SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÖDERNE 3derne2, äv. 400 (mö`derne Weste; mö´därrne Dalin), n. ((†) m. l. f. Horn Lefv. 88 (c. 1657)); best. -et.
Ordformer
(moderne 15441726. möderne (-dh-) 1521 osv. mödiarnne 1592)
Etymologi
[fsv. möþerne, möþrine, motsv. fd. møþrini, møthærn(æ), d. mødrene, fnor. mǿðerni, móðerni; avledn. av MODER, sbst.]
1) härkomst l. släktskap på moderns sida; i sht i vissa prep.-uttr., särsk. på mödernet l. (ngt ålderdomligt) på möderne, förr äv. av möderne, på moderns sida. Knwt war hans (halv)-brodher på mödhernet. OPetri Kr. 48 (c. 1540). Hogne wardt nu wreder at hans möderne skulle honom så offta förekastas. Peringskiöld Wilk. 456 (1715). Halfbroder af möderne. GB 1: 3 (Lag 1734). Magnus Henriksson .. härstammade på möderne från Stenkilska huset. Strinnholm Hist. 4: 110 (1852).
2) konkret: ngns släkt l. förfäder på mödernet, mödernesläkt. Alt her Stens Stures rätte arf .. efter fäderne och möderne. G1R 23: 363 (1552). Han .. bråddes .. på sitt möderne. Fryxell Ber. 1: 49 (1823). Måtte du .. (icke) vanslägtas .. från ditt möderne. Crusenstolpe Tess. 4: 210 (1849). (Topelius' härstamning) kunna vi i ganska många grenar af fäderne och möderne följa så långt uppåt, som genealogierna .. pläga gå. Vasenius Top. 1: 79 (1912).
3) (numera ngt ålderdomligt) arv efter moder, modersarv, morsarv, mödernearv. G1R 1: 29 (1521). Ett Skrÿn .., som Måns Suensons möd[er]ne war vthj. 2SthmTb. 5: 144 (1576). Dett ähr min s(alig) hustrus morgongåffuer och således mine barns möderne. OxBr. 3: 47 (1623). Eiler Holck har ärft hela länet såsom möderne. Höjer Sv. 2: 808 (1878). Få ut sitt möderne. Auerbach (1913). — särsk. (i sht i vitter stil) om anlag l. egenskap som ngn ärvt av sin moder l. sin moders släkt. 2SAH 33: 98 (1861). Det möderne / Hon ärft af ädelsinthet utan tadel. Bäckström Frey 35 (1876).
Anm. Enst. förekommer pl.-formen möderne i bet.: släktingar på mödernet [möjl. eg. i adjektivisk anv., uppkommet ur ssgn möderne-fränder o. d.]. (Styvmodern) sat och for talte både migh och ala mina möderne. Horn Lefv. 67 (c. 1657; rättat efter hskr.).
Ssgr (till 1; vanl. i den allmännare bet.: ngt som tillhör l. härrör från modern l. från moderns släktlinje): A: MÖDERNE-ANOR, pl. (möderne- 1871 osv. mödernes- 1719) (ngns) anor på mödernet. Peringskiöld MonUll. 63 (1719). UpplFmT 1: 131 (1871).
-ARM, r. l. m. (†) modersarm. Sofva så roligt, / Som barnet på mödernearmen. Phosph. 1810, s. 38.
(jfr 3) -ARV. (möderne- 1688 osv. mödernes- 15731753) [fsv. mödhernis arf (2SvDipl. 3: 616)] arv efter moder; arv på mödernet; äv. om anlag, egenskap o. d. Få ut sitt mödernearv. 2SthmTb. 4: 449 (1573). Hofsten Ärftl. 2: 322 (1931; om anlag).
-BLOD. (tillf.) jfr blod 5. De begge äldste konungabarnen bråddes .. på sitt brandenburgska möderneblod. Crusenstolpe Mor. 1: 109 (1840).
-BRÖST. (†) modersbröst. Gosse! än hvilar du lugn vid det närande möderne-bröstet. Lyceum 2: 217 (1811).
-BYGD. (tillf.) ngns moders hembygd; jfr fäderne-bygd. SvD(B) 1920, nr 271, s. 9.
-BÖRD. (ngns) börd l. härstamning på mödernet. Hertigarne .. (voro) afundsamme på .. (E. XIV:s) högre Mödernebörd. HSH 3: 27 (c. 1800). Schück FUpsala 7 (1917).
-DRAG. karaktärsdrag som ngn ärvt på mödernet. Ullman FlickÄra 30 (1909).
-FRÄNDE. (möderne- 1799 osv. mödernes- 17151932) [fsv. möþrinis frände, möþernis frände] i sht jur. = -släkting. FörarbSvLag 5: 148 (1715). SFS 1905, nr 9, s. 9.
-GODS. (möderne- 1773 osv. mödernes- 15581730) [fsv. mödhernis gods] möderneärvd jordegendom; förr äv. allmännare: möderneärvda ägodelar, mödernearv. Tesse två gårder .., som äre theres hustruers rette mödernes godz. G1R 28: 270 (1558). (Bröderna) lefde af sitt mödernegods, .. men af farsarfvet hade de intet fått. Svedelius Norge 20 (1866). (Han) slog sig ned på .. sitt mödernegods. Wrangel Forskn. 204 (1917).
-GÅRD. (mödernes- 1643) [fsv. mödhernis gardher] gård som ägts l. bebotts av ngns moder l. förfäder på mödernet; möderneärvd gård. Gallius AÅkeson F 2 a (1643).
