[jfr t. mätresse; av fr. maîtresse, eg.: härskarinna, f. till maître (se PETIMÄTER;jfr MAGISTER,MÄSTARE)]
1) (†) (ngns) käresta, fästmö; äv. om kvinna som en man uppvaktar l. friar till? Vij .. vethe (icke), hvadh dedh medh vår elskelige maitresses inföhrande (i Sverge) kan lijde. OxBr. 1: 148(1620). Palmchron SundhSp. 217(1642).
2) (i sht i fråga om ä. förh.) älskarinna l. frilla (i sht åt kunglig l. furstlig l. annan socialt högtstående person); äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 234(1680). Jag har hört talas om Präster, .. som hållit i deras hus Maitresser och Siökor. Bergeström IndBref 40(1770). Det förbigångna är en vacker Mätress, som öfvergifvit oss. Kellgren 3: 225(1793). Att konungen (dvs. Ludvig XV av Frankrike) tog sig en mätress kunde i och för sig icke erbjuda något skandalöst vid ett hov (som osv.). Almquist VärldH 6: 194(1929).
Ssgr (till 2; i sht i fråga om ä. förh.): MÄTRESS-REGEMENTE. mätressvälde. WoJ(1891). —
-VÄLDE. förhållandet att en kunglig l. furstlig persons mätress l. mätresser öva otillbörligt inflytande på statsärendena. Bolin Statsl. 1: 385(1870).
SAOB
