SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄLE, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. mäl, n., födelsemärke; avledn. av MÅL, sbst.5]
(†) märke, tecken. Schultze Ordb. 3027 (c. 1755). Nordenankar PVetA 1792, s. 8. — jfr LAND-MÄLE. — särsk. om födelsemärke o. d. Om en lägger en död människos hand däröfver en god stund, så fördrifvas förenämde växter, mälen och eldmärken per Sympathiam. Bruno Gumm. 23 (1762). jfr ELD-, MODER-MÄLE.
Spoiler title
Spoiler content