-HEM, n. ngns moders hem. Saima 1845, nr 4, s. 4.
-HUS. (möderne- 18191847. mödernes- 15471553) [fsv. mödherne hus (SthmTb. 3: 315)]
1) (†) hus som utgör l. ingår i ngns mödernearv. 2SthmTb. 1: 223 (1547). Tesse trij hus ær[e] barnssens faste möd[er]nes huss. Därs. 3: 53 (1553).
2) mödernehem. SvLitTidn. 1819, sp. 250.
-HYDDA, r. l. f. (i vitter stil) om (anspråkslöst) mödernehem. Phosph. 1812, s. 14.
-HÄRKOMST~20 l. ~02. härkomst på mödernet. Crusenstolpe Mor. 2: 275 (1840).
-JORD. (möderne- 1840 osv. mödernes- 15771799) möderneärvd jord. 2SthmTb. 5: 243 (1577). Minnesskr1734Lag 2: 265 (1934).
-LAND. (möderne- 1898 osv. mödernes- 16891932) [fsv. mödhernis land] (i sht i vitter stil) land varifrån ngn härstammar på mödernet, ngns moders fosterland. Rudbeck Atl. 2: 442 (1689). UpplFmT 33: 107 (1918).
-LINJE. (möderne- 19131915. mödernes- 1566) (numera föga br.) möderne; särsk. i uttr. på mödernelinjen, på mödernesidan, på spinnsidan. Stiernman Riksd. 271 (1566). Nordenstreng Vik. 174 (1915).
-LOTT. arvslott efter moder l. på mödernet. Schulthess (1885).
-NAMN. (möderne- 18641909. mödernes- 1632) ngns moders släktnamn. RARP 1: 181 (1632). Peter Magnusson (Plate slägt) till Tärna, .. upptog sitt mödernenamn Brahe. Schlegel o. Klingspor Herald. 5 (1847). 2NF 11: 600 (1909).
-RÄTT, r. l. m. (i fackspr.) matriarkat (se d. o. 1). 2NF 17: 1257 (1912).
-SIDA. (möderne- 1783 osv. mödernes- 1590) i uttr. på mödernesidan, på mödernet; på spinnsidan. SthmTb. 18/8 1590. SFS 1934, s. 18 (i fråga om avelsdjur).
-SLÄKT, r. l. f. (möderne- 1840 osv. mödernes- 15541612) [jfr fsv. mödhernis släkte] (ngns) släkt på moderns sida. 2SthmTb. 3: 83 (1554). HLittSt. 9: 1 (1933).
-SLÄKTING. (ngns) släkting på mödernet. HSH 3: 19 (c. 1800).
-SPRÅK. (†) modersmål; jfr moder-språk 1. Lyceum I. 2: 58 (1810). Atterbom Siare 5: 129 (1849).
-STAM. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) jfr -släkt. Hans möderne-stam var ifrån Norrige. Lagerbring 1Hist. 2: 129 (1773).
-TAVLA. (†) släkttavla över ngns mödernesläkt. Lagerbring 1Hist. 4: XI (1783).
-TJÄLL. (i vitter stil) jfr -hydda. Atterbom Minnest. 2: 146 (1853).
-TRAKT. (tillf.) (ngns) moders hemtrakt; jfr -bygd. Almqvist Amor. 122 (1822, 1839).
-TUNGA. (i högre stil) modersmål. 3SAH 24: 95 (1909).
-VAPEN. (möderne- 17501885. mödernes- 15361719) (ngns) mödernesläkts vapen(sköld). G1R 11: 216 (1536). Bo Nilsson (Hammersta slägt) till Vinäs upptog sitt mödernevapen: ett griphufvud. Schlegel o. Klingspor Herald. 5 (1874).
-ÄRVD, p. adj. ärvd efter modern l. från moderns släkt, ärvd på mödernet. Wieselgren Bild. 59 (1889). Ett drag af möderneärfdt svårmod. Solnedg. 1: 139 (1910). Eder gamla möderneärfda .. spetslångsjal. Kleen Kvinn. 105 (1910).
B (numera bl. ngn gg tillf.): MÖDERNES-ANOR, se A.
-ANPART. (†) mödernelott. SthmTb. 21/7 1578.
-ARV, se A.
-ARVELOTT. (†) mödernelott. SthmTb. 21/7 1578.
-ARVINGE. (†) arvinge på mödernet. 2SthmTb. 4: 107 (1570). SthmTb. 12/11 1582.
-DEL. [fsv. mödhernis del (SthmJordeb. 2: 10)] (†) mödernelott. HH XIII. 1: 52 (1562). FörarbSvLag 6: 113 (1731).
-FRÄNDE, se A.
-FÖRVANT, m.||ig. (†) släkting på mödernet, mödernefrände. Girs E14 19 (c. 1630).
-GODS, -GÅRD, -HUS, -JORD, se A.
-KULL. (†) jfr kull, sbst.1 2. FörarbSvLag 4: 83 (1690). Arnell Stadsl. 321 (1730).
-LAND, -LINJE, -NAMN, se A.
-PART. (†) mödernelott. 2SthmTb. 5: 330 (1577). HammarkDomb. 16/2 1616.
-SIDA, se A.
-SKATTEHEMMAN. (†) möderneärvt skattehemman. Schück Wivallius 1: 256 (i handl. fr. 1645).
-SLÄKT, -VAPEN, se A.
Spoiler title
Spoiler content