publicerad: 1912
BLAD bla4d, starkt hvard. bla4 (jfr: Ingen brukar at skrifva bla, fastän d i blad icke höres i uttalet. Sahlstedt Crit. saml. 222 (1759) o.: (Man) säger .. i dagliga umgänget, .. med utelemnadt d: .. bla .., i högtidligt tal ..: .. blad. Moberg Gram. 98 (1815)), n.;
best. -et; pl. =, numera bl. stundom i ålderdoml. l. skämts. stil l. i folkvisstil -er 40, äfv., i sht i sydligaste Sv., 32 (bla`der Weste), starkt hvard. blan
(sg. best. bladhit G. I:s reg. 2: 174 (1525), blad(h)et G. I:s reg. 3: 255 (1526) osv., bla't Kolmodin Qv.-sp. 1: 371 (1732), blat Nordström Landsortsbohème 403 (1911).
pl. obest. blad(h) Jer. 36: 23 (Bib. 1541) osv., bla Visb. 1: 159 (c. 1620); blan Rudbeck Hort. bot. 98 (1685), Wallin Vitt. 2: 183 (c. 1830; i rim), Lundell (1893; betecknadt ss. talspr.) m. fl., bladn Hoorn Välöfv. jordg. 1: 307 (1697: Kåls-Bladn), bladen Rudbeck Atl. 2: 237, 627 (1689), 3: 523 (1698); blader Bidr. t. Åbo hist. I. 7: 69 (1635), Gellerstedt Fr. hult 165 (1906) m. fl.; bläder Palmcron Sund. sp. 95 (1642: Senetz-Bläder). — Anm. Pl. blader, som under 1700-talet var mycket vanlig, har i normalprosa o. talspr. hållit sig längst i bet. 1 a α. Rudenschöld Præs. i VetA 1772, s. 12, klandrar den såsom germanism, Botin Sv. spr. 167 (1777) betecknar den ss. en vårdslöshet, Sahlstedt (1773) o. Dalin (1850) upptaga den icke, medan Weste (1807) har den ss. en mindre vanlig sidoform till blad o. Almqvist (1844) säger den förekomma i några fall ss. i ”Tobaksblader”. Uppgiften hos Rydqvist SSL 2: 314 (1857), att denna form, i likhet med pl. priser, viner o. d., utgått från köpmansspråket o. grep omkring sig på hans tid torde ej vara riktig. Huru de olika pluralformerna i äldre tid växlade med hvarandra, synes exempelvis af följ. språkprof: (Tobaks-)blader kan man ey förbiuda at införas .., ty det behöfves stora blad til at lägga utan omkring. 2 RARP 5: 5 (1727). Den ene (busken) hade små ovala gröna blan ..; Den andra med hvitgrå blader. Hasselquist Resa 17 (1749). Icke hade .. något Trä vågat slå ut sina blader, mer än Krusebärsbusken .., som afven först i dag öpnade sine knoppar och framsläpte sina blad. Linné Sk. 1 (1751).
pl. best. bladen Schlegel o. Klingspor Ättart. 111 (cit. fr. 1562) osv., bladena Polyfem IV. 25: 4 (1811), Levertin Leg. 30 (1891); bladerna Kiöping Resa 27 (1667), C. P. Thunberg i VetAH 1814, s. 191, m. fl.).
Etymologi
[fsv. blaþ, motsv. d. blad, isl. blað, mnt. blat, holl. blad, t. blatt, eng. blade, germ. *blada-, antages allmännast vara en participialbildning till ieur. roten bhlô, som föreligger i BLOMMA; jfr Tamm, Falk o. Torp samt H. Hirt i Beitr. z. gesch. d. d. spr. 23: 356 (1898). Med afs. på betydelseutvecklingen jfr lat. folium. I pl. obest. är blan bildadt till sg. bla (jfr Cederschiöld Skriftspr. 176 (1897, 1911)), o. formerna bladn, bladen äro skrifformer för blan]
1) i fråga om växter; äfv. i öfverförd anv.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., t. o. eng.] från stammens (stjälkens) l. grenarnas sidor utgående, i allm. tunt, skiflikt, vanl. grönt växtorgan af mycket olika form hos olika växter; motsatt dels BLOMMA (STAM, STJÄLK, GREN o. andra organ hos samma växt), dels BARR. Torra, saftiga blad. Skjuta blad. Bladen slå ut. Bladen gulna, vissna. Bladen falla af. Träden fälla sina blad. Folium lööff, bladh. Var. rer. 56 (1538). Bladhen falla aff Trään, och wäxa åter tijt igen. Schroderus Comenius 110 (1639). (Pisangträdets) Frucht hänger vthi een Knippa vnder Bladerna. Kiöping Resa 90 (1667). Månge slags Trän (i södern) behålla sina Blan (om vintern). Rudbeck Atl. 2: 401 (1689). Det Chinesiska Mulbärs trädet med fördelte blader. Linné Bref I. 2: 53 (1745). Hösten .. är obehagelig; Bladen falla af träden. I. I. Biberg (1750) hos Linné Skr. 2: 14. Barr och blan. Dalin Vitt. 5: 159 (1752). Den 9 Maj, började desse små (mullbärs-)trän öfver alt, at slå ut sina blan. E. G. Lidbeck i VetAH 1754, s. 220. Se Ulla Winblad .. med stråperlor och glitter / Och uti barmen buketter och blan. Bellman 1: 195 (1771). Mor hon går på grönan äng, / Bäddar barnet blomstersäng, / Strör långa rader / Utaf ros och blader. S. J. Hedborn i Poet. kal. 1813, s. 30. Vinden hade emellertid börjat småflägta i de gulnade löfven, och vid hvarje pust föll ett och annat blad, hvirflande, till marken. C. F. Dahlgren 4: 123 (1831). Derpå (dvs. på sadeltyget) voro utsydde både rosor och liljor och alla slags fagra blader, .. men hvart endaste litet blad var stickadt af silke. Sv. folks. 297 (1849). Nu är väl svalans boning tom, / men till våren med blad och blom / kommer hon nog tillbaka. Rydberg Dikt. 1: 143 (1882). Sommaren går öfver marken / Klädd i en mantel af blader och ljung. H. Wallander i Dagen 1901, nr 116, s. 2. — jfr ABRODDS-, AKANTUS-, AL-, ALKANNA-, ALM-, BEGONIA-, BELLADONNA-, BET-, BETEL-, BITTER-, BOCK-, BOK-, BOLMÖRTS-, BUXBOMS-, CITRON-, CYKAS-, DRAG-, EK-, FET-, FIKON-, FLORS-, GET-, GLISE-, GRO-, GROF-, GRÄS-, GURK-, HENNA-, HUMLE-, HÄGG-, JOHANNES-, JORD-, JORDREFS-, KAM-, KANN-, KATTOST-, KLEMATIS-, KLÖFVER-, KOKOS-, KORIANDER-, KRUSBÄRS-, KRÄPP-, KÅL-, KÅP-, KÖRFVEL-, KÖRSBÄRS-, LAGER-, LAGERBÄRS-, LAKTUK-, LIND-, LINGON-, LYCKO-, LÄKE-, LÖF-, MULLBÄRS-, MYRTEN-, NÄCK-, NÄCKROS-, NÄSSEL-, OLIV-, OLJO-, ORMBUNKS-, PALM-, PAPYRUS-, PATSCHULI-, PENNING-, PEPPAR-, PERSILJE-, POTATIS-, ROF-, RYNK-, RÄF-, RÖDBETS-, SALVIE-, SAMMETS-, SENAPS-, SENNA-, SENNETS-, SIDENSARS-, SILFVER-, SILKES-, SJÖ-, SKRÄPP(E)-, SMULTRON-, SOCKERRÖRS-, SPIK-, SUR-, SVÄRDS-, SYL-, SYR(E)-, SÄF-, TE-, TJOCK-, TOBAKS-, TOPP-, TORN-, TORSK-, TRE-, TUSEN-, TVÅ-, VALLÖRTS-, VASS-, VIN-, VING-, VÄG-, VÄGBREDS-, VÄM-, VÄPPLINGS-, Å-, ÅKANNE-, ÅKER-, ÄPPLE-BLAD m. fl. — särsk.
α) (numera nästan bl. i Norrl. o. Finl., hvard., mindre br.) pregnant, om tobaksblad. Blader kan man ey förbiuda at införas, utan allenast rulltobak. 2 RARP 5: 5 (1727). Lundska blader (anses) af alla Skånska för de bästa. E. G. Lidbeck (1752) i Sv. Merc. V. 3: 283. Tobaks-planteringen omkring Lund gifver nu årligen, åt våra Tobaks-Fabriquer, 160000 Skålpund Blader. Tuneld Geogr. 2: 479 (1762, 1773). Jag rökte ”Gefle vapen” jag / Och hade sjöskumspipa; / Den gamle skar af blad sitt slag, / Då han ej var i knipa. Runeberg 2: 8 (1848). De ”finska bladerna” — en från Finland införd eller närmare bestämd: insmugglad .. tobakssort. Heurgren Fr. polcirk. 33 (1892). I gränstrakten (i Tornedalen) och i lappmarkerna rökes allmänt s. k. ”finska blad”. De Vylder Torned. 46 (1904). — jfr CIGARR-, TÄCK-, YTTER-BLAD m. fl.
β) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] om (stiliserad) framställning af blad som dekoration i arkitektur m. m. Ett af (pelar-)kapitälens utskjutande blad. Rydberg Ath. 112 (1859, 1866). (Hela) det väldiga systemet af bärande och buret (i Uppsala domkyrka) är öfverspunnet med en slöja af blad och rosor, huggna i lefvande sten. C. R. Nyblom hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 98 (1901). En mycket hög hålkäl, i hvilken höga, stiliserade blad ha målats. Hahr Arkitekt. hist. 6 (1902). Det irländska bladet (på uppsvenska, gottländska o. öländska runstenar), bestående af en mer och mindre s-formig slinga, i spetsen upprullad till en rund skifva. Bladets ena kontur bildar ofta en i trubbig vinkel bruten linje. E. Ekhoff i Fornv. 1907, s. 73. — jfr AKANTUS-, HÖRN-, ORNAMENTS-, SKYDDS-, SÄF-BLAD m. fl. — särsk.
α') liten rund- l. spetsbåge som pryder ett dörrfält eller en fönsteröppning o. d. Ett dörrfält med trenne blad. Brunius Gotl. konsth. 2: 109 (1865). Posterne uppbära ett dörrfält med två halfva och två hela blad. Därs. 117.
β') [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i heraldiken. Bladen vm wapnedt (äro) swarte och gule. Schlegel o. Klingspor Ättart. 111 (cit. fr. 1562). Trenne .. trädstubbar, som hvardera skjuter trenne gröna blader. Därs. 278 (cit. fr. 1733). Ankar betyder hopp, tilförsikt, siösaker... Blad; skydd, sanning. Uggla Herald. 82 (1746). Konungakronan .., som består af en bred ring, ifrån hvilken uppstiga åtta blad och emellan hvarje af dem en spets, försedd med en perla. Schlegel o. Klingspor Herald. 80 (1874). Det är .. ingalunda alltid lätt att skilja mellan ett hjerta och ett blad (såsom heraldiska figurer), ty bladen tecknades i sköldarne (från medeltiden) vanligen hjertformiga och utan stjelk. Hildebrand Medelt. 2: 575 (1896).
γ) mer l. mindre bildl. Menniskian är ett blaad, som rööres hijt och tijt aff wädret. P. J. Gothus Savonarola Synd. sp. B 4 b (1593). Alla, hvilkas hopp ei än fäldt alla bladen. Kolmodin Qv.-sp. 2: 60 (1750). Lyckans fagra blader. Bellman 4: 102 (1791). Flammande i bergets natt / guld i glimmerskiffer satt, / rika blad med knoppar under. Tegnér 1: 213 (c. 1825). Denna känsla kom alla de vackraste bladen i hennes karakter att slå ut. Lundegård F. Ulla 116 (1894). — särsk.
α') (knappast br.) i uttr. uppäta sin säd i gröna blad. Uppäta sin säd i gröna blad, förtära sitt förlag, innan man satt sitt verk, sitt förslag i gång, d. ä. utan frukt. Almqvist (1844).
β') [jfr d. tage bladet fra munden, ä. d. äfv. tage blad fra tungen, nt. keen blad vör de mund l. vör't muul nemen, holl. geen blad voor den mond nemen, t. kein blatt vor den mund nehmen. Talesättet är ej på tillfredsställande sätt förklaradt, det är därför ovisst, om det hör till 1 l. 2. Förklaringsförsök finnas framställda hos Grimm Wb., Weigand Wb. (1909), Falk o. Torp Etym. Wb. (1910)] i uttr. taga bladet från (i Finl. äfv. ur) munnen o. d., säga sin mening rent ut, sjunga ut, ej sticka under stolen med sina åsikter. M. G. De la Gardie (1685) hos Annerstedt UUHist. II. 1: 242. Skal jag ej en gång taga bladet från munnen och tala så at stockar och stenar sku röra sig? Dalin Arg. 2: 171 (1734, 1754). Man bör straffa hvad orätt är, taga bladet ifrå munnen, och icke se genom fingren med det onda. Borg Luther 1: 676 (1753). (Det) är och blir oförlåtlig feghet af ständerna, om de ej taga bladet ifrån munnen och upplysa vederbörande om landets verkliga tillstånd. Tegnér 5: 257 (1822). Fersen tog ändtligen bladet från munnen och sjöng ut. Odhner G. III 1: 83 (1885). En dag tog han .. bladet ur munnen och lade ut för mig sina tankar och åsikter i denna .. sak. Ahrenberg Män. 5: 162 (1910). — (†) Jag satte krukan qvar, och lopp med hast i staden, / der jag omsider fick frå munnen lossa bladen. Kolmodin Qv.-sp. 2: 76 (1750; yttradt af kvinnan vid Sikars brunn).
γ') [jfr β'] (†) i uttr. hålla blad för munnen o. d., icke säga sin mening rent ut, yttra sig försiktigt. (Lärare i församlingen försynda sig mot sitt ämbete) När the icke mz alt alffwar förfechta Gvdz Ord, emot allehanda wrångwijso, oansedt hwem thz är emot eller medh: Vtan för weld och wenskap, wredhe och ogunst, hot och förfölielse, etc. Halla bladh för munnen. P. J. Gothus Rat. bene viv. 267 (1633). Förståndet .. hördes alfvarsamt, när Parter viste buldra, / Med Orden biuda dem på Munden läggia Blad, / Så at Beskiedlighet dem lärde föra Ordet. Eldh Myrt. 87 (1724, 1725).
δ) [jfr motsv. uttr. i d., holl. o. t. samt eng. the walking leaf, fr. la feuille ambulante] i uttr. det vandrande bladet, (individ l. art af) vissa släkten bland rätvingarna ss. Phyllium Ill., Mantis Lin., Empusa Ill., särsk. Phyllium siccifolium Lin. Mantis eller Vandrande Bladet. Nilsson Årsber. t. VetA 1830, s. 84. Vandrande bladet (Phyllium siccifolium) från Ostindien. 1 Brehm III. 2: 148 (1876). Blad-höskräckan eller vandrande bladet, Phyllium siccifolium L., .. har plattryckt, bladlik kropp och hannen framvingar, som likna ett torrt blad. Rebau Naturh. 1: 663 (1879). J. A. O. Skårman i Läsn. f. sv. folket 1908, s. 171.
Anm. till a. I fsv. o. ä. nsv. tyckes skillnaden i anv. mellan BLAD o. LÖF hafva varit ganska ringa. Så småningom har emellertid det förra trängt undan det senare, så att detta numera användes bl. om vissa (i sht inhemska) träds (o. möjl. buskars) blad. Som botanisk term (jfr c) användes bl. BLAD. Se för öfr. LÖF.
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] tunt, skiflikt organ hos en blomma, hvars form o. färg hufvudsakligen bestämmas af bladen; blomblad, kronblad. Det finns näckrosor med röda blad. Penséerna ha olikformade blad. Några rosor hålla på att tappa bladen. Centifolia .. En Roos medh hundrade bladh. Lex. Linc. (1640). Tulpaner, hvilke innemot aftonen begynte tilsluta sina blan. Weise 2: 8 (1771). Den grönskande knopp utvicklas när våren är inne, / blad framsticka vid blad och värmda af strålande solen / målas med purpur och gull, tills sist fulländade blomman / öppnar sin doftande kalk. Tegnér 1: 190 (1820). Förmodligen har du då, efter din vana, när du ledsnade vid den (dvs. törnrosen), plockat sönder den blad för blad. De Geer Hjertkl. 46 (1841). — jfr BLOM-, GEORGIN-, LILJE-, ROSEN-BLAD m. fl.
