SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄLJA mäl3ja2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. mälja; till den ieur. roten mel, krossa, mala (se MALA, MJÄLA, sbst.1, MJÄLG, MÖLJA, sbst.)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandblandad jord; sandaktig jordmån; jfr MJÄLA, sbst.1 VetAH 1764, s. 146. Höjer Sv. 3: 22 (1882).
Spoiler title
Spoiler content