). Nu kom Stina Kajsa ut och mälde att kvällsmaten var serverad. Lundgren GHusen 63 (1922).
5) [jfr t. melden] kortsp. i vissa kortspel: tillkännage för medspelare att man har (en viss kortkombination, ett visst antal poäng o. d.); äv.: begära, bjuda; äv. bildl. Mäla trumf, äktan, viv i hjärter o. d. (i tolva). Lindskog Spelb. 234 (1847). Ni tror att jag frågar efter edra eländiga storgubbar, när jag har mält boston! Backman Reuter Lifv. 2: 10 (1870). Essén Vap. 16 (1917; bildl.).
6) [jfr t. melden] (†) (hos myndighet) anmäla l. inrapportera (ngt). HC11H 2: 56 (1678). At en sak af sådan egenskap som denna bordt aldraförst mälas i det Högvördiga DomCapitlet. VDAkt. 1800, nr 50.
a) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) anmäla (sig l. ngn) ss. besökande (hos ngn); äv. bildl., om sak, särsk. refl.: ge sig till känna, uppträda, infinna sig, komma. Jag skyndar härifrån, at hos Hans Nåd er mäla. GFGyllenborg Vitt. 3: 240 (1773, 1797; yttrat av en kammarjungfru). Om inte en vacker dag strejken kommit och stört idyllen. Så mäler sig den nya tiden. Nilsson Kabb. 156 (1916).
b) (†) refl.: anmäla sig ss. sökande till viss befattning l. förklara sig beredd att deltaga i ngt o. d. AdP 1800, s. 8. Genberg (uppmanades) af många vänner att mäla sig som sökande till .. professuren i praktisk filosofi. Wieselgren Bild. 411 (1875, 1889).
1) till 4 b, 6, 8; = anmäla 1. RARP 4: 412 (1650). (Konung Ivars) vapendragare hans ankomst mäler an. Adlerbeth IngjIllr. 40 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 430).
a) = anmäla 2 a; ofta refl. Rålamb Resa 35 (1658, 1679; refl.). GFGyllenborg Vitt. 3: 120 (1783, 1797). särsk. refl., bildl., om sak: ge sig till känna, visa sig, uppträda, komma. Hwar en några feel haar i Kroppen, mäler det sig då (dvs. vid början av brunnsdrickningen) an. Hiärne Underr. 26 (1702). Dens. 2Anl. 350 (1706).
MÄLA SIG UT10 0 4.
1) (i sht i vitter stil) till 4 b: anmäla att man önskar utträda (ur en sammanslutning o. d.). DN(A) 1934, nr 202, s. 2.
2) kortsp. till 4 b, 5; i vissa kortspel: tillkännage att man har det stipulerade antalet poäng o. därför icke längre deltager i spelet. Lindskog Spelb. 71 (1847).
Spoiler title
Spoiler content