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] bot. i utvidgad anv.: växtdel som utvecklas ur stam l. gren i lateral riktning, tillväxer vid basen o. där slutligen begränsas samt sålunda är äldst i spetsen. Bladet har liksom Djur-individet en begränsad utveckling, det utgör ett helt för sig. J. G. Agardh i 1 Nord. univ.-tidskr. I. 2: 40 (1855). Bladet och stammen (äro), i deras ömsesidiga förhållande till hvarandra, att betrakta, det förra som lateralt (appendikulärt), den senare som centralt (axel-)organ. Areschoug Lärob. i bot. 90 (1863). De blad, hvilka företrädesvis hafva sig näringsprocessen anförtrodd, kalla vi vegetationsblad. Därs. 174. De i blomman ingående bladen äro följande: hylleblad, ståndarblad och fruktblad. Forssell Lärob. i bot. 200 (1890). — särsk. omfattande blad i bem. a samt barr, men ej blommans blad; blad i inskränkt l. egentlig bem. Ovala, elliptiska, lansettlika, hjärtlika, spetsiga, trubbiga, tandade, sågade, glatta, ludna, hinnaktiga, köttiga, delade, flikiga, parbladiga blad. Abies alba, som hafwer dubbelt så breda och långa blan, som wår Gran. Rudbeck Atl. 3: 572 (1698). Folium, (Blad) äro de delar af örten, som transpirera och draga til sig vätskorna och luften, såsom lungorna hos diuren, samt skygga de öfriga. Möller Princ. bot. 30 (1755). Stjelken, basen, brädden, spetsen på ett blad. Dalin (1850). Enkelt blad, som utgör ett enda helt stycke. Sammansatt blad, som består af flera småblad. Dens. Ett träds olika hufvuddelar äro rot, stam (med grenar), blad, blomma och frukt. Haller o. Julius Skogshush. 21 (1908). särsk. i uttr. egentliga blad. De egentliga bladen hafva .. till ändamål att tillföra växten näringsämnen utur luften. Areschoug Lärob. i bot. 187 (1863). — jfr AGN-, BI-, BLOMFODER-, DEL-, FLYT-, FODER-, FORTPLANTNINGS-, FRUKT-, FRUKTIFIKATIONS-, FRÖ-, FÖR-, FÖRSVARS-, HJÄRT-, HYLLE-, HÖG-, HÖLSTER-, KALK-, KLÄTTRINGS-, KNOPPFJÄLLS-, KRON-, KÖNS-, LUFT-, LÅG-, MELLAN-, NÅL-, NÄRINGS-, PISTILL-, PISTILLAR-, POLLINAR-, ROT-, SIM-, SKUGG-, SKÄRM-, SMÅ-, SOL-, SOMMAR-, SPORR-, STAM-, STJÄLK-, STÅNDAR-, STÖD-, STÖDJE-, SVEPE-, UDD-, UNDERVATTENS-, VATTEN-, VEGETATIONS-, VINTER-, ÖRT-BLAD m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; efter lat. folium] i allm. rätlinigt begränsadt, vanl. fyrkantigt stycke papper l. pergament l. dyl. Det inventarium, bestoendes i 43 numererade bladher, som min broder .. här i rätten inlagt hafwer. Bidr. t. Åbo hist. I. 7: 69 (1635). Härpå sätties hon (dvs. pastejen) i Vgnen, och leggz under itt Bladh reent Paper. Sale Kocken 134 (1664). Man gifve allenast åt flera att blad att afskrifva, tå lärer man finna, att af tjugu icke två i stafningen öfverens komma. Ihre Förel. 4 (1745, 1751). Det bladet (af kartan) som föreställer Finska viken. Porthan Bref t. Calonius 121 (1794). För resan ordnar han de strödda bladen (med anteckningar på). Snoilsky 2: 50 (1881). Föreningen för grafisk konst. 1888 års blad. (titel). ”Skyddsängeln”, .. ett af hans (dvs. C. Larssons) genom kompositionens grace och känslans .. värme allra bästa blad. Kruse Larsson 26 (1906). — jfr ANTECKNINGS-, DAG-, DJUP-, DJUPKART(E)-, FLYG-, FOLIO-, FÖRLÄGGS-, FÖRSKRIFTS-, FÖRSÄTTS-, HALF-, HEL-, HOPLÄGGNINGS-, KART-, KARTDAG-, KARTONG-, KOMPLETTERINGS-, KONCEPT-, KONST-, KVART-, MINNES-, NOT-, OKTAV-, ORIGINAL-, PAPPERS-, PERGAMENT(S)-, PROF-, RIT-, SKRIF-, SPE-, STRÖ-, STUDIE-, SVARTKONST-, TECKNINGS-BLAD m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., nt., holl. o. t.] om dylikt stycke papper osv. ss. del af en bok. Han hoppade öfver ett blad vid läsningen. Tre blad äro defekta. Rifva ut ett blad ur en bok. Vända bladen. Vända två blad på en gång. Szom sthaar beschriffuith paa thet andhra bladhit her nesth tiilforendhe (i registraturet). G. I:s reg. 2: 174 (1525). Thz register .., som vthwisar påå huad bladh hwart capitel ståår. O. Petri Sacr. Föret. 3 (1528). (De) gåffue .. wor nådigiste herre sin breff ther opå, beplictandis sig, epter thet sett som formeldis på thet bladett 117 (i registraturet). G. I:s reg. 9: 61 (1534). Som nu Judj try eller fyra bladh läsit hadhe (i boken). Jer. 36: 23 (Bib. 1541). I Psaltaren, nästan på hwart bladh, warder förmant til Gudz loff. P. Erici Musæus 1: 72 b (1582). Sedan framtagas (vid visitationen) Kyrckioböckerna, uti hwilka, under wisza Blad och Titlar införes .. Inventaria på alt thet som Kyrckian äger. Kyrkol. 24: 8 (1686). (Hannos resa) som hon finnes tryckt på 3 eller 4 bladen. Rudbeck Atl. 3: 523 (1698). Denna Bok består af toma och oskrefna eller ock med slagdängor illa pluttrade blad. Dalin Arg. 2: 229 (1734, 1754). På några få blan (kunna de första grunderna af grammatiken) lättligen hopsättas. Brunkman Sv. gram. 16 (1767). Vittnar icke lagen så väl som profeterna blad ifrån blad, att Herren är barmhertig och nådelig ..? Thomander 1: 150 (1828). Segrarnas bok förblef intill slutet förutan fläck, om än månget blad der blef oskrifvet. Topelius Fält. 3: 116 (1858; om en minnesbok). Så möter man också (i Silfversparres Med pensel och penna) .. den gamla, nobla raderingen återuppstånden blad om blad med de allra nyaste maneren att illustrera. P. A. Gödecke i Nord. tidskr. 1886, s. 312. — jfr ALBUM-, ALMANACKS-, ATLAS-, BOK-, DAGBOKS-, KATALOG-, MELLAN-, RUBRIK-, SKRIFBOKS-, TITEL-BLAD m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera bl. i ngt högtidlig l. pretiös stil) i pl. om skrift l. mindre bok. Hwar aff Suurbrunnar komma, hwadan thes Smaak, .. tillåter intet kortheten eller thesze fåå Bladers rum. Hiärne Surbr. 9 (1680). För öfrigit skulle jag väl, enligit sedvanan .. innesluta desse blader i Läsarens ynnest. Nordenflycht QT 1748—50, Föret. 2. Det är på denna grunden, .. som dessa mina blader torde kunna blifva androm gagnelige. Bergeström Ind. bref 386 (1770). Lyriska blad. Öman (1857; titel på diktsamling). Det skall bliva ämnet för dessa blad att följa den unge landskapsmålarens utvecklingskurva från romantik till realism. Gauffin Larsson 1: 4 (1907).
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i uttr. läsa från bladet, läsa innantill, spela, sjunga från bladet, spela, sjunga efter noter, o. d., väl oftast med bibetydelsen att det är första gången man läser, spelar osv. ifrågavarande stycke, öfversätta från bladet, öfversätta (en text) muntligen, utan förberedelse, ex tempore. A prima vista .. från bladet; att genast, första gången, spela eller sjunga en förelagd musikpièce. Drake Gollmick 83 (1842). Någon sjungning ”från bladet” lär väl ej i antiken ifrågakommit. Kræmer Metr. 1: 62 (1874). Byron, som icke förstod tyska, fick dock genom åhörande af en muntlig öfversättning ifrån bladet så starkt intryck af Faust, att han under påverkan deraf skapade ”Manfred”. V. E. Öman i Framtiden 1877, s. 16. För de flesta vuxna personer (är det) vanligen omöjligt att utan all förberedelse högt uppläsa en för dem ny text ”från bladet” så, att de själfva gilla uppläsningssättet. Cederschiöld o. Olander Vinkar 25 (1901). Hacka liten smula från bladet eller ur minnet, kan väl litet hvar. Ullman En flickas ära 47 (1909; i fråga om musik).
d) mer l. mindre bildl. anv. af a. Man skall läsa på vexternes blad, liksom på bladen i en högre bok, den Högstes verk och Hans tankar. Agardh Bot. 1: 416 (1830); jfr 1. Men läsande i stjernors gyllne blad / Om blodig seger, Wallenstein re'n smider / De tunga viggar. Böttiger 1: 218 (1833). Egendomsgemenskapens egen historia är på visst sätt ett blad utur den allmänna, mensklighetens cultur-historia. Olivecrona Lagb. gift. 5 (1851). Ju mera / I den bokens (dvs. naturens) blad vi läsa, / Mer vi lära oss att skilja / Lifvets flärd från lifvets allvar! Sätherberg Dikt. 1: 85 (1861). Sitt löf strö björkarna, grupp vid grupp, / De blad med förgängelsens text. C. V. A. Strandberg 1: 306 (1872); jfr 1. — särsk.
α) om episod l. skede l. afdelning i en persons lif l. i ett folks l. ett lands osv. historia tänkt ss. skildrad(t) i en skriftlig framställning af ifrågavarande lif l. historia. Ett ärorikt, vackert, sorgligt, skamligt blad i en persons l. ett folks historia. Ett intressant blad i teaterns historia. Historien, hvilken nästan på hvart enda blad deruppå (dvs. på de rådande tänkesättens välde) framter bevis. Rosenstein 2: 259 (1789). Af din vård om Birgers stad / Minnet i sin dagbok skrifver / Ett af sina skönsta blad, / Som derur ej tiden rifver. Wallin Vitt. 2: 149 (1830). Här vill jag sitta, Angelika, här! och i skuggan af döden / Bläddra igenom med dig minnenas gulnade blad. B. E. Malmström 6: 7 (1840). Det ärorikaste bladet i Sveriges häfder var fullskrifvet. A. Cronholm i SKN 1842, s. 1. Hans (dvs. grefve Fersens) vidriga stjerna hvilade öfver honom till hans slut — det skamligaste bladet uti Svenska historien. Wingård Minnen 2: 81 (1846). Blad ur min praktik, en samling berättelser. Flodman (1860; boktitel). Armfelts deltagande i denna underhandling är ej något vackert blad i hans historia. Odhner i 3 SAH 9: 187 (1894). För oss svenskar är det (dvs. fälttåget i Norge 1716) blott ett blad bland de många i vår lysande historia, en episod i vårt krigarfolks tillvaro. PT 1905, nr 287, s. 3.
β) om afdelning l. stycke af en framställning. Man säge hvad man vill, han (dvs. Hierta) är en man, som har sitt blad i Sverges historia. Sturzen-Becker 1: 153 (1861). Många ännu oskrifna blad i modersmålets häfder. Wisén i SAH 54: 117 (1878). Tornérhjelm förtjänar ett särskildt blad i Sveriges inre historia för denna tid. De Geer Minnen 2: 200 (1892). De sista bladen i Boströms lära om Gudomlighetens metafysiska attribut. Nyblæus Forskn. IV. 1: 130 (1895).
γ) [jfr motsv. uttr. i ä. dan. o. holl. samt eng. to turn over a new leaf] (numera mindre br.) i uttr. vända om bladet l. vända bladet o. d.
α') med personsubj. (jfr β'): ändra beteende, ändra taktik, slå in på en annan väg, kasta om på en annan bog, sadla om. Phrygius Him. lif. 24 (1615). Jagh badh Domaren wenda om Bladet, och gifwa bättre Dom. Brasck Förl. son. F 1 a (1645). Först Socrates, sedan Aristoteles, vende bladet om, och förde sina landsmän på en annan väg. Rydelius Förn. 276 (1721, 1737). Då han (dvs. Messenius) förut med mycket smicker tillegnat hvarje sin bok åt Gustaf Adolf, vände han efter dess död genast bladet om, klagar öfver sitt oskyldiga fängelse, och kallar den afsatta Sigismund för Sverges värdigaste konung. Fryxell Ber. IX. 1: 136 (1841). Dessa parasiter, hvilka visserligen lefva på vår beskedlighet, men som så fort de känna sig knuffade, vända bladet och anfalla oss som våra argaste fiender. Wieselgren Gm hvirfl. 1: 174 (1891). jfr: (Jag har anklagats af Anders Olsson för osanning.) Men huar man wille kaste bladet vm och leetha effter en huffuud liugare, thå finnes Anders Olsson på förste raden. J. Teit i BtFH 3: 414 (1558).
β') med sakligt subj., förr äfv. personligt: förändra situationen, framkalla ett nytt sakläge. (Kambyses) for svåra illa fram med den öfvervundne konungen Psammenito, med de förnämste af folket etc. och vände alldeles om bladet för Aegyptierne. Eneman Resa 1: 212 (1712). Så ser man, huru Gud kan snart förvända bla't. Kolmodin Qv.-sp. 1: 371 (1732). Den protestantiska läran blef .. år för år tillbakaträngd, .. tills ändteligen .. Gustaf Adolfs segrar .. om igen vände bladet. Fryxell Ber. IX. 1: 122 (1841). En tillfällighet vänder bladet. Wetterbergh Selln. 67 (1853). NF 16: 1165 (1892).
δ) [jfr motsv. uttr. i d., nt., holl. o. t.] i uttr. bladet vänder sig o. d., situationen l. förhållandena förändras, ett omkast sker. Altså drack then rike mannen och leffde j wellust, tå then arme Lazarus törste. Therföre wende bladet sigh om. P. Erici Musæus 1: 133 a (1582). Huru vil det då gå dem, när det en gång kommer dertil, at bladet vänder sig ..? Borg Luther 2: 652 (1753). Nu har bladet vändt sig. D. Tilas (1770) i HSH 16: 392. Dufna hjerna, var då glad, / Och matta öga, vakna! / Snart sig vänder lyckans blad; / Du skall din fröjd ej sakna. Bellman Skr. Ny saml. 1: 16 (c. 1770). Jag har inom en korrt tid gjordt stora förluster, men bladet vände sig och jag kom i god tour. Schröderheim Opt. 124 (1794). Nu har bladet så besynnerligt vändt sig, att mina extra förtjenster äro en ren öfverflödsvara. Snellman Fyra gift. 209 (1842). Underrättelsen om segern vid Gadebusch gjorde sitt till att bladet vände sig. Wieselgren I g. dagar 75 (1900). jfr: Med 1868 års revolution vände sig ett blad i Japans historia. G. Nordensvan i Nord. tidskr. 1886, s. 67; jfr α. — (†) I dagh kan Oss wäl gå, men i mårgon kan bladet wenda om. RARP 4: 5 (1645). Det (såg) wehl j förstonne så uth, som skulle Gudh welat stå på wår sijda (i striden), men .. kastades bladet olyckeligen om, att wåra måste taga flyckten. E. Smepust (1709) i Karol. krig. dagb. 3: 141. I dag sitter mången i största rolighet ..; Men i ett ögnablick vändes bladet om. Scherping Cober 1: 284 (1734). Bladet är omvendt, The scene is changed. Serenius (1741). Nu i München har bladet förändrat sig, och vädret är rätt förtretligt. Atterbom Minnen 131 (1817).
e) bildl. (jfr d) i uttr. ett oskrifvet blad (jfr språkprofven från Dalin o. Topelius under a o. Wisén under d β) om person hvilken ännu ej kommit så i beröring med den yttre världen, att han af den mottagit för karaktären bestämmande intryck, o. om hvilken man därför ännu ej vet, åt hvad håll hans utveckling kommer att gå. Hon var ung och outvecklad, hon (l. hennes själ) var ännu ett oskrifvet blad.
f) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (†) spelkort. I medler tijd dhee spelade blef dem krackeel emellom om kortet at Jöens Jöenssonn hade stulet et bladh Ruterkongh. Växiö rådstur. prot. 1650, s. 517. Fünffe .. et blad med fem ögon i chortleken. Lind (1749). — i bild. Skulle (sultan) Mahomet tappa Läsen, så lär Jagh see til, at Jagh kunde få ochså eet god bladh, til at disputera medh honom om sidsta Sticket. Labetspeel B 1 b (1683). Blanda om korten: hvem orkar spela med så ängsliga blad? Dalin Arg. 2: 26 (1734, 1754). — jfr KORT-, TRUMF-, ÅTTA-BLAD m. fl.
g) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt fr. feuille] (hvard., äfv. skämts. l. ngt ålderdoml., i Götal. mindre br.) tidningsblad, tidning. Han ville också bese den Svenska, berömliga staden, / Och snart skaffa sig tjänst och snart få titta i bladen. Dalin Vitt. 3: 6 (c. 1730). Sedan detta Blad (dvs. Stockholmsposten) så vida vunnit Allmänhetens tycke, at inrättningen begynner bära sig. SP 1778, s. 33. Han .. skref .. politiskt galimathias i bladerna. Thorild Bref 105 (1784). En man .. lät en gång, / I Londons tryckta Blad .. en sällsam konst kungöra. Bellman Gellert 1: 110 (1793). Polyfem. Ett blad att läsa på sängen. (1809; titel). I Bladen låter allt ännu fredligt. Stenhammar Riksd. 2: 172 (1840). I bladet har öfver dig man skrifvit / Den lömskaste smädeskrift i dag. Östergren N. dikt. 197 (1879). Uti ett anförande till akademiens protokoll 1844 yttrar Järta, att arrendet å bladet (dvs. Posttidningen) blifvit af regeringen uppsagdt. Ljunggren SAHist. 2: 123 (1886). Nu är hon förlofvad ... Det stod i bladet i förgår. Strindberg Hafsb. 270 (1890). Den dag referatet (af det hållna föredraget) stod i bladen. H. Bergroth i Hufvudstadsbl. 1911, nr 82, s. 7. Inga tidningspojkar höras ropa ut sina blad. Hedin Varn. 27 (1912). — (†) nummer (af en tidning). Mina kringflygande blad. Dalin Arg. 2: 222 (1734, 1754; om numren af Argus). Det bladet af Posten har blifvit nästan helt och hållet upköpt. Leopold (1793) i 2 Saml. 8: 94. I underdånigst bifogade Blad af Fahlu Tidning införda .. Tabeller. Järta Kopparb. 20 (1823, 1826). — jfr ADRESS-, AFTON-, ANNONS-, BILLIGHETS-, DAG-, DOTTER-, EKONOMI-, FACK-, FAMILJE-, FEST-, FOLK-, FÖLJETONGS-, GODTKÖPS-, HANDELS-, HETS-, INTELLIGENS-, KAPITALIST-, KARRIKATYR-, LANDSORTS-, LANDTBRUKS-, LOKAL-, MINISTERIAL-, MODE-, MORGON-, MÅNADS-, NOTIS-, NYHETS-, OPPOSITIONS-, PORNOGRAF-, PROVINS-, RÄTTEGÅNGS-, SKANDAL-, SKRIKAR-, SKÄMT-, SMUTS-, STIFTS-, TIDNINGS-, VECKO-BLAD m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (i sht i fackspr.) viss platt del af viss(t) verktyg l. redskap l. maskin m. m. Billen (på nämnda plog bör vara) snäfver med et uplöpande blad at förvara mullfösan ifrån nötning. Serenius Eng. åkerm. 73 (1727). På tillhållningen (dvs. den del af ett lås hvarigenom kolfven kvarhålles i sitt läge) sitter äfven bladet, som vid nyckelns omvridning upplyftes af axet, så att haken släpper inskärningarne i kolfven, straxt innan denna skall komma i rörelse. Almroth Karmarsch 624 (1839). Emellan steghjulets tänder (i urverket) ingripa .. de båda bladen eller lapparne på spindeln (verge), som är axel för oron. Därs. 660. Landtm(ätar)taflans skifva eller blad är af trä. Alreik Landtmät. 70 (1843). Böjningen af pannan och vingen (på taktegel kan verkställas) omedelbart efter bladets eller plåtens formning. Gundberg Tegel 19 (1860). Eldstålet (på en flintbössa) .. qvarhåller fängkrutet i pannan genom ett efter densamma passande lock, från hvilket det så kallade bladet uppstiger, hvars mot hanen vända yta kallas slaget. Hahr Handb. f. jäg. 106 (1866). Bong Byggnadssnick. 34 (1883; om ena plåten på ett dörrgångjärn); jfr BLAD-GÅNGJÄRN. Vid bladets (på en liesticka) förfärdigande användas vinkel, strykmått. Johansson Träslöjd 14 (1884). Utdragaren (på ett gevärslås) .. har ett hufvud och ett från detta nedåt gående blad. Eldhandv. skjutsk. 2: 8 (1886). Skaftet (på en skofvel) är oftast rakt, bladet trågformigt, djupast vid skaftfästet. Juhlin-Dannfelt 356 (1886). Hvarje stoppare (å lavettagets stoppinrättning) .., å hvilken märkas tapphålet, skäret samt det till större bredd utsmidda bladet, är rörlig omkring en genom lavettsidan gående axeltapp. De Ron o. Virgin I. 1—3: 31 (1886). Rätvinkeln .. består af ett kortare tjockt stycke, anslaget eller anlägget, från hvars ena ända utgår under rät vinkel en längre, tunn skifva, bladet. C. Nordendahl hos Salomon Snick. 71 (1890). — jfr ANKAR-, BILL-, ELDGAFFELS-, FLÅ-, FÄST-, KAKEL-, KAM-, LADDSKYFFELS-, PLOG-, ROCK-, RODER-, RÄFS-, SKOFVEL-, SKÄNGEL-, ÖGLE-BLAD m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl., t. o. eng.] platt del af skärande verktyg l. vapen o. d. på hvilken eggen sitter; klinga. (Ehud) stötte thet (dvs. svärdet) in vthi hans bwck så at ock skafftet folgde in medh bladhet. Dom. 3: 22 (Bib. 1541). En hillebård mz försölfredt vdd och blad, skafftet förgylt. Schlegel o. Klingspor Ättart. 202 (cit. fr. 1573). Hvarest Såg-Qvarnar med et eller flera Blad äro inrättade. J. Faggot i VetAH 1741, s. 20. Sjelfva lie-järnet eller bladet gjorde med skaftet .. en mycket obtus angel (dvs. trubbig vinkel). Kalm Resa 1: 199 (1753). En spada med fyrkantigt blad af 9 tums längd och 6 tums bredd, af stadigt jern. A. Adlersparre i LBÄ 19—20: 126 (1799). Den trekantige (gåsfotharfven) med 11 pinnar, som hafva något aflångt trekantige och krökte blader uti nedra ändan. LBÄ 44—50: 223 (1801). Hos mejseln sitter skaftet i samma rigtning som bladet och utgör blott en förlängning deraf; hos bilan deremot gör skaftet en rät eller spetsig vinkel med bladet. Nilsson Ur. 1: 32 (1838, 1866). Hos de hittills beskrifna lansarna finnes ingen afsats eller märkbar skillnad mellan bladet och skafttungan. Därs. 40. Den vanliga kilhackan .. är af jern med stålad spets. Dess blad är rakt eller lindrigt krökt. Wetterdal Grufbr. 165 (1878). 24 skyfflar, skaftet af ask och bladet af svenskt smidt jern. PT 1882, nr 85 B, s. 1. Stämjärn .. Bladets bredd .. är vanligen mycket större än dess tjocklek. C. Nordendahl hos Salomon Snick. 86 (1890). På våra knifvar är det .. endast klingan, som är smedarbete. Den består af själfva klingan eller bladet och .. tången som insättes i skaftet. Hector Vårt husgeråd 77 (1904). Midten på saxen .. kallas skölden .., och det man klipper med kallas bladen. Därs. 84. Yxan består af bladet och skaftet. Ekman Skogstekn. handb. 38 (1908). — jfr ASSEGAJ-, DAGGERT-, DOLK-, HACK-, KNIF-, LANS-, LIE-, PENNKNIFS-, SAX-, SKYFFEL-, SPAD-, SÅG-, VAPEN-, YX-BLAD m. fl.
b) [jfr motsv. anv. i d., isl., t. o. eng.] den platta delen af en åra; jfr ÅR-BLAD. Rålamb 10: 7 (1691). (En eskimå i sin kajak) håller i handen en åra, med blad i bägge ändarna, med den han både ror, och i storm håller båten i ballance. Kalm Resa 3: 448 (1761). Årans yttersta del kallas blad. Witt Skeppsb. 275 (1863). Då båt, efter att hafva varit i bruk, skall förtöjas, läggas årorne med bladen för öfver. Ekelöf Skeppsm. 231 (1881).
c) vinge på propeller; jfr PROPELLER-BLAD. Skrufpropellrar, hvilka bestå af ett helt och hållet under vattnet nedsänkt hjul, från hvars på axeln fastkilade centrum utgå vingar eller blad, så formade, att hvart och ett af dem utgör en del af en skrufgänga. Frykholm Ångm. 253 (1881, 1890). 2 Uppf. b. 2: 84 (1901).
d) nedre, buktiga delen af en sked; jfr SKED-BLAD. Serenius (1741). B. G. Bredberg o. C. A. Sjögreen i Jernk. ann. 1828, 1: 376. Silfverskedar med alldeles rundt blad. H. Hildebrand i Ill. Sv:s hist. 2: 57 (1876). — jfr MATSKEDS-, SKED-, TESKEDS-BLAD.
e) [jfr motsv. anv. i d.] snick., tekn. ände af en stock l. dyl. hvilken gjorts tunn, ”bladats” (se BLADA, v. 3), för att passa ihop med änden af en annan stock l. dyl. som skall gm ”bladskarf” hopskarfvas med den förstnämnda, vare sig gm att den ena änden lägges på l. gm att den instickes i den andra. Bäst är .. att hopsätta stängerna med på två ställen genomborrade klykor och blad, i hvilkas hål 2 med saxar försedda små bultar instickas. Rothstein Byggn. 491 (1859, 1875). Längden på bladet är 2 gånger bjelkhöjden. Därs. 634. Bladen sammanhållas vanligen genom dymlingar. Arb. bok 133 (1887). Blad med hak. 2 Uppf. b. 1: 412 (1898; i fråga om hopfogning af byggnadstimmer). — jfr HAK-BLAD.
f) (i fackspr.) träskifva i sadelstomme l. sidoputa på sadel; jfr SADEL-BLAD. Alltså kan den del af sadelns (här talas om fältsadeln, ”bladsadeln”) putor (blad) som är strax bakom bogarne, hvila såväl på refbenens öfre yta som på deras sida, hvaremot den del af bladen som är under ryttarens säte blott må hvila på den öfre flata ytan af refbenen. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 410. Sadelns stomme är af trä och jern eller stål, i det att fram- och bakhvalfvet äro af jern eller stål, bladen af trä. Därs. s. 462.
g) (†) spegelfolie. (Man) betienar .. sig .. af qvicksilfver .. til folium, blad eller grund under speglar. Bromell Bergart. 56 (1730).
h) [jfr motsv. anv. i isl. o. t.] (†) främre del l. snibb l. flik å mantilj, pelerin l. annat klädesplagg. Många mantiller äro .. i shawlform, baktill rundskurne och framtill med temligen korta blad. Sthms modejourn. 1848, s. 48. Dubbelpelerinen, som räcker till taillen och framtill bildar afrundade blad. Därs. 1849, s. 15.
i) väfn.
α) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (†) väfsked. Bladet eller skieden hos väfvare. Möller (1745; under peigne).
β) spröta hvarmed skäl upptages. Då (mönstret för opphämtaväfnad kräfver mer än 4 l. 5 skaft) upptages .. skälet med en spröta eller så kalladt ”blad”. Qvinl. hemsl. 27 (1880). — jfr SKÄL-BLAD.
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i fackspr.) jämförelsevis tunn skifva, naturlig l. artificiell, vanl. af metall l. mineral. 1689 (inköptes) af Hans Rålamb (för Drottningholm) 271 ”blad” gyllenläder och 6 stolar klädda med samma material. Böttiger Drottningh. 73 (1889; efter handl. fr. 1689). Silfver .. växer .. helt rent och purt, uti täta, rena klimpar, korn, blad, flagor, qvistar, grenar, hår samt trådar, och kallas då gedieget Silfver. Bromell Bergart. 77 (1730). Bladet eller plåten på värje-fästet. Möller (1745; under plaque). Skiffern delar sig i tunna blad. S. G. Hermelin i VetAH 1771, s. 285. Denne Zeolithens sammansättning är af tunna, glänsande lameller eller blad. C. Rinman Därs. 1784, s. 54. (Järn) kan .. icke utslås till så tunna blad som guld, silfver eller koppar. Econ. annal. 1807, maj s. 109; jfr 2. Af många blad sammansatta fjädrar försågos på midten med en smidd jernring, och så väl ring som blad fasthöllos med en bult. A. G. Ljungberg i Jernk. ann. 1874, s. 406; jfr BLAD-FJÄDER. Tjockhvarfvig skiffer med tunna mjukare blad mellan hvarfven. Törnquist Bergbyggn. inom Siljansomr. 24 (1883). Veden befrias från barken, sågas i små klotsar, som åter klyfvas i tunna blad. Hirsch Lärob. f. garfv. 38 (1898). Formningen af (fajans-)tallrikar och andra runda, flata pjäser af samma eller mindre storlek sönderfaller i två delar: framställandet af det blad, hvaraf pjäsen sedermera utformas, samt själfva formningen. 2 Uppf. b. 7: 170 (1903). — jfr BESÄTS-, FJÄDER-, GELATIN-, GLIMMER-, GRAFIT-, GULD-, JÄRN-, METALL-, NYST-, STEN-, STÅL-, TRÄ-, VAX-BLAD m. fl.
5) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (i sht i fackspr.) om vissa skiflika delar i människo- o. djurkropp. Yttersta stjärten (hos kräftan) består af 5 blad. Linné Mus. reg. 86 (1754). Det är ock hon (dvs. slemhinnan), som vid alla vår kropps håligheter viker sig om och insmyger sig, at äfven utgöra det lösa och tunna bladet inom kroppen. R. Martin i VetAH 1777, s. 109. Merkurius .. / Skyndsam binder vid fötternas blad de gyllene vingar. Adlerbeth Æn. 87 (1804, 1811); jfr FOT-BLAD. Omkring stå körsvenner i ring, och med bladet af handen / Klappa den fylliga bringan och kamma den fladdrande manen. Därs. 317; jfr HAND-BLAD. Blottade skullrors blad af olja glänsa begjutna. Därs. 109; jfr SKULDER-BLAD. Lägg-kotan afhugges på en kalfboge, och bladet skäres nätt ut på insidan. Nylander Matlagn. 53 (1822); jfr BOG-BLAD. Man antager vanligen, att den (hårda hjärnhinnan) består af 2:ne lameller, hvilket i synerhet är märkbart, der dessa blader åtskiljas för att dana blodvikarne. Florman Anat. 2: 5 (1830). Både kropp och vingar (hos den blåörade tallmaskens fjäril) variera mellan brunt och grått, men framvingarne hafva hvardera en hvit prick midt på bladet. Ström Skogsh. 285 (1830, 1846). Bladet = bogpartiet hos hjortdjuren. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 286 (1897). — jfr AXEL-, BEN-, BOG-, CILIAR-, FOT-, GÄL-, HAND-, LUNG-, SIDO-, SKULDER-, TUNG-, VÄGG-BLAD m. fl.
Ssgr (i allm. till 1, i sht till 1 a) [de flesta med motsvarigheter i dan. o. t.]: A: BLAD-AFFALL 3~02 l. ~20. koll. affallna blad. Thelaus Om skog. 48 (1865). Klöfvern återlemnar .. genom rotrester, stubb och bladaffall stora mängder organiska ämnen färdiga att öfvergå till humus. S. Rhodin i LAHT 1893, s. 302. Haller o. Julius Skogshush. 28 (1908). —
-AFTRYCK~02 l. ~20. S. Nilsson i VetAH 1820, s. 115. Fossila bladaftryck .. finnas kvar (vid Isfjorden) som minnen af tertiärtidens rika vegetation. Nordenskjöld Polarv. 79 (1907). —
-AKTIG~20. (föga br.)
(2, 4) -ALUMINIUM~00200. jfr -METALL. Bladaluminium, Aluminiumfolie; erhålles genom uthamring af Aluminium. Ekenberg (o. Landin) 60 (1888). Rosenberg Oorg. kemi 479 (1888). —
-ANLAG~02 l. ~20. bot. embryo till blad. Bladanlagens utveckling (hos blåsippan) går .. långsammare (än blommornas). Lindman Nord. flora 3: 120 (1902). 2 NF 5: 134 (1906). —
(2, 4) -ANTIMON~002. jfr -METALL. Bladantimon .. är ett billigt surrogat för bladsilfver. 2 NF 3: 626 (1904). —
-ARTAD~20, p. adj.
2) till 4. (Brons-) Metallen bör .. (vid sönderdelning för användning till bronsfärger) alltid bibehålla sin blad- eller fjällartade karakter. Uppf. b. 4: 656 (1873). —
-AXEL~20. (föga br.) bot. bladveck. Vid blad-axlarna det vill säga i de vinklar, der bladen förena sig med stammen. Roget Naturlifv. 2: 485 (1843). —
-AXILL~02. (mindre br.) bot. bladveck. Förr eller senare inträder (hos Antennaria dioica Lin.) .. sidoskottalstring från en eller några af rosettskottets bladaxiller. Sylvén Sv. dikotyl. 1: 24 (1906). —
-BAGGE~20. zool.
1) guldbagge; jfr -ÄTARE. Bladbaggarnas familj (Chrysomelidæ l. Phytophagæ). NF 3: 1365 (1880). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 591 (1901).
