SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MAGISTER majis4ter, m.||ig.; best. -tern ((†) -teren HovförtärSthm 1696 A, s. 1927 b; -tren Cuhlberg HLow A 2 a (1754), Ljunggren Bellm. 234 (1867)); pl. -trar (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) = (HovförtärSthm 1681 A, s. 105, KKD 7: 67 (1704)); -trer ÖB 24 (1712), VDAkt. 1757, nr 35). Anm. Förr förekom ordet i bet. 1 stundom med lat. böjning, t. ex. Phrygius HimLif. 56 (1615: Magistri, nom. pl.), AJGothus ThesEp. 2: 13 (1619: Magistro, dat. sg.), Schück VittA 3: 26 (i handl. fr. 1680: Magistri, nom. pl.).
Etymologi
[jfr dan. o. t. magister; av lat. magister, förman, styresman, ämbetsman, skolföreståndare, (skol)lärare, eg.: den som är förmer än en annan, av magis, mer, i högre grad. — Jfr MAGISTRAL, MAGISTRAT, MÄSTARE, MÄTRESS, PETIMÄTER, ävensom LUDIMAGISTER]
Anm. Ordet skrives i bet. 3 o. 4 ofta förkortat, särsk. framför personnamn: (fil., pol.) mag.
1) [urspr. elliptiskt för mlat. artium liberalium magister, eg. titel för den som förvärvat godkända insikter i de ”sju fria konsterna” (jfr FRI 3 a α), varefter titeln överflyttades på dem som inom filosofiska fakulteten (jfr DOKTOR 2 anm.) tagit högsta examen o. offentligen försvarat en avhandling] (i fråga om ä. förh.; se dock b) (manlig) person som inom filosofiska fakulteten (i Sv. till 1864) efter disputationsprov erhållit den högsta lärdomsgraden (motsv. ”doktor” i övriga fakulteter; jfr DOKTOR 2 anm.). TullbSthm 3/6 1577 (möjl. till a). Doch tror jagh han skall wara graduerat effter han kallas Magister i fullmachten. VDAkt. 1667, nr 398. Herr Docenten Magister J. Pettersson. Bååth-Holmberg Morf. 2: 34 (i handl. fr. 1832). (Man) åtskilde .. vid (de utländska) universiteten Magistrar, Licentiater och Baccalaurei. Lidforss Dante II. 3: 113 (1902). Westman SvKyrkUtv. 215 (1915; om medeltida förh.). — jfr HONORARIE-, JUBEL-MAGISTER. — särsk.
a) [präster voro förr ofta promoverade magistrar] (†) ss. titel på präst (utan ordinarie befattning). HovförtärSthm 1696 A, s. 1927 b. Bellman (BellmS) 1: 128 (c. 1772, 1790). Dalin (1853). Engelke Prästg. 90 (1905; om ä. förh.).
b) (fullt br.) (titel för) (skol)lärare; ofta särsk. dels om folkskollärare, dels vid högre skola, om manlig lärare som icke är lektor l. rektor (i senare tid ofta med syftning på bet. 3). Lenngren (SVS) 2: 43 (1781). Jag var student, på condition, / Och kallades magister. Runeberg 2: 8 (1847). VL 1895, nr 191, s. 3. Magistrarne i Österås. Levertin (1900; boktitel). Magistern, jag kan inte min läxa i dag. Beckman SvSpr. 24 (1904). SvD(B) 1941, nr 276, s. 7. jfr SKOL-MAGISTER.
c) i uttr. svära på magisterns ord, se SVÄRA, v.
Anm. till 1. Sannol. i analogi med sådana titlar som teologie osv. doktor förekommer uttr. filosofie magister (resp. i lat. form: philosophiæ magister), t. ex.: Philosophiæ Magister. Annerstedt UUH Bih. 2: 384 (i handl. fr. 1692). (Kellgren blev) tjugoett år gammal, Filosofie Magister (1772). Rosenstein 1: 282 (1796). Nyblom Minn. 2—3: 95 (1904; om förh. 1857).
2) i uttr. kirurgie magister, se KIRURGI anm.
3) i uttr. filosofie magister (ofta förkortat: fil. mag.) l., elliptiskt för detta, ensamt magister, om student l. studentska som avlagt filosofisk ämbetsexamen (inrättad 1907). Den, som aflagt filosofisk ämbetsexamen, skall .. för filosofie magister förklaras. SFS 1907, nr 93, s. 7. D:r Gustaf Ljungdahl, assisterad av magister Åslund, (håller) som bäst på med att (osv.). DN(A) 1932, nr 100, s. 1. Fru Barck, fil. mag. och f. d. lärarinna. Swensson Willén 102 (1937). jfr Juhlin Minn. 1: 104 (1928).
