publicerad: 1945
MÄTLIG mä3tlig2, adj.1
Ordformer
(mätel- 1734—1863. mätl- 1773—1911)
Etymologi
mätbar; numera knappast br. utom i ssgn O-MÄTLIG. Serenius (1734; under measurable). En mätlig vara. Plantin PVetA 1787, s. 21. LoW (1911).
Avledn.: MÄTLIGHET, r. l. f. (numera knappast br.) Serenius Nn 1 a (1757). Sahlstedt (1773). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content