2) Den på blommor så vanliga, ungefär 4 linier långa bladbaggen, Malachius æneus Fbr. Rebau Naturh. 1: 589 (1879). —
(2, 4) -BAKELSE~200. [jfr fr. gâteau feuilleté] (numera knappast br.) bakelse som består af flera tunna lager. Lind (1749; under blättergebackens). DA 1772, nr 289, s. 4. Dalin (1850). —
(1 a β) -BAND~2. konst. De mångartade växtbanden .. (klassificeras i) rosett- och palmettband, blom-, blad- och rankband. Adler Meyer 143 (1892). —
-BAS~2. bot. Ahlman (1872). Möller Bornholms fossila flora 12 (1903). P. G. E. Theorin i Arkiv f. bot. IV. 18: 4 (1905). —
-BEGONIA~0200. (individ af) begoniaart som odlas för sina stora vackra blads skull. Möllers prisfört. 1894, s. 13. De s. k. bladbegoniorna (hafva) .. stora, sneda, praktfullt färgade blad. Abelin Trädg. inomhus 77 (1904). —
-BEKLÄDD~02, p. adj. jfr -KLÄDD. Arrhenius Term. 89 (1842). Bladbeklädda stänglar. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 101 (1876). —
-BEKLÄDNAD~020. Uppf. b. 3: 401 (1873). Rörhvenen .. utmärker sig genom rik bladbeklädnad. A. G. Kellgren o. L. F. Nilson i LAHT 1893, s. 7. —
-BEKRÖNT~02, p. adj. jfr -KRÖNT. Den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius 2: 263 (c. 1820). Därs. 539 (c. 1820). —
-BETA~20. LAHT 1889, s. 370. Odlad har den (vilda betan) gifvit upphof åt tre olika varieteter: rödbetan, .. hvitbetan .. samt bladbetan med torr rot, men med yppigt utvecklade blad. Elfving Kulturv. 117 (1895). —
-BILDNING~20.
1) ansättning o. utveckling af blad. Agardh Bot. 1: 303 (1830). P. Bolin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1895, s. 264. konkretare. Alla rotfrukterna hafva en stor och rik bladbildning och hemta mycken näring ur luften. Arrhenius Jordbr. 1: 245 (1859, 1862).
(2, 4) -BLY~2. jfr -METALL. En stor del af den i marknaden förekommande stanniolen är .. ingenting annat än ett å begge sidor i tenn infattadt bladbly. Uppf. b. 4: 248 (1873). —
(4) -BLYERTS. (†) Molybdena är en blyertslik mineral ..; men skiljer sig ifrån vanlig plumbago (dvs. blyerts) däruti: at den består af mycket större och bredare fjäll, eller blad .., hvarföre den ock egenteligen Bladblyerts kallas. Rinman 2: 164 (1789). Möller (1807). —
-BRÄDD~2. bladkant. I bladbrädden förekomma .. ofta hår, borst, körtlar eller glandler, taggar, m. m. Hartman Botanol. 43 (1843). —
(3) -BULT~2. skeppsb. Bladbultarne äro i öfra ändan formade såsom en vanlig bult, i nedra ändan såsom en skena med spikhål uti. Witt Skeppsb. 70 (1858). —
-BYGGNAD~20. bot. Undersökningar öfver de tropiska växternas bladbyggnad. Areschoug (1905; titel). N. Hj. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1905, s. 156. —
(1 a β) -BÅRD~2. bård med bladmönster. N. journ. f. dam. 1854, s. 72. Brunius Gotl. konsth. 1: 177 (1864). Schallenfelds met. 30 (1886). —
-BÄRANDE ~200, p. adj. Arrhenius Term. 45 (1842). Teväxten .. är en ständigt grön, endast i topparna bladbärande .. buske. K. Ahlenius i Ymer 1903, s. 252. J. A. O. Skårman i Läsn. f. sv. folket 1908, s. 171. —
-CYKEL~20. bot.
a) bladkrans (se d. o. a γ).
(2, 4) -DEG~2. [jfr fr. pâte feuilletée] kok. deg till bladbakelse. Wikforss (1804; under blätterteig). Schartau Fr. kocken 216 (1825). Dalin (1850). —
-DIVERGENS~002. bot. bråk som angifver hur stor del af stammens periferi ligger mellan två på hvarandra följande blad i en bladspiral. NF 2: 653 (1877). —
-DYNA~20. bot. uppsvälld bladbas. Fries Växtr. 55 (1884). Dessa rörelser (af småbladen hos Oxalis Acetosella), som .. äro dels ljus-, dels värmereglerande, och dels periodiska (dag och natt), dels tillfälliga, hafva sitt säte i småbladets uppsvällda bas, den s. k. bladdynan, hvilken ändrar sin form genom olika vattenupptagning å sin öfre sida. Lindman Nord. flora 3: 163 (1903). —
-FALL~2. (föga br.) bladens affallande. Sedan bladfallet (på vinstocken) är fullbordadt, som vanligt först inträffar i November. Lundström Trädg. 247 (1852). —
-FALLEN. p. adj. (†) som fällt bladen. Ling As. 671 (1833). (Elisa) sprang ned i den af höst härjade trädgården och parken, irrade omkring bland de bladfallna träden. Knorring Förhoppn. 1: 85 (1843). —
-FATTIG~20. Wahlberg Foderv. 210 (1835). Arten (Vicia altissima) är ytterst spenslig och bladfattig. A. G. Kellgren o. L. F. Nilson i LAHT 1897, s. 359. —
(3 a) -FIL~2. tekn. Bladfilar för smala inskärningar göras tunt kilformiga som ett knifblad, men huggas både på smal- och bredsidorna. Uppf. b. 6: 140 (1875). —
-FISK~2. (förr) leksak bestående af en tunn skifva (i fiskform) hvilken, lagd i en varm hand, utvidgar sig olika på sina båda ytor o. i följd däraf har sprittande rörelser. Lägger jag den lilla, fjäderlätta, röda bladfisken i hennes hand, hur spritter han ej. Hon är säkert af ett sanguiniskt temperament. C. F. Dahlgren 4: 286 (1831). —
(4) -FJÄDER~20. tekn. af flera lager stålskifvor bestående fjäder. Tekn. tidskr. 1875, s. 181. För drifaxeln (på lokomotiv) användes snäckfjädrar, men för koppelaxeln en transversal bladfjäder. Därs. 1879, s. 153. PT 1904, nr 175 A, s. 3. —
-FJÄLL~2.
1) (numera föga br.) bot. till 1: fjälliknande bladbildning, i sht: stipel. C. E. Weigel i Physiogr. sälsk. handl. 1: 47 (1776). Bladfjäll, lepis, är en egen bladlik, under bladets bas framkommande del, som vanligen har utseende af ett vissnadt fjäll, utvecklar sig före bladet och betäcker det. Marklin Illiger 386 (1818). Dalin (1850).
2) till 4: fjälliknande tunn metallskifva. Från tionde århundradet till och med det tolfte användes fjällskjortan, en med påsydda, spån- eller tegellikt öfver hvarandra lagda bladfjäll af jern eller stål försedd vapendrägt. Uppf. b. 6: 110 (1875). Weibull Lund o. Lundagårds minnen 9 (1884). —
-FLIK~2. Från bladskaftet (hos hjortronörten) utbreder sig en hufvudåder genom hvarje bladflik och utsänder åt sidorna finare ådergrenar. Läsn. f. sv. folket 1899, s. 153. H. Dahlstedt i Arkiv f. bot. X. 11: 29 (1911). särsk.
a) (knappast br.) småblad. Valnötsträdet .. kännetecknas af sina 3—4-pariga blad med uddblad och äggrunda bladflikar. Abelin Frukt 21 (1902).
b) om stipel. Bladskaftet (på vilda törnbuskar) åtföljes på ömse sidor nedifrån af smala bladflikar, som kallas stipler eller biblad, hvilka sluta ett stycke nedom det nedre bladparet. Läsn. f. sv. folket 1901, s. 62. —
-FLÄCKSJUKA ~020. jfr -STRIMSJUKA. J. Eriksson i Trädgårdsfören. tidskr. 1883, s. 7. Den s. k. Bladfläcksjukan, förorsakad .. af en parasitsvamp (Helminthosporium gramineum). H. Tedin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1906, s. 100. —
-FODERS-HÖ—00~2. Englund Gedungsen 177 (i handl. fr. 1797). —
-FORM~2.
1) pl. -er. till 1 a: blads form. Claëson 1: 310 (1859). Att redan enligt bladformen kunna åtskilja våra vigtigaste löfträd, kan ju ej vara för stort anspråk på den bildades vetskap. Santesson I Sv. 249 (1887). S. Almquist i Arkiv f. bot. X. 13: 59 (1911). konkret: sirat i form af ett blad. Foten (på kalken i Burlöfs kyrka) utgöres af sex utåtsvängda halfcirklar eller bladformer. Brunius Sk. konsth. 592 (1850). Dens. Metr. 540 (1854). H. Hörlin i 1 Minn. fr. Nord. mus. VI. 2: 5 (1884).
2) pl. -ar. till 4: form för formande af kakelblad, tegelblad o. d. Bladformen (till taktegel) .. eller det så kallade Remtyget är .. af Ek med järnbläck på öfra sidan beslagit. Winblad Tegelbr. 85 (1761). 2 Uppf. b. 7: 165 (1903; se under -KNIF). —
(1 c) -FORMATION~002. bot. I sin högst utvecklade form består en blomma af blombotten och fyra sins emellan olika bladformationer: pistillblad, ståndareblad, kronblad och foderblad. NF 2: 714 (1877). —
-FORMIG~20. Bladformig stam hafva en del vexter. Agardh Bot. 1: 296 (1830). Plattade, bladformiga tracheer. Thorell Zool. 2: 328 (1865). Uppf. b. 6: 132 (1875). —
-FOT~2.
1) bot. (Umbellifererna hafva) Örtblad spiralstälda, oftast hand- eller par-flikade, med stjelkomfattande, slidformig bladfot. Fries Syst. bot. 71 (1891). (Bladskaftets) nedre del (är ofta) särskildt utbildad och kallas då bladfot. 2 NF 3: 615 (1904).
2) zool. bladliknande fot. Bakkroppen (hos det paleozoiska krustacésläktet Eurypterus), bakåt afsmalnande, består af 12 leder. Hvardera af de fem närmast hufvudet liggande lederna har ett par bladfötter. 2 NF 7: 1098 (1907). —
-FOTING ~20. zool. (individ l. art l. släkte af en) grupp af ordningen gälfotingar af kräftdjurens klass hvilken grupp har lemmarna ombildade till bladliknande, med gälbihang försedda simredskap; fyllopod. Thorell Zool. 2: 410 (1865). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 583 (1901). —
-FRUKT~2.
1) (†) till 1 a: köksväxt som man odlar för bladens skull; jfr -VÄXT 2. Alla Blad-Fruckter, Målla, Spenat, Sallat, .. Kåhl-Plantor .. sås i Nyet. Salander Gårdsf. 151 (1727).
2) (mindre br.) till 1 c. Med afseende på sitt bildningssätt indelas frukterna i bladfrukter, hvilka uteslutande bildats af fruktblad, och stamfrukter, hvilka uteslutande eller delvis bildats af blombotten. Neuman Bot. 23 (1890). —
-FULL~2. (blade- Lex. Linc.)
1) (numera knappast br.) till 1: bladrik. Lex. Linc. (1640). Kalm Resa 1: 162 (1753). Wetterbergh Penning. o. arb. 240 (1847). Dalin (1850).
-FULLHET~02 l. ~20.
1) (knappast br.) till -FULL 1: bladrikedom. Denna ofruktbara bladfullhet (på fikonträdet på hvilket Jesus sökte frukt) bevisade, att anlaget till fruktsättning gått helt och hållet förloradt för detta träd. Melin Jesu lef. 4: 22 (1851, 1863).
2) (†) till -FULL 2: egenskap(en) att innehålla l. omfatta många blad. Fru Lenngren säger sig läst det (dvs. Choræus' tal) flera gånger igenom och oaktadt dess bladfullhet icke funnit det långt. C. B. Rutström (1800) i 3 SAH 9: 40. —
-FÄLLANDE ~200, p. adj. Den kallare tempererade zonen, eller de bladfällande löfträdens zon. NF 18: 51 (1894). Trädgården inomhus vimlar .. af allehanda plantor, gröna och blomstrande .., bladfällande och städse gröna. Abelin Trädg. inomhus 12 (1904). —
-FÄLLNING~20. (regelbundet hvarje höst återkommande) affallande af en växts l. växternas blad; löffällning. A. Pihl hos Lindgren Trädg. 3: 27 (1872). Trädet står i begrepp att gå till hvila .. kort före bladfällningen. Abelin Frukt 119 (1902). Bladfällning föregås oftast af en förändring i bladens färg, beroende därpå att bladgrönan försvinner eller andra färgämnen uppstå. Haller o. Julius Skogshush. 27 (1908). —
-FÄSTE~20.
1) bot. till 1: ställe på en stam hvarifrån ett blad utgår. Hartman Botanol. 49 (1832, 1843). Neuman Bot. 2 (1890).
2) (föga br.) till 3 a: ställe å skaftet där bladet på en knif är fäst vid detta. Nilsson Ur. 1: 40 (1838, 1866). —
(4) -GENOMGÅNG~002. miner. spaltgång i kristaller. —
(4) -GIPS~2. miner. bladformig, genomlysande glimmer, som brukar användas till kaminglas o. d.; marienglas, selenit. —
-GIRLAND~02. PT 1892, nr 221, s. 3. Frisen smyckas af .. blad- och fruktguirlander. Hahr Arkitekt. hist. 109 (1902). —
-GREN~2. (föga br.) bot. från blads hufvudnerv utgående sidonerv med tillhörande nervatur o. bladkött. Fries Växtr. 54 (1884). Sådana greniga blad, hos hvilka bladgrenarna äro så skarpt utpräglade, att de synas bilda särskilda små bladskifvor, af hvilka flera uppbäras af ett enda bladskaft, har man kallat sammansatta. 2 NF 3: 617 (1904). —
-GRODD~2. del af grodd hvarur blad o. strå framväxa; motsatt ROT-GRODD. Åkerman Kem. techn. 2: 458 (1832). Under mältningen utvecklar kornet tvänne groddar, rotgrodden, som vanligen på tredje dygnet blir synlig vid kornets spets, .. samt bladgrodden, som framväxer på skalets innansida. NF 18: 625 (1894). —
-GRUPP~2. grupp af bladväxter. Lindgren Trädg. 8: 93 (1884). Bladgrupper av majs och hampa. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 191 (1910). —
-GRUS~2. (föga br.) Liljeblads Flora 680 (1816). Bildningar, som räknats till svamparna, men af oss anses för sjukliga missbildningar. Sådana äro Bladgrus (Erineum) och Bladludd (Phyllerium) synnerligast på träds och buskars blad. Det förras former likna ett färgadt grus på bladens yta. Fries Bot. utfl. 3: 373 (1864). Bladgrus .. Bladludd .. svamplika utväxter på åtskilliga träds löf ... Bildas af insekter. Dens. Ordb. (c. 1870). jfr LÖNN-BLADGRUS. —
-GRÄS~2. (bygdemålsfärgadt) jfr -VALLS-HÖ. (Scorzonera humilis Lin.) är ofta så ymnig, att dess breda rosettblad synas bilda hufvudmassan af ängens vegetation (”bladgräs”, såsom folket säger). Lindman Nord. flora 3: 27 (1901). —
-GRÖN~2. Oftast hafva papegojorna lysande färger, af hvilka den bladgröna är förherskande. NF 12: 712 (1888). PT 1905, nr 160, s. 3. Anm. Dalin (1850; under bladgrönt) betecknar ordet ss. obrukligt. —
-GRÖNA~20. (mindre br.) bot., kem. klorofyll; jfr -GRÖNT. Hartman Botanol. 152 (1843). Santesson Nat. 21 (1880). I de gröna bladen finnes äfven den för näringsverksamheten så viktiga bladgrönan (klorofyllen). Haller o. Julius Skogshush. 25 (1908). —
-GRÖNT~2. bot., kem. klorofyll; jfr -GRÖNA. Berzelius Kemi 5: 798 (1828). Inom dem (dvs. växtcellerna) finnas .. små gröna korn af bladgrönt (klorofyll), hvaraf vexterna hafva sin gröna färg. Berlin Lärob. 71 (1876, 1880). Bladens öfre sida (är) i allmänhet .. af mer höggrön färg än den undre: det finnes nämligen i den förra mera bladgrönt än i den senare. Santesson Nat. 22 (1880). Det är ett faktum att bladgrönt icke kan bildas eller blommor utvecklas utan solljusets påverkan. Tidskr. f. landtm. 1900, s. 286. —
-GRÖN-KULA—0~20. Vi kalla dessa (små smaragdgröna kulor vid växtcellens inre vägg) chlorophyll- eller bladgrönkulor; från dem härstammar växternas gröna färg, likasom blodets röda kommer af de små kulor, som finnas i den färglösa blodvätskan. Läsn. f. folket 1870, s. 224. —
(2, 4) -GULD~2. till ytterligt tunna blad uthamradt l. utvalsadt guld, äkta bladguld, l. guldliknande ämne, oäkta bladguld; jfr -METALL. Triewald Förel. 1: 3 (1728, 1735). Guld är mycket mjukt och smidigt, så att deraf kunna uthamras otroligt tunna blad (äkta bladguld), hvarmed åtskilliga ting förgyllas. Berlin Lärob. 159 (1852, 1880). Genom att mellan guldslagarhinna länge klappa en bit koppar, försatt med något zink, får man de tunna guldblad (oäkta bladguld), som begagnas till hvarjehanda förgyllningar och grannlåter. Arb. bok 238 (1887). Helslaget ljust bladguld .. skall innehålla minst 87 % finguld. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 4. —
-GULT~2. bot., kem.
2) Berzelius Årsber. t. VetA 1840, s. 390. Bladgult .. kallas det färgämne, som om hösten färgar blad gula. NF (1877).