4) (ny anv.) i uttr. politices magister (ofta förkortat: pol. mag.), om student l. studentska som (inom juridisk l. filosofisk fakultet) avlagt statsvetenskaplig examen (inrättad 1935). SFS 1935, s. 997. Pol. mag. .. erhåller anställning i statens tjänst. Ergo 1941, s. 179.
5) (i Finl., fr. o. m. 1828 (jfr DOKTOR 2 anm.)) i uttr. filosofie magister l. (vanl.), elliptiskt för detta, ensamt magister, ss. titel för filosofie kandidat som (vanl. vid solenn promotion) erhållit magistergrad (se MAGISTER-GRAD 2). För Promotion erlägges af hvarje Promoverad Magister, Nio Rubel Fyratiofyra kopek. SPF 1828, s. 428. Det fins en hel hop kvinnliga filosofie magistrar vid de finska läroverken. PedT 1897, s. 258. Förlagschefen magister Bertel Appelberg (från Helsingfors). UNT 1941, nr 226, s. 4.
Anm. till 5. Äv. filosofie kandidater som icke erhållit magistergrad tituleas ”(filosofie) magister”; jfr: I Finland kallas en fil. kand. .. alltid magister, emedan endast den frivilliga promotionen .. skiljer honom från fil. magistern. HPipping i NordT 1920, s. 387.
6) elliptiskt, om examen.
a) (i fråga om ä. förh.) elliptiskt för MAGISTER-EXAMEN 1. Vi studera icke på Magistern. Almqvist AmH 1: 99 (1840). Blanche Bild. 1: 139 (1863). Bendz Piltr. 67 (1918).
b) (vard.) elliptiskt för MAGISTER-EXAMEN 2. Studera, läsa på magistern. Ta magistern. Han tog en magister med ovanlig ämneskombination.
7) idrott.
a) [urspr. oeg. anv. av 1] person som avlagt föreskrivna prov för erhållande av titeln simmagister; jfr KANDIDAT 5 a. LinkBl. 1824, nr 45, s. 1. TIdr. 1897, s. 161. jfr SIM-MAGISTER.
b) [urspr. oeg. anv. av 6 a] magistervärdighet i simning. TIdr. 1896, s. 391. Landsm. XVIII. 10: 54 (1901). (Han har) tagit magistern i Stockholms badinrättning. VL 1908, nr 159, s. 6. IdrIMar. 1935, s. 273.
c) benämning på den trampolin från vilken hoppen utföras av dem som skola fullgöra proven för erhållande av titeln magister (se a). Hoppa från magistern. TIdr. 1896, s. 391.
Ssgr: A: (1) MAGISTER-AKT. (i Finl., †) särsk. om de vid en magisterpromotion förekommande talen o. ceremonierna; jfr doktors-akt. VDAkt. 1735, nr 32 (rörande en promotion vid Åbo akademi). Juslenius PSerlachius F 4 b (1739).
(1) -BREV. (förr) jfr -diplom 1. Annerstedt UUH Bih. 1: 21 (i handl. fr. 1593). KungörStämplPapp. 31/7 1818, s. C 1 a.
(7 a) -BYXOR, pl. idrott. korta simbyxor av visst utseende (numera vanl. röda med vita revärer) som bäras ss. tecken på att man erhållit titeln magister. Landsm. XVIII. 10: 54 (1901).
-DIPLOM. (magister- 1790 osv. magisters- 1842) jfr diplom 1.
2) (i Finl.) till 5. Cannelin (1921).
3) idrott. till 7 b. TIdr. 1897, s. 161.
(1) -DISPUTATION. (magister- 1866. magisters- 1785) (förr)
1) motsv. disputation 3. Fatab. 1911, s. 88 (1785).
2) konkret, motsv. disputation 4. SöndN 1866, nr 25, s. 4.
-EXAMEN.
1) (förr) till 1. AB 1894, nr 10, s. 3.
2) (ngt vard.) till 3: filosofisk ämbetsexamen.
3) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv. av 2, i uttr. ekonomisk magisterexamen, om den högre examen som avlägges vid handelshögskolorna i Stockholm o. i Göteborg. HandHögskSthm 15 (1932). UNT 1942, nr 142, s. 3.
(1) -FRACK. (förr) frack av visst utseende som bars ss. tecken på magistervärdighet. Hagström Herdam. 1: 281 (1897).
(1, 5) -FRÅGA, r. l. f. (magister- 1780 osv. magisters- 1894) (utom i Finl. numera bl. i fråga om ä. förh.) vid magisterpromotion framställd fråga som besvaras (i ett föredrag på latin) av primus bland promovenderna; jfr doktors-, promotions-fråga. Nyrén Charakt. 116 (1780; om förh. 1757). Annerstedt UUH II. 1: 23 (1908; om förh. 1655).
-GRAD. (magister- 1754 osv. magisters- 1749) jfr grad, sbst.1 4 d.
