SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄTLIG 3tlig2, adj.1
Ordformer
(mätel- 17341863. mätl- 17731911)
Etymologi
[jfr fsv. omäteliker; avledn. av MÄTA, v.2]
mätbar; numera knappast br. utom i ssgn O-MÄTLIG. Serenius (1734; under measurable). En mätlig vara. Plantin PVetA 1787, s. 21. LoW (1911).
Avledn.: MÄTLIGHET, r. l. f. (numera knappast br.) Serenius Nn 1 a (1757). Sahlstedt (1773). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content