3) (†) om viss färgnyans. Bladgult .. En i grått stötande gul färg. Dalin (1850). Bladgult .. En gulaktig, något i grönt stötande färgblandning. Kindblad (1867). —
(3) -GÅNGJÄRN~20 l. ~02. tekn. gångjärn som består af två vid ena kanten med hvarandra vridbart förenade skifvor. Bong Möbelsnick. 13 (1883). —
-GÄL~2. zool.
1) bladformig gäl.
2) mussla; vanl. i pl. (Musslorna) äga särskilda, från mantelskifvorna skilda gälar, som hafva formen af två (sällan ett) mellan kroppen och manteln nedhängande blad eller lameller (hvaraf benämningen lamellibranchier eller bladgälar). Thorell Zool. 2: 307 (1865). 1 Brehm III. 2: 316 (1876). —
(3 a) -HACKA~20, sbst.
1) skogsv. hacka hvars arbetande del består af ett blad l. en skifva af stål (o. järn). Å mark, som är beväxt med ljung, bärris, björnmossa och andra växter, .. äro en sorts mindre s. k. bladhackor de bästa att använda. J. E. Anderson i Skogvaktaren 1891, s. 170.
2) tekn. stenhuggarhacka med rombisk form. J. A. Grönvall i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1889, s. 112. —
-HACKA~20, v. hacka med bladhacka. särsk. till -HACKA, sbst. 2. Stenen spetsas, bladhackas (m. m.) .. tills den erhåller den erforderliga finhetsgraden. J. A. Grönvall i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1889, s. 112. —
(3) -HJUL. (†)
2) skvalthjul. Bladhjul .. Qvarnhjul, med blad af plankor utgående från hjulstocken. Dalin (1850). —
(4) -HORNAD~20, p. adj. [efter nylat. lamellicornis] zool. om skalbagge: försedd med antenner med flera tunna skifvor i spetsen. Bladhornade skalbaggar. O. M. Reuter i UVTF 36: 8 (1888). —
-HORNING~20. zool. bladhornad skalbagge. Bladhorningar, med korta pannspröt, utåt bestående af flera tunna blad. Holmström Naturl. 195 (1888, 1895). Tullgren Skadeinsekt. 42 (1906). —
-HUD~2. (föga br.) bot. epidermis. Bladhuden är den hinna, som ytterst betäcker bladen. Agardh Bot. 1: 224 (1830). —
-HVALF~2. Bokskogen tiger. Ej sångfågelhopar / I bladhvalfven sjungande gunga sig. Risberg Vallmo 67 (1906). särsk. till 1 a β. Adler Meyer 176 (1892). —
-HVEN~2. gräsväxten Calamagrostis lanceolata Roth. Liljeblads Flora 54 (1816; angifvet ss. brukligt i Kalmar län). Dalin (1850). —
(2 a) -HÅLLARE ~200, r. l. m. (förr) En Bladhållare ... Ändamålet med densamma är att vid läsning nedtrycka bladen i boken. N. journ. f. dam. 1854, s. 22. —
-HÖ~2. (bygdemålsfärgadt) jfr -VALLS-HÖ. Bladhö så och Lööf aff Birk, Asp, Ask, Lind, Aal och Pijl skal (i juli) samkas och föras på Fåraskullan. I. Erici Colerus 1: 273 (c. 1645). —
-HÖLSTER~20. (föga br.) bot. bladslida. Linné Sk. 226 (1751). Den praktfulla, storvuxna Angelican med sin grofgreniga umbellatstjälk, de uppblåsta bladhölstren. Öberg Makter 1: 36 (1906). till 1 a β. Hahr Arkitekt. hist. 86 (1902). —
-HÖNS~2. zool. Parrinæ, bladhöns, .. bilda en underfamilj inom de sumphönsartade foglarnas familj och vadarnas ordning. .. Dithörande arter lefva i Gamla och Nya verldens eqvatorialland på stillastående eller sakta flytande vatten, hvilkas yta betäckes af breda, simmande blad af vattenväxter, företrädesvis näckrosor. Sådana blad utgöra dessa foglars jagtområde. NF 12: 814 (1888). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 2: 202 (1901). —
(2) -INDELNING~020. (Karta öfver) Vesterbottens län jemte af bladindelningen betingade delar af angränsande län. SFS 1894, nr 60, s. 3. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 69. —
-INDELNINGS-KARTA—010~20. Bladindelningskarta med förklaring öfver använda tecken. AB 1869, nr 227, s. 4. —
(4) -KAKEL~20. S. Ambrosiani i Fataburen 1907, s. 2. Kaklen betecknas med olika namn alltefter sin plats i ugnen: bladkakel, som utgöra hufvudmassan af kaklen, hörnkakel, som ha sin plats i hörnen, friskakel, som sitta i smalare skift, och olika sorters simskakel. 2 NF 13: 574 (1910). —
-KAKTUS~20. bot. Phyllocactus, bladkaktus, fam. Cacteæ. Buskartade kaktussorter m(ed) bladlika grenar och stora, sköna bl(om)m(o)r. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 273 (1883). Svensson Sv:s kulturv. 277 (1893). —
-KANT ~2.
1) till 1 a: kant på blad. Hartman Botanol. 114 (1832, 1843). P. G. E. Theorin i Arkiv f. bot. IV. 18: 4 (1905).
(1 a β) -KAPITÄL~002. konst. med bladornament prydt kapitäl. Kolonner med rika bladkapitäl. Hahr Arkitekt. hist. 222 (1902). —
(2) -KATALOG~002. katalog på lösa blad, lappkatalog. Plan f. elem.-lärov. årsredog. 54 (1874). En bladkatalog och en katalog i löpande nummerföljd. VetAÅrsb. 1903, s. 36. —
-KLIPPARE~200, m. l. r. zool. benämning på (individ l. art af) vissa stekelsläkten som med mandiblerna ur växtblad utklippa delar hvilka de använda i sina bon för olika ändamål; särsk.: bladklipparmyra; jfr -SKÄRARE. Bladklipparnes konstrika boningar. G. Andersson i Ord o. bild 1897, s. 67. —
-KLIPPAR(E)-MYRA—00(0)~20. zool. (individ l. art af) myrsläktet Atta Lin. G. Andersson i Ord o. bild 1897, s. 72. —
(3 a) -KLIPPNINGS-MASKIN—10~02. maskin för utklippning af tänder på (slitna) sågblad. Tekn. tidskr. 1878, s. 106. —
-KLOCKA~20. (individ af) växtarten Nicandra physaloides Gärtn. Lilja Flora 136 (1870). Svensson Sv:s kulturv. 461 (1893). —
-KLÄDD ~2, p. adj. jfr -BEKLÄDD. Tistelns bladklädda stjälk. H. Juhlin-Dannfelt i Landtbr. bok 2: 146 (1900). —
-KLÄNGE~20. bot. Euphrasén Linnees bot. ord 32 (1792). Hos många klätterväxter .. äro vissa delar af bladen ombildade till långa, trådformiga och spiralvridna klätterredskap, som äro känsliga för beröring och kunna slingra sig kring andra föremål. Dylika af blad bildade klätterredskap kallas bladklängen. Forssell Lärob. i bot. 195 (1890). Lindman Nord. flora 3: 138 (1902). —
(4) -KNIF~2. tekn. Formningen (af kakel) tillgår så, att ett blad af afpassad tjocklek och vidd antingen utklappas eller utskäres ur ett massastycke, därefter inlägges i bladformen, tillstrykes med en s. k. bladknif. 2 Uppf. b. 7: 165 (1903). —
-KNOPP~2. Lind (1749; under knopff). Man är väl temligen öfverens om att antaga blomknoppen vara en metamorphoserad bladknopp. Agardh Vextsyst. method. 64 (1858). De knoppar, som utväxa till endast bladbärande stammar, kallas bladknoppar. Areschoug Växt. 39 (1885). Abelin Trädg. inomhus 141 (1904). särsk.
a) koll. (Om våren stå bokarnas kronor) höljda i ett ljusbrunt flor af bladknopp. Rosenius Naturstycken 5 (1897). Hallström Skepn. 157 (1910).
b) till 1 a β. Brunius Gotl. konsth. 2: 42 (1865). En midtkolonn, som har hålkälad bas och bägarlikt kapitäl med fyra bladknoppar. Därs. 3: 169 (1866). —
-KNOPPA~20. [bildadt af A. Lyttkens (se språkprofvet)] (nytt ord) (individ af) växtarten Sedum telephium Lin. Lyttkens Sv. växtn. 875 (1911). —
(2, 4) -KOL~2. [efter t. blätterkohle] (föga br.) geol. ett slags brunkol som låter dela sig i papperstunna blad; jfr PAPPERS-KOL. L. F. Swanberg i Jernk. ann. 1832, Bih. s. 199. Dalin (1850). 2 NF (1904). —
-KOPPAR~20.
1) till 2, 4: till ytterligt tunna blad uthamrad koppar; jfr -METALL. SFS 1847, nr 43, s. 37. Lindgren Läkem. (1902).
2) (†) till 4: kopparplåt. Blad- Bläck- Båtn- eller Plåtkåppar .. klippes, glödgas och stämplas til större mynt, som vi kalla plåtar. Rothof Hush. 273 (1762). Rinman 1: 1038 (1788). —
-KORALL~02. [jfr t. blätterkoralle]
-KRANS~2.
α) i bild. Lasse var rättarson och ingalunda ensamt barn i huset; men han var blomstret i bladkransen. A. T. Gellerstedt i PT 1910, nr 3 A, s. 3.
β) till 1 a β. Såsom ornerande detaljer användes i taken .. blad-, blomster- och fruktkransar .. o. s. v. Böttiger Drottningh. 29 (1889). Det mykeniska kapitälets i en hålkäl inlagda bladkrans. Hahr Arkitekt. hist. 77 (1902). Kalmar läns och Upsala läns skytteförbunds fanor visa länsvapnen omgifna af bladkransar och inskrifter. PT 1908, nr 106 A, s. 3. särsk. till 1 a β β'. Lindcrantz'ska vapnet .., föreställande fem hjertlika och långskaftade blad stuckna i en röd bladkrans i guldfält. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1870, s. 44.
-KRETS~2. i en krets sittande blad. Bladringarna eller bladkretsarna på betornas toppar. Arrhenius Sockerb. 41 (1868, 1870). Elfving Kulturv. 93 (1895). —
-KRONA~20.
1) i krets sittande blad i toppen af en växt; bladmassan i toppen af ett träd. Ananas fortplantas antingen genom dess bladkrona öfver frukten, eller genom sidoskott. Lundström Trädg. 366 (1831, 1852). Hos de trädartade monokotyledonerna (t. ex. palmerna) och ormbunkarne sitter bladkronan i spetsen på den oförgrenade stammen. Forssell Lärob. i bot. 178 (1890). Dadelpalmerna hålla sina täta bladkronor som en skärm mot de varma solstrålarna. Läseb. f. folksk. 751 (1892). Ekar med väldiga stammar och yppiga bladkronor. Stockholm 3: 314 (1897). särsk. till 1 a β. Meningen med detta byggnadsled (dvs. det doriska kapitälets echinus) framgår tydligt af dess målade utsmyckning .. en omvänd bladkrona, som sinnebildar tyngdens uppbärande. Wrangel Konststil. 9 (1897).
2) till 1 a β β': krona upptill prydd med en krans af blad. Längre ned på väggen ses en qvarlefva af den öfverkalkade målningen, ett manligt och ett qvinligt hufvud, båda krönta med öppna bladkronor. B. E. Hildebrand i VittAH 27: 383 (1876). —
-KUDDE~20. (mindre br.) bot. bladdyna. NF 4: 814 (1881). Stammens yta (på Lepidodendron Brongn.) var beklädd af spiralställda, tättstående, hvarandra berörande, vanligen utdraget rutformiga bladkuddar, på hvilka bladen voro fästa. Därs. 9: 1119 (1885). —
(5) -KULA~20. jäg. kula som träffar djurs bogblad; jfr -SKOTT 2. Att ”göra ett bogskott” eller ”gifva en bladkula” är det mest verksamma under jakt på hjortdjur och dylikt villebråd. 2 NF 3: 628 (1904). —
(2 g) -KULI ~20. (skämts., föga br.) = -NEGER. Men Zachris var inte vid humör att nedlåta sig till en bladkuli. Strindberg Sv. fanor 172 (1907). —
(2 a) -KUPA~20. ramkupa för bin hvars ramar, när kupans bakvägg är borttagen, kunna vridas åt sidorna liksom bladen i en bok. Landtm.-bl. 1904, nr 14, s. 2. —
-KVIST~2. kvist som uppbär blad. Det antages, att samma safter, som tjenat till bladqvistarnas bildning, härvid (dvs. vid blomningen) kasta sig på blomknoppen, emedan de förras tillvext afstadnar. Hartman Botanol. 167 (1832, 1843). särsk. till 1 a β. Berg Handarb. 269 (1874). J. Rudbeck i Fataburen 1911, s. 137. —
(1 a β) -KYMA~20. konst. På den utåtböjda mynningsbrädden (på vasen) och omkring de båda greparnes fästen är ett enkelt bladkyma lagdt. L. Kjellberg i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1898, 1: 20. —
-KÅL~2. kålarten Brassica oleracea acephala DC. Rålamb 14: 15 (1690). Schultze Ordb. 2153 (c. 1755). Bladkålen .. är den form som minst skiljer sig från den vilda arten. Elfving Kulturv. 124 (1895). Allt eftersom den ena eller andra delen af bladen eller stammen genom kultur blifvit särskildt kraftigt utvecklad och därigenom företrädesvis tjänlig till användning i hushållet eller såsom kreatursfoder, kunna kålvarieteterna hänföras till några få hufvudgrupper, nämligen bladkål, hufvudkål, blomkål och kålrabbi. 2 Uppf. b. 4: 216 (1899). Lyttkens Sv. växtn. 891 (1911). —
-KÖTT~2. bot. af hudväfnaden omgifven grundväfnad mellan nerverna i ett blad, mesofyll. Dahlbom Skand. insekt. 59 (1837). (Remsor af manillahampan) läggas på ett bord .. och tilltryckas med knifbladet, under det man med den andra handen drager dem åt sig. Härigenom skiljas tågorna från bladköttet .. som stadnar vid knifven. Läsn. f. folket 1865, s. 132. Elfving Kulturv. 125 (1895). —
-LAF~2. bot. laf med bladliknande bål. Bladens ställning, storlek och öfriga förhållande gifva Blad-Lafvarne et utseende, som genast skiljer dem från Lafvarne af de andra Familier. E. Acharius i VetAH 1794, s. 241. Retzius Flora oec. 362 (1806). Lundström Skog. 12 (1895). —
1) till 1: till utseende liknande ett växtblad. Man ser .. ofta hälften af hjertbladen utanför fröet, grön, och bladlik, under det den andra hälften är inom fröet förvarad, hopklibbad med fröhvitan, blek och omogen. Agardh Bot. 1: 191 (1830). Bladlik C(aktus). Lilja Flora ö. odl. vext. 68 (1839). Till alla de smala bladlika figurerna .. väljer man sjögrönt cashmir. N. journ. f. dam. 1861, s. 62.
2) (föga br.) till (1 l.) 2 (l. 4): tunn som ett blad. (Stammen på ”djurväxterna” är) til skapnaden (bl. a.) .. Bladlik, Foliacea, tunn som et blad. Retzius Djurr. 229 (1772). Den disposition i lager eller bladlika skifvor, som Polirschiffern utvisar. J. G. Agardh i SKN 1843, s. 102. Bladlik .. (eng.) lamelliform. Björkman (1889). —
-LIKNANDE~200, p. adj.
-LOPPA~20. zool. Lundequist Landtbr. 512 (1850, 1855). Bladloppor (Psyllodes) .. benämner man ett litet antal bladlusartade insekter, som .. suga växtsafter. 1 Brehm III. 2: 167 (1876). (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 2: 651 (1903). jfr GINST-, PÄRON-, SÄF-, ÄPPLE-BLADLOPPA. —
-LUDD~2. bot.
1) den på törnrosblad förekommande rostsvampen Phragmidium subcorticium Wint. Almqvist (1844). Kindblad (1867).
2) jfr -ULL 1. Fries Bot. utfl. 3: 373 (1864; se under -GRUS). Bladluddet består af en mängd hår, sammanflytande till en vanligen hvit fläck; en form deraf är mycket allmän på Rönn. Därs. —
-LUS~2, se d. o. —
-LÄGE~20. bot. Bladläge .. den ställning, som det enskilda bladets delar i knoppen intaga till hvarandra. 2 NF (1904). —
-LÄMNING~20. J. Arrhenius i Frey 1841, s. 37. Frukter och bladlemningar från löf- och barrträd förekomma (i brunkolslagren) ganska ymnigt. Uppf. b. 3: 172 (1873). —
-LÖK. (†) (individ af) lökarten Allium fistulosum Lin., piplök, kållök. Lind (1749; under schleiss-zwiebeln). —
-LÖS~2. Franckenius Spec. B 4 a (1659). P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 38. En blad-lös ört. Lind (1749; under pfriemen-kraut). Roten uppskjuter .. en .. nästan bladlös .. stjelk. Wahlberg Foderv. 272 (1835). De bladlösa almarne. Åkerhielm De gamlas roman 1 (1907). —
-LÖSA~20. (numera knappast br.) om vissa växter. Wikforss (1804; under blattlose). Sv. o. t. handlex. (1851, 1872).