1) (förr) till 1. VDAkt. 1749, nr 337. Norrl. 9: 6 (1908).
2) (i Finl.) till 5. SPF 1828, s. 423. Cannelin (1921).
3) idrott. till 7 a: värdighet ss. simmagister; jfr kandidat-grad 2. NordIdrL 1901, s. 252.
(7 c) -HOPP. idrott. hopp från ”magistern”. Landsm. XVIII. 10: 37 (1901).
(7 c) -HOPPARE. idrott. jfr -hopp. Strindberg Skärk. 12 (1888).
(1) -KRAGE. (förr) på visst sätt broderad sammetskrage (på frack) vilken i Sv. bars ss. tecken på magistervärdighet. Snoilsky 3: 49 (1883).
-KRANS. (magister- 1747 osv. magisters- 1760)
1) (i fråga om ä. förh. resp. i Finl.) till 1 o. 5: lagerkrans (att bäras kring hjässan) utdelad vid magisterpromotion ss. tecken på magistervärdighet; ofta symboliskt, om magistervärdighet. Schück VittA 5: 39 (i handl. fr. 1747). 2Saml. 9: 130 (1756). Cannelin (1921).
2) idrott. till 7 a: krans av eklöv varmed vid simpromotion de bekransas som avlagt för ”magistern” stadgade prov. Lundin NSthm 131 (1888; om förh. 1851).
(1) -MÖSSA. (förr) mössa använd ss. tecken på magistervärdighet. Rhyzelius Ant. 49 (c. 1750; om förh. 1707).
-PROMOTION.
1) (i fråga om ä. förh. resp. i Finl.) till 1 o. 5: akademisk högtidlighet för utdelande av magistervärdighet. Roman Holbg 93 (1746). ASScF 10: Minnestal 2: 13 (1875).
2) idrott. till 7 a: högtidlighet varvid de bekransas som avlagt för ”magistern” stadgade prov. Landsm. XVIII. 10: 54 (1901).
-PROV.
1) (förr) till 1, om tentamina o. d. som fordrades för erhållande av magistergrad. Nyrén Charakt. 21 (c. 1765).
2) idrott. till 7 b: prov i simning, simhopp m. m. som stadgats för erhållande av magistervärdighet i simning. NordIdrL 1900, s. 262.
(1, 5) -RING. (i fråga om ä. förh. resp. i Finl.) guldring av visst utseende, använd ss. tecken på magistervärdighet. BoupptVäxjö 1856. Cannelin (1921).
(15, 7 a) -TITEL. (magister- 1729 osv. magisters- 1763) Swedberg Lefv. 58 (1729).
-VÄRDIGHET~102 l. ~200. särsk.
1) (förr) till 1. Alopæus BorgåGymn. 262 (1807). Lundström LPGothus 1—2: 68 (1893).
2) idrott. till 7 a. NordIdrL 1901, s. 307.
B (†): MAGISTERS-DIPLOM, -DISPUTATION, -FRÅGA, -GRAD, -KRANS, -TITEL, se A.
Avledn.: MAGISTERA, v. (i Finl., †) till 1.
1) = magistrera 1. Att han sjelf sagt, det han Magisterat i Åbo. Alopæus BorgåGymn. 246 (1807; efter handl. fr. c. 1650).
2) = magistrera 2. ConsAcAboP 1: 82 (1643).
MAGISTERIAL-, till 1, ss. förled i ssgn magisterial-promotion. (†) = magister-promotion 1. VDAkt. 1723, nr 58. KKD 7: 262 (c. 1725; om förh. 1693).
MAGISTERLIG, adj.; adv. -en (†, Weste). [jfr t. magisterlich] (föga br.) som avser l. tillhör en lärare, magister-; jfr magister 1 b. Weste (1807; bet. oviss). I .. (lärjungens) inbillning kretsade de magisterliga blickarna alltjämt kring hans person. Falk Skolp. 75 (1903).
MAGISTERSKA, f. (†) till 1, 1 a, b: hustru till l. änka efter en magister (l. präst l. lärare). EkenäsDomb. 1: 240 (1659). Ehrewyrdige H:r Lectoren och des kiäresta Fru Magisterskan. VDR 1708, Verif. 1583. Scherping Cober 2: 211 (1737; om prästfru). Enkefru Magisterskan Beata Cicilia Gramén. NyttGam. 1791, s. 150.
MAGISTERSKAP, n. [jfr t. magisterschaft] (†) till 1, 1 b: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara magister. Kexél 2: 100 (c. 1780). Topelius Läsn. 3: 79 (1867; skämts.).
MAGISTRERA, se d. o.
MAGISTRINNA, f. [jfr t. magisterin] (†) till 1 = magisterska. VDAkt. 1688, nr 565.
Spoiler title
Spoiler content