SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KULL kul4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar; äv. (numera bl. i Finl.) KULLE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. KULLA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(kul 1526. kull 1563 osv. kulla 16241681. kulle 17341916 (finl.). kullen, sg. best. 1555 osv. kullar, pl. 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. kulder, kolder (med stammen kull-, koll-), motsv. fd. kol(dær), kul(dær), d. kuld, nor. dial. kold, kuld, m. o. f.; av germ. kulþa, kulþō; sannol. motsv. lit. gulta, djurläger. — Jfr -KULLA, adj.]
1) i fråga om däggdjur o. fåglar, mera sällan andra djur: samtliga ungar som äro födda resp. utkläckta l. (i sht i fackspr.) ägg som äro lagda av samma djur under samma fortplantningsperiod; i fråga om fåglar äv. (mera tillf.) med inbegrepp av modern: ”familj” (moder med ungar). En kull grisar, kycklingar. Sätta en kull ungar (i fackspr.). IErici Colerus 2: 187 (c. 1645). Om våhren händer det ibland, at .. (kalkonhönorna) värpa tvänne kullar. Dahlman Reddej. 117 (1743). (Bruna råttan) sätter flera kullar om året och har 12—14 ungar i hvar kull. Nilsson Fauna 1: 345 (1847). (Ejder)-Kullen bestod af honan med tre ungar. Strindberg Blomst. 63 (1888). Adlerz Fjär. 9 (1905; om nässelfjärillarver). — jfr AND-, EFTER-, EJDER-, GRIS-, HAR-, ORR-, RAPPHÖNS-, TJÄDER-, ÄGG-KULL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Sällan är Kull vthan Trull. Grubb 783 (1665); jfr 2. Ingen kull, der ju något rötägg finnes. Rhodin Ordspr. 82 (1807).
b) (mera tillf.) i överförd l. bildl. anv., i fråga om människor: (barn)skara, (barn)flock; särsk. om grupp av tvillingar, trillingar o. d.; jfr 2, 3. I spetsen gick en ung kvinna .. och hack i häl följde en kull pladdrande småttingar. Bergman Chef. 216 (1924). En 32-årig mamma i Jenkins, Kentucky .. nedkom .. på fredagen med tredje kullen trillingar. SvD(A) 1935, nr 354, s. 6.
2) sammanfattande beteckning för samtliga barn som äro födda i samma äktenskap (av samma fader o. moder). OPetri Tb. 114 (1526; uppl. 1929). ÄB 21: 1 (Lag 1734). Sju barn, länkar i en af fem, säger fem, kullar sammansatt syskonkedja. 3SAH 16: 17 (1901). — jfr BARN(A)-, MEDEL-, SAM-, SÖNDER-KULL.
3) i utvidgad l. oeg. anv.: grupp av personer som i ett l. annat avs. höra samman, särsk. som tillhöra samma årsklass l. utexaminerats från en skola l. kurs på samma gång o. d.: ”uppsättning”, ”årsklass”, ”årgång”. Årets kull av studenter. Ett litet handskrifvet häfte, som i ett antal exemplar gick i arf (i skolan) från kull till kull. PedT 1896, s. 365. Årets kull av unga barnmorskor har examen. VeckoJ 1936, nr 51, s. 14. — jfr STUDENT-KULL. — särsk. statist. samtliga personer som äro födda samma år (på ett visst område l. inom en viss grupp o. d.), årgång, årskull. EkonS 2: 5 (1894). SvUppslB (1933). jfr ÅLDERS-, ÅRS-KULL.
4) [jfr ä. d. kuld, 10—12 stycken (ägg), nor. dial. kuld, om äggen i ett rede (till ett antal av minst tolv)] (i vissa trakter i södra Sv., i sht i Smål.) i fråga om räkning av ägg: tolv stycken, dussin. Ullenius Ro § 91 (1730). VetlandaP 1938, nr 9, s. 2.
Ssgr (i allm. till 1; i fackspr.): KULL-BRODER. om hanndjur i förhållande till de övriga djuren (”syskonen”) i samma kull. (Hunden) ”Gold” var kullbroder till ”Blixt”. SvKennelklT 1903, s. 285.
(2) -TAL. (†) antal(et) syskon inom en kull. Äre flere Sunderkulla på Fädernes eller Mödernes sidan; Så tager slikt Kull, som Kull, efter Kulltalet. Abrahamsson 323 (1726).
-VIKT. den sammanlagda vikten av djuren i en kull. LAHT 1930, s. 574.
Spoiler title
Spoiler content