1) (individ af) växtarten Sedum album Lin. Rödh Hällelöök, Bladhlösa, Hälleknopp. Franckenius Spec. D 3 a (1638, 1659). Sedum minus fl(ore) albo. Hwijt stenlöök, Hällelök, Bladlösa. Rudbeck Hort. bot. 104 (1685). P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 48. Serenius K k k k 3 a (1757).
2) (individ af) växtarten Sedum acre Lin. Then minste Bladhlösa, Feteknopp, Skiörbiuggegräs, Skoosmöria, Muurpepar. Franckenius Spec. D 3 a (1659). Sedum minus fl(ore) lut(eo) Guul geteknopp, Bladhlösa. Rudbeck Hort. bot. 106 (1685). Serenius K k k k 3 a (1757).
3) (†) viss art af växtsläktet Equisetum Lin.? Eqvisetum pratense minus, nudum capitatum, sive floridum nostrum. .. Lilla bladlösa. Bromelius Chloris 26 (1694). —
(2, 4) -MAGE~20. [jfr t. blättermagen, äfvensom sv. dial. bladbuk (Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)) o. fr. feuillet] Sundevall Zool. 53 (1835, 1864). Den tredje magen (hos idisslarna), som är något större, än nätmagen, och har sitt läge till höger om våmmen, har erhållit namnet bladmagen (omasum), emedan den på insidan är försedd med stora, långsgående veck, som likna bladen i en bok. Thorell Zool. 2: 76 (1861). Mångfålla, bladmage, den mellersta af idisslarnes tre småmagar. Juhlin-Dannfelt 284 (1886). —
(1 a α) -MAKARE. (†) jfr -ARBETARE. Arbetare .. (vid ett tobaksspinneri i Gäfle) voro: .. 1 Läro-svän, 3 Läro-drängar, samt 28 bladmakare och gossar. Sv. saml. 1: 7 (1763; i handl. fr. 1756). —
-MASK~2.
1) (numera knappast br.) om åtskilliga bladätande larver. Brauner Tankar om åker 46 (1752). Wallerius Åkerbr. 217 (1778). Man viste allmänt, at tala om rot-matkar och blad-matkar. .. Bjerkander .. lärde samtiden, at desse ströfvande härar höra til olika classer och slägten. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 17.
2) (†) om snigelarten Limax agrestis Lin., åkersnigel. Om blad-masken, Limax Agrestis, om hösten upäter vår höst-brådd, skadar detta kräk dock ej sädes-roten. Gadd Intr. i VetA 1761, s. 20. —
-MASSA~20.
1) till 1: (samtliga) blad på en växt. Fries Grönl. 27 (1872). F(e-rula) communis L. .. med vacker, yfvig bladmassa. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 96 (1876). jfr Arrhenius Term. 18 (1842; om skalen på en lök).
2) bot. till 1: bladkött. Hos Limnanthemum .. äro (nerverna) insänkta i den nästan köttiga, svampiga bladmassan. Areschoug Bladets anat. 85 (1878). P. Rundgren i Sv. utsädesfören. tidskr. 1892, s. 47.
3) till 4: visst slags trämassa. Örje Brug, .. Träsliperi och hyfleri. Trämassa (s. k. bladmassa). Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 271. —
(2, 4) -METALL ~02. tekn. valsad o. till ytterst tunna blad utslagen metall l. metallegering; jfr -ALUMINIUM, -ANTIMON, -BLY, -GULD, -KOPPAR, -MÄSSING, -SILFVER, -TENN. I form af bladmetall ersätter hon (dvs. platinan) .. stundom silfver. Uppf. b. 4: 323 (1873). Fabrikation af bladmetall är i nyaste tid utvecklad till hög fullkomning. 2 NF 3: 626 (1904). —
-MINERANDE ~0200, p. adj. zool. jfr -MINERARE. Bladminerande fluglarver, tillhörande Tephritis Onopordinis. A. E. Holmgren i LAHT 1881, s. 133. —
-MINERARE~0200. zool. larv som äter gångar, ”minor”, i blad. Thomson Insect. 136 (1862). En fluga, hvars larv såsom bladminerare angrep Chrysanthemumplantorna. SD(L) 1896, nr 102 A, s. 8. De å äppleträdens blad observerade gångarne, ”minorna”, härflyta .. från en liten insekt, den s. k. bladmineraren, Lyonetia clerkella. Abelin Frukt 186 (1902). —
-MOSAIK~002. bot. Bladmosaik .. den företeelsen, att de olika bladen på ett skott så anpassas mellan hvarandra, att de alla blifva direkt belysta. 2 NF (1904). Bladen (på murgrönan) ligga så tätt, att de för att ej täcka hvarandra måste passa in sina flikar i mellanrum och bukter; man säger, att de bilda en bladmosaik. Lindman Lärob. i bot. 63 (1904). —
-MOSSA~20. bot.
1) (†) alg, laf. Bladmossa .. das Aftermoos, Alga. Möller (1790). Weste (1807; med hänvisning till laf). Bladmossa .. Liktydigt med Laf. Almqvist (1844). Sv. o. t. handlex. (1851, 1872; med hänvisning till laf). jfr: Bladmossa .. En särskild lafart. Kindblad (1867).
2) (art l. släkte af) klassen Bryaceæ Bartl. l. Musci bland mossorna, löfmossa. Retzius Flora oec. 132 (1806). Bladmossor eller Löfmossor, en talrik familj bland Groddtrådsväxterna, utgörande hufvudgruppen i Mossornas klass, med fria blad och med fröhus, täckta af ett lock. Fries Ordb. (c. 1870). Af bladmossornas intressanta grupp utgöra Sphagnumformerna en mycket naturlig och skarpt begränsad familj. R. Tolf i Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 409. Skårman Forssell Bot. 116 (1902). —
-MÄNGD~2. jfr -MASSA 1. A. Pihl hos Lindgren Trädg. 4: 47 (1874). Man bör se till, att ej grönkvistningen göres så stark, att kronans bladmängd minskas för mycket. Haller o. Julius Skogshush. 127 (1908). —
(2, 4) -MÄSSING~20. jfr -METALL. Till oäkta guld- och silfverpapper användas bladmässing och bladtenn. 2 Uppf. b. 8: 179 (1900). —
-MÖGEL~20. gemensam benämning för vissa på en del växters blad förekommande mögelliknande parasitsvampar; af dylika svampar framkallad sjukdom hos växt; jfr -RÖTA, -SJUKA. Bladmöglets utvändigt synliga trådar utgöra de fria ändarne af en i bladets inre rikligen förgrenad svamptrådsväfnad. J. Eriksson i LAHT 1884, s. 266. Bladmögel å lucern (Peronospora Trifoliorum De By.). Dens. Därs. 1890, s. 185. H. Juhlin-Dannfelt i Landtbr. bok 2: 199 (1900). —
-MÖGEL-SVAMP—00~2. Lökens bladmögelsvamp (Peronospora Schleideniana Ung.), genomväfver med sitt mycelium hela bladet, möjligen äfven någon del af lökfjällen. J. Eriksson i LAHT 1890, s. 217. —
(1 a β) -MÖNSTER~20. Stiliserade bladmönster. L. Looström i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1884, s. 59. S. Ambrosiani i Fataburen 1906, s. 110. —
(2 g) -NEGER~20. [jfr d. bladneger] (skämts., mindre br.) tidningsman af lägsta grad, notisjägare; skämtsam benämning på tidningsmän i allm.; jfr -KULI. De fattiga ”bladnegrerna”, som i alla väder sno gatorna omkring. SDS 1877, nr 197, s. 2. Blad-negrer och annat folk. En samling vidriga fysiognomier kärleksfullt återgifna af Albert Engström. (1901; boktitel). I alla länder finns det naturligtvis ”blad-negrer” eller ”hunger-kandidater”, som det i Tyskland heter. Sylwan Mod. press. 139 (1906). —
-NERV~2. bot. Marklin Illiger 373 (1818). Med bladnerver menas de ribbor, som finnas på bladets skifva. Holmström Naturl. 117 (1888, 1895). —
-NERVATUR~002. bot. system af bladnerver. Dictyophyllum, hvars bladnervatur påminner om en dikotyledonväxt. R. Sernander i Sv:s rike I. 2: 76 (1900). —
-NOS~2, f.||ig. l. r. zool. (individ l. art af) flädermussläktet Rhinolophus Geoffr., hvilket har egendomligt formade, bladliknande utväxter på nosen; jfr -NÄSA. Dalin (1850). NF (1877). —
-NUNNA~20. zool. Löfskogs- eller bladnunnan (Lymantria dispar L.). Tullgren Skadeinsekt. 62 (1906). —
-NÄSA~20, f.||ig. l. r. zool. bladnos. 1 Brehm 1: 87 (1874). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 2: 57 (1901). —
-OHYRA~020. ohyra på växtblad. Vanlig bladohyra (på växter) antingen borttvättas med såpvatten eller dödas genom stark rökning med tobak. Lindgren Trädg. 7: 29 (1883). —
(3) -ORF~2. landt. I Norrland användas långa bladorf, som läggas ofvanpå högra axeln, men de brukligaste ”slängorfven” äro kortare och stödas endast med händerna. A. Sjöström i Landtbr. bok 4: 377 (1906). —
-ORGAN~02. bot. organ bestående i blad. Bot. notiser 1844, Lit.-bl. s. 4. Många (alg-)arter (finnas) med tydligt skilda stam- och bladorgan. NF 1: 439 (1875). Bladorganen hos starrarterna .. äro af en mycket fast och seg byggnad. A. G. Kellgren o. L. F. Nilson i LAHT 1893, s. 32. De små bladorganen, de s. k. stiplerna på ömse sidor om bladfästena. H. Tedin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1906, s. 140. —
-ORMBUNKE. (†) Bladormbunke .. Benämning på en afdelning af Ormbunkarna, bestående af ett platt blad med fröhus, antingen fästa på bladet, eller samlade i ax, mer eller mindre skilda från bladet. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
(1 a β) -ORNAMENT~002. ornament i bladform. C. Eichhorn i 1 Minn. fr. Nord. mus. XI. 2: 4 (1885). J. Kruse i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1899, 1: 14. —
-PAR~2. om två motsittande blad; i sht om två motsittande småblad på ett parbladigt blad. Marklin Illiger 378 (1818). Bladparen aftaga i storlek mot spetsen. Wahlberg Foderv. 186 (1835). E. Staaff i Världslitt. i urval 2: 159 (1902). —
-PARENKYM~002. bot. bladkött. Den gröna kornbildningen (i bladen) .. utgör, jemte cellväfven, hvari bladgrönan inneslutes, det s. k. bladparenchymet. Hartman Botanol. 152 (1843). —
-PERSILJA~020. växtarten Petroselinum sativum Hoffm. Pettersilja, Pärsilja, Bladpärsilja, Rotpärsilja .. brukas mycket vid matredningar. Rothof Hush. 362 (1762). Af persiljan förekommer trenne varieteter, nemligen: krus-, blad- och rotpersilja. Lundström Trädg. 51 (1831, 1852). Lyttkens Sv. växtn. 456 (1906). —
-PERSILJE-FRÖ—010~2. Bladpersilje-frö sås så tätt på bänk att ungefär 6 till 8 frön falla på qvadrat-tummen. Lundström Trädg. 29 (1852). —
-PLANTA~20. (föga br.) bladväxt. Lindgren Trädg. 2: 44 (1872). G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 2 (1876; se under -VÄXT 3). Lundell (1893). —
(3 a) -POST~2. antal (sammanhörande) sågblad. En bladpost om 6 à 7 blad. Tekn. tidskr. 1884, s. 106. Därs. 1899, Allm. s. 103. —
-PRAKT~2. Träden och fåglarne riktigt kappas att öfverbjuda hvarandra, de förra i ung bladprakt, de senare i sprittande toner. Santesson I Sv. 54 (1887). —
(3) -PRIM~2. sadelm. prim l. rundsyl som i den mot spetsen motsatta ändan har en platta, ”blad”, för glättning af lädret. —
(1 a β) -PRYDD~2, p. adj. Grafström Ett år i Sv. 68 (1827). De yttre kolonnerne uppbära en bladprydd rundstaf. Brunius Metr. 539 (1854). Bergman Gotl. geogr. o. hist. 57 (1879). —
(1 a β) -PRYDNAD~20. Den (kranslist), som förekommer å södra kapellet .., utmärker sig genom bladprydnader äggformer och tandsnitt. Brunius Metr. 65 (1836, 1854). Ett .. kapitäl, som har rika bladprydnader. Dens. Gotl. konsth. 3: 15 (1866). —
(3 f) -PUTA~20. sadelm. Bladputorna .. böra göras flata för att undgå att ryttaren skall komma för högt öfver hästens rygg. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 466. —
(1 a β) -RAM~2. En vapenkrona inom en bladram. SFS 1879, nr 27, s. 4. Dörrarna .. äro försedda med ett qvadratiskt öfverstycke, som omfattar en af en bladram omgifven medaljong. J. Böttiger i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1888, s. 110. —
-RAND ~2.
1) (mindre br.) bot. till 1.
a) kant på blad. Bladranden (hos pepparmynta) .. är föga .. omböjd och saknar hårbeklädnad. Rosendahl Farm. 326 (1897).
b) grön vingkant på stjälk. Stjelken (hos Epilobium palustre Lin.) är .. alldeles trind (utan bladränder). Nyman Sv. växt. naturh. 2: 36 (1868).
2) till 2. Bladrand, en af gravyr- och kopparstickssamlare använd term, som betecknar aftryckets pappersmarginal från ”plåtmärket” till bladets kant. 2 NF (1904). —
-RANKA~20. i sht till 1 a β. Brunius Resa 1838 104 (1839). Att träda bladrankor (på knytning). Berg Handarb. 228 (1874). Dörrbeslag af smidt och graveradt jern orneradt med bladrankor. E. Ekhoff i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1884, s. 12. Förmaket hade gröna tapeter med fina mörka bladrankor och rosbuketter. Öman Ungd. 79 (1889). I de nämnda kyrkorna äro fälten nästan afdelade på midten genom dekorativa figurer eller kraftiga bladrankor. Rydbeck Medelt. kalkmåln. 48 (1904). —
-REFVA~20. bot. Då de (dvs. grenskotten) endast bära blad, (kallas de) bladrefvor. Hartman Botanol. 29 (1843). Larsen (1884). —
-RIK~2.
1) till 1. Schroderus Comenius 113 (1639; om träd). Serenius Eng. åkerm. 65 (1727). Knyl-hafre .. är bladrikare än andre Svenske gräs-slag. Fischerström 1: 262 (1779). En bladrik kvist. Rydberg Varia 1: 163 (1893). särsk. till 1 a β. Brunius Resa 1838 290 (1839). Inom bladrika grenar (ses) två qvinnor med språkband. Dens. Gotl. konsth. 2: 245 (1865).
-RIKEDOM ~002 l. ~200. särsk. till -RIK 1. Hahnsson (1884). N. Hj. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1904, s. 204. —
-RIKHET—0~2 l. ~20. (numera föga br.) särsk. till -RIK 1. bladrikedom. Almqvist (1844). Kindblad (1867). i bild. Af skrymteriets träd härjar pröfningens stormil bladrikheten. Wingård 2: 63 (1821). —
-RING~2. i ring sittande blad. Ju flera bladringar en beta har, desto större är densamma. C. G. Zetterlund i LAT 1867, s. 273. C. G. Eggertz o. L. F. Nilson i LAHT 1892, s. 131. särsk. till 1 a β. Det tärningformiga kapitelet .. siras å södra sidan med en grip och å de öfriga med sammanflätade bladringar. Brunius Metr. 77 (1836, 1854). Dens. Gotl. konsth. 2: 9 (1865). —
-ROP~2. jäg. läte som åstadkommes gm blåsning på ett mellan fingrarna spändt blad o. som härmar rågetens lock efter bocken. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 286 (1897). —
-ROS~2.
1) (†) ros med välluktande blad, Rosa rubiginosa Lin. Wällucktande blaad-roser. Rudbeck Hort. bot. 100 (1685).
2) bladrosett.
a) (†) bot. Knopparne äro af 2 slag: Grenknoppar .., som utvexa till grenar med åtskilda blad, t. e. på de flesta träden, och Bladrosknoppar .., som utvexa .. endast i en tofs af blad — en bladros .. — och blott så mycket i gren, som är nödigt för att gifva dessa plats, t. e. sidoknopparne på Päronträd. Agardh Bot. 1: 259 (1830). Rosula, bladros, skott, som hafva bladen roslikt utspridda. Hartman Botanol. 141 (1832, 1843).
