publicerad: 1945
MÖGEL mø4gel, äv. (i vissa trakter) mög4el (mö´gel Weste), n. (Wallenius Proj. F 5 b (1682) osv.), äv. (numera knappast br.) r. l. m. l. f. (Aurivillius Gr. 42 (1684), Grundström Pirak Nom. 167 (1933)); best. -glet, ss. r. l. m. l. f. -geln; förr äv. MÖGLA, f., l. MÖGLE, sbst.
Ordformer
(mogel 1681. mugel 1752. mygel c. 1755. mögel (-gh-, -ell) 1640 osv. möggel 1795—1889. mögl(l) 1637—1712. mögla 1637—1670. möghle 1538)
Etymologi
[jfr nor. (dial.) mygl, n., mygla, f., isl. mygla, f., till en germ. stam muȝ, av en ieur. rot muk, som bl. a. föreligger i lat. mucor, mögel, gr. μύκης, svamp (se MYKO-). — Jfr MUGG, sbst.4, MÖGLA, v., MÖGLIG, adj.1]
av vissa svamparter (mögelsvampar) bildad, grågrön l. vitaktig, tät o. mjuk, oftast luddig massa som förekommer ss. ett täcklager på ytan (l. på sprickytor o. d.) av ngt, särsk. av matvaror som äro stadda i förruttnelse l. föremål som äro utsatta för fukt l. på bladen av vissa växter o. d.; stundom äv. om mögelsvamparnas mycelietrådar; äv. (bot.) om mögelsvamp. Skrapa bort möglet på osten. VarRerV 29 (1538). En ovanlig fuktighet började visa sig på Skeppet. Böcker och meubler öfverkläddes af mögel. Cook 2Resa 10 (1783). Mögel på smör och papper förekommer då och då, särskildt under den varmare årstiden. LB 3: 446 (1903). Det blågröna möglet, Penicillium. LfF 1912, s. 193. — jfr BET-, BLAD-, GRÅ-, GRÖN-, KLÖVER-, KUL-, KÄRNFRUKT(S)-, POTATIS-, PÄNSEL-, SLUNG-, SNÖ-, SPENAT-, ÄRT-MÖGEL m. fl. — särsk. (vard. o. i vitter stil) mer l. mindre bildl., med tanke på förhållandet att mögel växer på l. täcker ngt som är (för) gammalt l. statt i förruttnelse l. ngt som (alltför) länge fått ligga orört, utan tillgång till frisk luft o. d. (Det vore bra) om några sammansatte sig at förswänska de främmande orden .. ock därjämte skrapa möglet af de utur bruk komne. Hermelin BrBarck 125 (1707). För er skull blir jag kastad i fängelse, där jag får stanna tills det växer mögel på mig. Böök Nasreddin Hodscha Sag. 56 (1928).
-BILDANDE, p. adj. Krok o. Almquist Fl. 2: VIII (1907). —
-RÖTA, r. l. f. bot. sjukdom hos vissa växter, framkallad av mögelsvampen Botrytis cinerea Pers.; äv. om svampen. Sonesson HbTrädg. 116 (1919). —
-SVAMP. bot. benämning på skilda svamparter som bilda mögel, varav de vanligaste tillhöra ngt av släktena Aspergillus Mich., Penicillium Link., Mucor Mich., Botrytis Mich., Fusarium Link., Peronospora Corda, Pilobolus Tode, Saprolegnia Nees, Empusa Cohn; i pl. äv. ss. benämning på olika grupper (familjer) av hithörande svamparter. Wikström ÅrsbVetA 1822, s. 273. Smitt Svamp. 21 (1863). SvSkog. 312 (1928). jfr blad-, vatten-mögelsvamp. —
-TICKA, r. l. f. bot. porsvampen Polyporus vaporarius (Pers.) Fr., vars mycelium stundom (i vedsprickor o. d.) uppträder som en mögelliknande massa. TSkogshush. 1896, s. 18. —
-VED. (numera mindre br.) murken ved genomdragen av myceliet av ngn svamp, uggleved. Smitt Svamp. 18 (1863). 2NF (1913). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content