publicerad: 1945
MÖGLIG mø3glig2, äv. (i vissa trakter) mög3lig2 (mö`glig Weste), adj.1 -are; adv. -T; förr äv. MÖGLOT, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(-lig 1640 osv. -lod c. 1730. -log 1734—c. 1755. -lot(t) 1579—1767)
Etymologi
1) som på ytan (l. på sprickytorna) har ett täcklager av mögel, överväxt l. angripen av mögel. VarRerV 17 b (1579). Mögligt bröd kan också mätta. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. (vard. o. i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr MÖGEL slutet, ävensom MAL-ÄTEN f, MOSS-BELUPEN slutet, MURKEN 4 b, ROSTIG. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Han måtte ha fyllt ett länge känt behov — för att nu begagna en gammal möglig fras. SvD(A) 1931, nr 235, s. 10.
2) (mera tillf.) som utgöres av l. härrör från mögel l. liknar mögel l. möglets. En möglig hinna. Warg 437 (1755). Den gröna eller mögliga färgen är det bästa teknet, att (soja-)Massan blir god. VetAH 1803, s. 4.
Avledn. (till 1): MÖGLIGHET, sbst.1, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara möglig. Serenius Nn 1 b (1734). WoH (1904).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content