-ROSETT~02. bot. i krans l. starkt hopträngd spiral sittande blad. A. E. Lindblom i Bot. notiser 1839, s. 18. Undersöker man dem (dvs. Draba verna m. fl. vårväxter) nogare, så skall man finna icke blott deras bladrosetter, utan äfven blomknoppar utbildade på senhösten. Fries Bot. utfl. 1: 344 (1843, 1853). Sockerbetornas bladrosetter. P. Rosenius i Sv. turistfören. årsskr. 1906, s. 12. —
-ROST~2. benämning på åtskilliga på blad växande rostliknande svampsläkten o. -arter. Lycoperdon epiphyllum .. Rost. Bladrost. Retzius Flora oec. 431 (1806). Blad-Rost (Æcidium) .. En af Blad-Rost .. angripen växt är alltid svagare, har ett blekt utseende, .. ofullkomliga blommor och sätter alltid en sämre, oftast ingen frukt. Fries Brand 37 (1821). Bladrost .. Ett slags fin, små svamp, växande på rönnlöf. Aecidium Cornutum. Almqvist (1844). Bladrost å äpple (Roestelia penicellata (Müll.) Fr.). J. Eriksson i LAHT 1890, s. 187. Bladrost å päron (Roestelia cancellata Reb.). Dens. Därs. s. 190. —
-RULLARE~200. zool. fjäril l. fjärilslarv af släktet Tortrix Lin.; jfr -VECKLARE. Möller (1807). Tortrix (Bladrullare); små plattade arter (fjärilar) .., hvilkas larver hoprulla trädens löf. Sundevall Zool. 137 (1864). —
-RULL-SJUKA—0~20. landt. på potatisblast förekommande sjukdom vid hvilken bladen sammanrullas. PT 1910, nr 175 A, s. 2. LD 1910, nr 226, s. 3. —
-RÖDT~2. bot., kem. Bladrödt, Erytrofyll, .. kallas det röda färgämne, som om hösten färgar blad af buskar och träd röda. NF (1877). Lundell (1893). —
-RÖTA~20. landt. svamparten Peronospora trifoliorum De By., hvilken parasiterar på klöfverblad m. m.; af nämnda svamp förorsakad bladsjukdom; jfr -MÖGEL. Bladrötan .. uppträder ej synnerligen allmänt (på rödklöfver), men kan stundom blifva ganska farlig. R. Tolf i Sv. mossk.-fören. tidskr. 1892, s. 154. —
-SALLAT~20. sallatvarietet som ej bildar hufvud. Rothof Hush. 186 (1762). Bladsalad (lat. Lactuca sativa foliosa), som ej sätter hufvud och som användes endast tidigt, innan ännu tillgång på någon annan finnes. Hagdahl Kok. 742 (1879). Saladväxten .. förekommer i olika varieteter, såsom blad-, hufvud- och bindsalad. 2 Uppf. b. 4: 218 (1899). —
-SELLERI~002, äfv. ~200. växten Apium graveolens dulce. Lundström Trädg. 54 (1831, 1852). Selleri, Apium graveolens, .. odlas ss. köksväxt i två former rot- och blad-S(elleri). .. På blad-S(elleri) bleker man bladstjälkarne genom att, allt efter som de växa, täcka dem med jord. Juhlin-Dannfelt 350 (1886). Hos bladsellerin .. är det bladslidorna och skaften som förtäras. Elfving Kulturv. 115 (1895). —
(2, 4) -SILFVER~20. jfr -METALL. Wallerius Min. 460 (1747). Sahlstedt (1773). Bergfint silfver .. är .. så smidigt, att det kan utklappas till tunna blad (bladsilfver), af hvilka 100 tusen få läggas på hvarandra, innan man får en tums tjocklek. Berlin Läseb. 311 (1852, 1866). Försilfring med blad-silfver. Eneberg Karmarsch 2: 593 (1861). Oäkta bladsilfver är tenn, försatt med något zink och utslaget till tunna blad. Arb. bok 283 (1887). Bladsilfver, äkta: af bergfint silfver. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 4. —
(1 a β) -SIRAD~20, p. adj. (Kolonnernas) kapitäler äro bägarlika och bladsirade. Brunius Gotl. konsth. 1: 137 (1864). Därs. 2: 353 (1865). —
(1 a β) -SIRAT~02. Brunius Sk. konsth. 419 (1850). Takbjelkarna äro .. prydda med allehanda blad- och blom-sirater. Bergman Gotl. o. Visby 58 (1858). Schlegel o. Klingspor Her. 85 (1874). —
-SJUKA ~20. jfr -MÖGEL. Bladsjukan (hos vinrankan) (Peronospora viticola), en parasitsvamp, som kommer bladen att dö bort. 2 Uppf. b. 4: 607 (1899). —
-SKAFT ~2. Linné Bref I. 2: 24 (1742). Bladskaft .. är den smalare delen af bladet, som till hufvudsaklig del bildas af de tätt intill hvarandra liggande och förenade kärlknippena. Arrhenius El.-kurs i bot. 42 (1865). Bladskaftet utgör för skifvan .. ett skydd mot vinden, i det att det är elastiskt och böjer sig med vinden. Forssell Lärob. i bot. 187 (1890). —
a) bladskaft som tjänstgör som klänge.
b) yttersta, till klänge ombildade delen af ett blads medelnerv. —
-SKAFTS-STIPEL. (†) stipel. De egentliga stiplerne kallas .. Bladskaftsstipler .., när de endast äro fästade vid bladskaftet. Arrhenius Term. 87 (1842). Dalin (1850; under bladskaftsfjäll). —
(3 e) -SKARF~2. Bladskarf .. kan vara grad, både enkel .. och dubbel, både utan eller med försatser. Eneberg Karmarsch 1: 195 (1858). För att åstadkomma hjulbärande skarfvar (på järnvägsskenor) har man i allmänhet tillgripit bladskarfven. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 120. —
-SKELETT~02. jfr -STOMME. Post Kopr. jordbildn. 16 (1862). Bladskelett .. Sammanfattningen af de i bladets inre befintliga trådlika, fastare organen, de s. k. nerverna. NF (1877). Hagdahl Det bästa 217 (1885). —
-SKIDA~20. (numera föga br.) bot. bladslida. Gadd Landtsk. 3: 462 (1777). Gräsens blad, som bestå af 2 delar, bladskidan .. och bladskifvan. Agardh Bot. 1: 223 (1830). —
-SKIFVA~20.
1) bot. till 1. Hvarje blad består af en utbredd del, Bladskifvan, eller hvad man vanligen kallar bladet, samt dessutom ofta af ett smalt skaft, som förenar det med stammen eller grenen och kallas Bladskaftet. Wahlberg Foderv. 18 (1835). Dalgångarna förgrenar sig över det (dvs. Hälsingland) .., som ådrorna förgrenar sig över en bladskiva. Lagerlöf Holg. 2: 270 (1907). Med afseende på formen kunna bladskifvorna vara runda, äggformiga, hjärtlika, lansettformiga, pillika, njurformiga och nålformiga. Haller o. Julius Skogshush. 24 (1908). särsk. till 1 a β. N. Wimarson i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 27 (1904).
2) till 4. Äfven i de svampliknande benen äro bladskifvorna (lamellerna) icke slumpvis ordnade. Wretlind Läkareb. 2: 6 (1894). —
-SKORF~2. parasitsvamparten Venturia dendritica ss. växande på blad; af nämnda svampart förorsakad bladsjukdom. Äppleträdsskorfvet, hvilket uppträder under tvenne olika former, såsom bladskorf och såsom fruktskorf. J. Eriksson i LAHT 1903, s. 53. —
-SKOTT~2.
1) till 1. Adlerbeth Hor. Od. 19 (1817). Gräsen bereda om hösten sina bladskott eller ögon för det kommande året. Lundequist Landtbr. 237 (1845, 1855). Genom (skogs-)markens täta löflager skjuta (om våren) små saftiga bladskott af svalört och hvitsippa. Rosenius Naturstycken 92 (1897).
-SKRUD~2. om bladen på växter, i sht träd. Hos våra löfträd affaller årligen hela bladskruden. NF 19: 909 (1896). Läsn. f. folket 1897, s. 155. —
-SKÄRARE~200, m. l. r. zool. = -KLIPPARE. Den .. Vanliga bladskäraren eller Tapetseraren (M(egachile) centuncularis). 1 Brehm III. 2: 55 (1876). De s. k. bladskärarna eller parasollmyrorna, .. ett gemensamt namn för en hel mängd arter af släktet Atta. (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 186 (1903). —
-SKÄRAR(E)-MYRA—00(0)~20. zool. bladklipparmyra. O. M. Reuter i UVTF 35: 102 (1886). Bladskärarmyrorna, som tåga fram med bladbitar, som de själfva skurit ut, och som de bära upprätt i munnen, hvarför de också kallas parasollmyror. SDS 1910, nr 116, s. 3. —
-SKÄRM. (†) bot. stipel. Marklin Illiger 385 (1818). Bladskärm eller Stipler .. äro delar af bålen, som till sin byggnad vanligen öfverensstämma med bladen ..; de äro fästa tätt vid bladfästet på bålen. Hartman Botanol. 49 (1832, 1843). Anm. J. Arrhenius i Sv. litt.-fören. tidn. 1838, s. 236 opponerar mot anv. af ordet i st. f. stipler. —
(3 a) -SLAG~2. tekn. del af fällknifsblad som påverkas af fjädern. (Vid knifbladet) lemnar (man) så mycket jern öfver, som är nog till bildandet af tången .. eller hos fällknifsblad, det så kallade bladslaget (Druck, talon). Eneberg Karmarsch 2: 648 (1862). Patent nr 1398 (1888). —
-SLIDA~20. bot. jfr -HYLSA, -HÖLSTER, -SKIDA. Wikström Årsber. t. VetA 1821, s. 337. Bladslida .. kallas bladets nedersta del, då den är säcklikt eller slidformigt utvidgad och omgifver samt till en större eller mindre del innesluter stammen. Arrhenius El.-kurs i bot. 42 (1857, 1865). H. Juhlin-Dannfelt i Landtbr. bok 2: 248 (1900). —
(1 a β) -SLINGA~20. jfr -SLINGRA. Brunius Gotl. konsth. 1: 129 (1864). Plafonden är målad i blått med guldstjernor och omgifves af en fris med bladslingor. Tekn. tidskr. 1872, s. 129. Hvitsömsbroderier utförda efter ritade mönster i fria blom- och bladslingor. L. Zickerman i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1897, 1: 74. —
(1 a β) -SLINGRA~20. (knappast br.) bladslinga. Brunius Sk. konsth. 79 (1850). Inga krypväxter ha så regelmessiga bladslingror, som dessa löfrankor förete. Dens. Metr. 103 (1854). —
(3 a) -SLIPNINGS-MASKIN—10~02. maskin för slipning af sågblad. PT 1900, nr 129 A, s. 4. Därs. 1901, nr 120 A, s. 4. —
(1 a β) -SNITT~2. konst. Hufvudsakligen är det uppfattningen och återgifvandet af bladkanten (på akantusbladet), det s. k. bladsnittet, hvilket är karakteristiskt för hvarje stilperiod. Adler Meyer 46 (1892). —
-SNÄRP~2. bot. Hartman Botanol. 50 (1820, 1843). Bladsnärp (ligula) kallas den tunna, ofärgade och genomskinliga hinna, som sitter vid inre sidan i öfversta mynningen af bladslidan hos Gräsen. Arrhenius El.-kurs i bot. 50 (1845, 1865). P. Bolin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1893, s. 225. —
-SPETS~2.
1) till 1. Linné Öl. 53 (1745). Abelin Trädg. inomhus 145 (1904). särsk. till 1 a β. H. Hildebrand i VittAH 28: 157 (1885). Acanthus mollis med breda, trubbiga bladspetsar. Adler Meyer 46 (1892).
2) till 3. Bladspetsarna på .. stål-propellrar. Tekn. tidskr. 1895, M. s. 91. Därs. 1899, Allm. s. 46. —
-SPIRAL~02. bot. sammanfattning af en stams l. grens blad, när dessa växa i en spiral; spirallinje som bildas af nämnda blads bladfästen. —
-SPORVÄXT~20 l. ~02. (knappast br.) bot. Bladsporväxterna eller ormbunkar .. i vidsträckt mening. NF 1: 105 (1875). —
-SPRICKNING~20. löfsprickning. Hängena (hos sälgen) .. blomma före bladsprickningen. NF 15: 1211 (1891). Haller o. Julius Skogshush. 68 (1908). —
-SPUT. (†) bladlus. Retzius Djurr. 89 (1772). Fischerström 2: 68 (1780). Ekström Mörkö 66 (1828). Dalin (1850; med hänvisning till bladlus). —
-SPÅR-STRÄNG—0~2. bot. kärlsträng som från stammen löper ut i bladen. Periblemet .. bildar ej ensamt barkväfnad utan äfven kärlväfnad, nämligen de s. k. bladspårsträngarne, som, när de utgå i bladen, genomlöpa stammens barkväfnad. Areschoug Bladets anat. 3 (1878). Dikotyledonernas stam har vanligen fem eller flera kärlsträngar, ställda cylindriskt ganska nära stammens yta. Vid hvarje stamled (nodus) förenas (anastomosera) strängarna med hvarandra, och 2—3 eller flera löpa ut i bladen (bladspårsträngar, bladspår), medan de öfriga fortsätta genom nästa mellanled. 2 NF 15: 581 (1911). —
(1 a β) -STAF~2. konst. bladliknande ornering på kapitällist m. m. hvilken har till uppgift att bringa till uttryck förmedlingen af stöd o. belastning. Adler Meyer 143 (1892). Hahr Arkitekt. hist. 76 (1902). —
-STAM~2. bot.
a) (numera knappast br.) om blad som uppfattas ss. tillika stam. Frons, (Blad-Stam) när bladen och grenarna, ja ofta sielfva fructificationen äro sammanvuxna uti ett. Tilkommer egenteligen Filicibus och Palmis. Möller Princ. bot. 30 (1755). Ormbunkarne .. likasom formeras af ett enda blad: stamblad .., deladt i talrika flikar eller små blad, fästa .. på den hela vexten genomskjutande bladstammen. Hartman Botanol. 21 (1832, 1843). Ormbunkarne i de kalla klimaterne äro nu för tiden endast örtartade, d. v. s. försedde med en bladstam, som årligen vissnar bort. J. Arrhenius i Frey 1841, s. 37. Rosendahl Farm. 13 (1897).
b) (†) bladskaft. Cocosträdets blad-stammar äro på upsidan urholkade. S. I. Ljungh i VetAH 1801, s. 101.
c) (†) bål hos vissa lefvermossor o. alger. Arrhenius Term. 200, 203 (1843). Bladstam .. En bladlik, utbredd stjelk hos vissa Lefvermossor. Kallas äfv. Bål. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-STEKEL~20. zool. Holmgren Insekt. 175 (1867). Växtsteklar (Phytospheces) .. Denna familj, som man ytterligare delat i trästeklar (Uroceridæ) och såg- eller bladsteklar (Tenthredinidæ). 1 Brehm III. 2: 77 (1876). Rebau Naturh. 1: 624 (1879). Tenthredinidæ, bladsteklar, sågsteklar, .. en familj bland de bladätande steklarna, hvilka hafva bakkroppen i hela sin bredd fäst vid mellankroppen. NF 16: 12 (1891). jfr BJÖRK-, RAPS-BLADSTEKEL. —
-STICKLA~20. [bildadt af A. Lyttkens (se språkprofven)] (nytt ord) buskväxten Ilex aquifolium Lin. Lyttkens Sv. växtn. 590, 592 (1907). —
-STICKLING~20. trädg. blad användt som stickling l. sättkvist. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 92 (1883). —
-STIPEL-BILDNING—00~20. (mindre br.) I de starkt utbildade bladstipelbildningarne (på Lavatera turingiaca Lin.) äga de (dvs. vinterskotten) ett ofta kraftigt vinterskydd. Sylvén Sv. dikotyl. 1: 166 (1906). —
-STJÄLK~2. (numera mindre br.) bladskaft. Petiolus, (Bladstielk) är ett utskott af Truncus, eller grenarna, som fastfäster bladet. Möller Princ. bot. 30 (1755). (Palm-) Trädet har inga grenar eller qvistar, utan odelade Bladstjelkar, på hvilka de longa, smala och spetsiga löfven sitta. Retzius Flora Virg. 81 (1809). Bladstjelkarne (på rabarber) användas om våren och försommaren till allehanda anrättningar. Hagdahl Kok. 721 (1879). Jönsson Gagnv. 30 (1910). —
(1 a β) -STJÄRNA~20. handarb. stjärna bildad af blad. Till hvarje (pappers-)ros klippas 3 bladstjernor. Berg Handarb. 267 (1874). (En åkdyna) med geometriska mönster, mycket stiliserade mansbilder och s. k. bladstjärnor m. m. Meddel. fr. Nord. mus. 1901, s. 43. —
-STRIMSJUKA ~020. bladfläcksjuka. S. k. Bladfläcksjuka, eller som den lämpligare kan kallas Bladstrimsjuka. H. Tedin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1907, s. 64. LD 1909, nr 81, s. 2. —
-STRUNT. (i Finl., föga br.) tjockaste delen af ett kålblad. Fet kålsoppa med stora bladstruntar i. Lagus Fr. pojkåren 30 (1904). —
-STÅND~2. direkt från rot uppväxande bladmassa (se d. o. 1); blast. Alm. (Sthm) 1818, s. 41. Lundequist Landtbr. 431 (1840, 1855). Vinterkålen bildar inga hufvuden utan endast ett yfvigt bladstånd. Lindgren Trädg. 2: 52 (1872). S. Rhodin i LAHT 1898, s. 105. —
-STÄNGEL~20. stängel med blad på; särsk. till 1 a β. Brunius Metr. 104 (1836, 1854). Hemming Magnusson (1463—1470) .. förde i vapnet tre sexuddiga stjärnor och en bladstängel. Hagström Herdam. 1: 215 (1897). Bladstänglar (i den romanska ornamentiken) utlöpa i ringlande band eller i fantastiska djur- och människogestalter. Hahr Arkitekt. hist. 184 (1902). —
-SVAMP~2.
1) (†) (individ l. art af) svampsläktet Agaricus Lin. Bladsvamp, champinjon. Wikforss (1804; under blätterschwamm). Agaricus. Skifsvamp. Bladsvamp. Retzius Flora oec. 19 (1806). Björkman (1889).
2) på blad växande svamp. Blad-Svampar och .. Bark-Svampar. Wikström Årsber. t. VetA 1833, s. 13. Svamparnas antal synes vara nära nog oändligt, då af vissa slägten, synnerligast bland Bladsvamparna, nästan hvarje växt har sin art. Fries Bot. utfl. 3: 322 (1864). —
-SVINGEL~20. (individ af) gräsarten Festuca ovina f. vivipara Lin. Linné Flora nr 91 (1745, 1755). Gadd Landtsk. 2: 384 (1775). —
-SYSTEM~02. Ärter, vicker, linser och bohvete hafva, likasom klöfvern, ett starkt utbildadt bladsystem. Arrhenius Jordbr. 1: 247 (1859, 1862). —
(3 a) -SÅG~2. sågklinga i form af en rak, lång o. smal skifva. En bandsåg motsvarar 5 à 6 stycken bladsågar, monterade i en ram och arbetande tillsammans. Tekn. tidskr. 1873, s. 218. —
-SÖM~2. handarb. söm sydd med bladstyng. Blomma .. och .. qvist, utförda med bladsöm. Berg Handarb. 141 (1874). —
-TAND~2. bot. udd på en tandad bladkant. Rosendahl Farm. 226 (1897). K. Johansson i Arkiv f. bot. VI. 14: 39 (1907). —
(3) -TAPP~2. byggn. platt tapp. 2 NF 2: 539 (1904; om tapp l. kugg på hjulstock o. d.). särsk. till 3 e. Stående timmer förenas med liggande bjelkar genom tappar .., såsom enkel eller dubbel bladtapp. Arb. bok 133 (1887). Zidbäck (1890). —
(2 a) -TECKEN~20. (knappast br.) å ett bokblad anbragt tecken (ss. stjärna, kors m. m.) som angifver bladets plats i boken. Rec. (har) .. vid alla dessa Bokbeskrifningar .. saknat uppgift öfver .. om de (dvs. bladen) äro försedde med paginering, Custoder eller Bladtecken. L. Hammarsköld i Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 831. —
(2, 4) -TENN~2. jfr -METALL. Lind (1749; under blatzinn). Weste (1807). Bladtennets användning till spegelbeläggning. Uppf. b. 4: 248 (1873). Till oäkta guld- och silfverpapper användas bladmässing och bladtenn. 2 Uppf. b. 8: 179 (1900). —
(jfr 1 a α) -TOBAK~20. tobak i blad. 2 RARP 2: 348 (1723; i förteckning öfver tullfria varor). Man (kan) här i Riket, genom planterande, med nytta .. tilvärcka den spundne och Blad-Tobaken. Publ. handl. 1: 546 (”246”) (1724). Rull- och Bladtobak. SPF 1812, s. 254. Tavaststjerna Marin 126 (1890). —
-TOPP~2. (mindre br.) bot. bladspets. Kalm Resa 2: 254 (1756). Arrhenius Sockerb. 43 (1868, 1870). S. Almquist i Arkiv f. bot. X. 13: 45 (1911). —
(2, 4) -TORF~2. (numera knappast br.) Wikforss (1804; under blättertorf). Bladtorf .. Bränntorf med bladig sammansättning. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-TORN ~2. bot. jfr -TAGG. NF 2: 648 (1877). Bladet i sin helhet eller delar däraf kunna vara ombildade till stickande organ, som ha till uppgift att utgöra skydd mot växtätande djur. Dylika försvarsorgan kallas bladtornar. Forssell Lärob. i bot. 196 (1890). Lindman Nord. flora 3: 129 (1902). —
-TUFVA~20. Qvartalsskr. f. landtm. 3: 58 (1833). (Det engelska rajgräsets) egentliga och stora värde ligger .. i dess täta och rika fast låga bladtufva; denna gör det till ett utmärkt bottengräs och ett synnerligen förträffligt betesgräs. H. Tedin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1899, s. 43. —
-TÅG~2. benämning på växtsläktet Luzula Desvaux, fryle. Hartman Excurs.-fl. 48 (1846). Dens. Flora 246 (1849). —
(3) -TÅNG~2. sbst.1 tekn. tång med platta käkar. Til smedjan fordras ock åtskillig lös redskap, såsom Värmtänger, .. Bladtång. Rinman 1: 218 (1788). —
-TÅNG~2, sbst.2 benämning på algsläktet Laminaria Lamour. Fries Växtr. 270 (1884). Sv:s land o. folk 56 (1901). Af tång finnas två slag, som strandbon mest vet att omtala. Det är grästång och blad- eller klöfvertång. Handtv. o. landtm.-bl. 1905, s. 147. —
(2, 4) -TÅRTA~20. kok. tårta bestående af flera tunna bottnar smördeg med sylt, marmelad o. d. emellan. Smörtårta — bladtårta. Hagdahl Kok. 883 (1879). Hellman Kokb. 432 (1895). —
-TÄCKT~2, p. adj. bot. om stam l. gren: betäckt af öfver hvarandra liggande blad. Hartman Flora XVII (1820, 1838). Rosendahl Farm. 15 (1897). —
-ULL~2.
2) Erysiphe, Mjöldagg, Blad-ull .. slägte af på lefvande växter .. parasitiska, mycket skadliga svampar. NF 4: 700 (1881). —
(1 a α) -UPPSÄTTARE~0200. (i fackspr.) arbetare i tobaksfabrik som tager bladen ur tobakspackorna, fuktar dem, frånskiljer stjälkarna, lägger bladen åter på hvarandra o. pressar dem. H. Elmquist i Arbetsstatistik 2: 63 (1899). —
(1 a α) -UPPSÄTTERSKA~0200. jfr -UPPSÄTTARE. DN 1896, nr 9524 B, s. 4. H. Elmquist i Arbetsstatistik 2: 143 (1899). —
-URNA. (†) bot. Ascidium, bladurna hos några tropiska vexter; är antingen ett bladbihang, fäst på ett klänglikt skaft i bladens spets och liknande en smal kanna med lock .., eller är bladskaftet urnelikt utvidgadt, eller ock skärmbladen. Hartman Botanol. 131 (1838, 1843). —
-VALLS-HÖ—0~2. (bygdemålsfärgadt) hö af med andra växtblad, särsk. af Scorzonera humilis Lin., uppblandadt gräs; jfr -FODER, -GRÄS, -HÖ. Wahlberg Foderv. 271 (1835). Det korta men doftande ”bladvallshö”, som växer på skogsbygdens ängar. Lönnberg Skogsb. 8 (1881). —
-VASS~2. gräsarten Phragmites communis Trin. Civ. instr. 274 (1688). Fräken och bladvass (bärgas) til boskaps föda. Botin Hem. 1: 120 (1755, 1789). Bladvassen, nordens största gräs, torde vara väl känd såsom en prydnad för våra sjövikar, såväl då den på försommaren höjer sig till en skog af resliga strån, som särskildt då de brunglänsande blomvipporna utvecklas efter midsommar, eller då dessa på höstsidan mogna och antaga silfvergrå färg. Handtv. o. landtm.-bl. 1905, s. 148. —
-VASS-FÖREKOMST—0~200 l. ~102. Det är egentligen bladvassens värde inom byggnadstekniken, som manar att skydda, tillvarataga och om möjligt medels plantering utvidga bladvassförekomsterna. Handtv. o. landtm.-bl. 1905, s. 148. —
-VASS-GRÖDA—0~20. En bladvassgröda, skördad såsom rör, låter sig realisera till lika högt värde som mången sädesgröda af motsvarande areal. Handtv. o. landtm.-bl. 1905, s. 148. —
-VECK~2. bot. öfre vinkel mellan ett blad och den stam från hvilken det utgår; jfr -AXEL, -AXILL, -VINKEL. Marklin Illiger 360 (1818). I hvarje bladveck är ämnet till en gren, eller en knopp. Agardh Bot. 1: 36 (1830). Knopparne eller ögonen uppkomma i bladvecken eller vinkeln mellan blad och moderskott. Abelin Frukt 31 (1902). —
-VECKS-BLOMMA —0~20. (mindre br.) ur bladveck uppväxande blomma. Pisum arvense L. .. En .. ört med .. parvisa eller enstaka bladvecks-blommor. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 132 (1868). —
-VECKS-KLASE—0~20. (mindre br.) ur bladveck uppväxande blomklase. De föregående Veronica-arterna hafva blommorna i axillära eller bladvecksklasar. Lindman Nord. flora 3: 79 (1902). —
-VECKS-KNOPP—0~2. (mindre br.) i ett bladveck sittande knopp. Bladvecksknoppar eller axillärknoppar. Lundström Warming Bot. 112 (1882). P. G. E. Theorin i Arkiv f. bot. IV. 18: 9 (1905). —
-VECKS-STIPEL—0~20. (-veck- Hartman) (föga br.) Sällan fästas de (dvs. stiplerna) inom bladet: ledstipler, bladveckstipler. Hartman Botanol. 49 (1838, 1843). Dalin (1850). —
-VECKLARE~200. zool. = -RULLARE. Larverna (af vecklarsläktet) lefva merendels af vexternas blad, hvilka de då hoprulla omkring sig till en öppen strut och hafva derföre namn af Bladvecklare. Dahlbom Skand. insekt. 209 (1837). Larsen (1884). —
-VERK~2.
a) (samtliga) blad (betraktade som ett sammanhängande helt) på en växt, i sht ett träd l. en buske, l. på en grupp af dylika; jfr LÖF-VERK. Öhrlander o. Leffler (1852). En buske från norra Amerika med egendomligt bladverk. E. Lindgren i LAT 1874, s. 71. (Lafvarna) prunka .. ej med de högre växternas rika bladverk. Läsn. f. folket 1876, s. 100. Parkens bladverk. Rydberg Dikt. 2: 45 (1891). Ampelopsis hederacea (jungfruvin, vildvin) ... Rikt, vackert, om hösten högrödt bladverk. Abelin Villaträdg. 82 (1903). särsk. (mindre br.) i pl. Med häpnad såg Svipdag världsträdet .. utbreda öfver .. hela himmelen sin krona med luftiga bladvärk. Rydberg Gudas. 126 (1887). Oranger hängde bland bladverken. Wirsén i 3 SAH 7: 180 (1892). Angered-Strandberg N. värld. 55 (1898).
b) till 1 a β: grupp af blad bildande ett sammanhängande helt. Man .. finner ganska få symboliska gestalter i Varnhems kyrka, men deremot många sköna bladverk. Brunius Resa 1838 301 (1839). (I gotiken framträda) alla kapitäl, spetsbågar, gaflar och små spetstorn .. i den rikaste skrud af lätt bladverk. Eichhorn Konst. hist. 46 (1881). I bladverk utlöpande ansigten. Adler Meyer 109 (1892). Hahr Arkitekt. hist. 244 (1902). —
-VICKER~20. växtarten Vicia cassubica Lin. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 144 (1868). L. F. Nilson i LAHT 1893, s. 334. —
-VIS~2, adv.
1) till 1, särsk. 1 b: blad efter blad. Hon tankfull lät ur handen bladvis falla / En ros. Snoilsky 1: 171 (1869).
2) (†) till 4: blad på blad, som fjäll, taktegelformigt. Skalet (på karettsköldpaddan) ligger bladvis öfver den knöliga skölden. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 91 (1786). —
-VÅRTA. (†) bot. om (vissa på blad förekommande vårtlika upphöjningar som förorsakas af) vissa kärnsvampar, Pyrenomycetes, i tidiga stadier, hvilka förr oriktigt antagits utgöra ett särskildt svampsläkte, Xyloma Pers. Liljeblads Flora 672 (1816). Almqvist (1844). Kindblad (1867). —
-VÄFNAD~20. bot. (Indigo) förekommer i flera växters bladväfnad. Berzelius Kemi 5: 634 (1828). Lundequist Landtbr. 387 (1840, 1845). Kindblad (1867). —
-VÄXT~2.
1) (numera knappast br.) växt som har blad i motsats till BARR-VÄXT, GRÄS m. m. Törnsten Alm. (Sthm) 1768, s. B 1 b. Möller (1790). Några örter, som hvarken tillhöra Gräsen eller Bladväxterna. Wahlberg Foderv. 287 (1835). Dalin (1850). Kindblad (1867).
2) (mindre br.) köksväxt af hvilken bladen användas; jfr -FRUKT 1. Matnyttige rot- och blad-växter. P. A. Gadd i VetAH 1780, s. 144. Rotfrukter och Bladväxter, Ärter och Bönor m. m. Lundström Trädg. 11 (1831, 1852). Bladväxter, såsom kål, sallat m. fl. Lindgren Trädg. 2: 3 (1872).
3) prydnadsväxt som odlas för dess vackra l. stora l. på annat sätt egendomliga blads skull. Bladväxter eller bladplantor kallas sådana växter, hvilka odlas för sitt prydliga bladverk och hvilkas blommor antingen icke eller blott föga tagas med i beräkningen. Bladväxter hafva på senaste tiden kommit allt mer och mer på modet. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 2 (1876). De brokiga maskerad-kostymer, hvarmed de så kallade bladvexterne nu öfverallt prunka i de moderna vexthusen. Agardh Linnés lära om art. 73 (1885). Blommande växter fordra mera ljus än bladväxter. Abelin Trädg. inomhus 20 (1904). Kyrkans kor var rikt ekläreradt och smyckadt med blommor och bladväxter. PT 1907, nr 137 A, s. 2.
4) (mindre br.) (växtlighet hos) bladen på en växt. Blad-persiljan skiljer sig från rot-persiljan genom sina månggreniga rötter och starkare bladväxt. Lundström Trädg. 51 (1831, 1852). Betor med allt för yppig bladväxt. Arrhenius Sockerb. 42 (1868, 1870). —
-VÄXT-GRUPP—0~2. till -VÄXT 3; jfr -GRUPP. Blomster- och bladväxtgrupper. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 34 (1883). Lundell (1893). —
-YTA~20.
1) till 1. Bladytornes öfre hud. Agardh Bot. 1: 225 (1830). Betor .. med vågig bladyta. Arrhenius Sockerb. 42 (1868, 1870). Ju större den bladyta, som växterna erbjuda åt luften, är, desto rikare är afdunstningen. Skogvaktaren 1894, s. 251. Areschoug Trop. växt. bladb. 63 (1905).
2) till 4: i fråga om bladigt mineral. Blad-ytorna (hos cerin), som hafva stark glans, ligga i ojämna rigtningar, utan att likväl visa flere rätt tydliga genomgångar. W. Hisinger i VetAH 1811, s. 210. Dens. Ant. 5: 66 (1831). —
(4) -ZEOLIT~002. miner. zeolitart med merendels tunna, skiflika kristaller, stilbit. Erdmann Min. 413 (1853, 1860). A. Sjögren Min. 158 (1865, 1874). —
-ÅDER~20. (mindre br.) bladnerv. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 46 (1883). Santesson I Sv. 65 (1887). —
-ÄMNE~20.
1) till 1: bladanlag. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 366 (1868). Knoppbildningen har blifvit fördröjd, och mångenstädes ha de späda bladämnena frusit bort under den ovanligt bistra vintern. PT 1908, nr 177 A, s. 3.
2) till 3 a. Tången (till en bordsknif) bildas .. ofta äfven på det sätt, att vid bladämnet fastvälles ett litet stångformigt stycke jern, som sedan färdigsmides. Uppf. b. 6: 131 (1875). —
-ÄRR~2. bot. ärr efter affallet blad. Fries Grönl. 33 (1872). Lindman Lärob. i bot. 21 (1904). När bladet på hösten faller af, efterlämnar det å den punkt, där det haft sitt fäste, ett s. k. bladärr. Haller o. Julius Skogshush. 24 (1908). —
-ÄTARE ~200, m. l. r. zool. jfr -BAGGE. Bladätare (Chrysomelidæ) .. Hit höra vackert färgade, ofta präktigt glänsande skalbaggar, som förtära mjuka växtdelar, företrädesvis späda blad och knoppar. 1 Brehm III. 2: 37 (1876). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 2: 490 (1902). —
-ÖGA~20. (späd) bladknopp. En del vexter hafva bladögon (g(emmæ) foliiferæ) för sig, och blomögon (g. floriferæ) åtskiljda från de förra; hos andra hysa samma knoppar både blad och blomning. Hartman Botanol. 51 (1843). P. Malmqvist i Skogvaktaren 1894, s. 96. —
-ÖRA~20. bot. stipellikt bihang på ömse sidor om bladskafts l. bladskifvas bas. Marklin Illiger 374 (1818). Hos olika sädesslag finnas vissa olikheter såväl i snärpets .. utbildning som i öfrigt i afseende på kanten mellan slida och skifva, i det att denna hos hafre och råg är afrundad men hos korn och hvete bildar två skarpa flikar, de s. k. bladöronen. H. Juhlin-Dannfelt i Landtbr. bok 2: 248 (1900).
B (†): BLADE-FULL, se A. —
-STAD. punkt hvarifrån blad utgå. Bladestaden på hwar Rofwa skal (när rofvan lägges in i källaren) wändas neder åth och icke vpföre. I. Erici Colerus 1: 340 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content