publicerad: 1945
MÖLJA möl3ja2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -or (PErici Musæus 1: 268 b (1582; i bet. 1 slutet), Renner Siökort 2 (c. 1690; i bet. 3 slutet)).
Ordformer
(molj- 1915 (: moljebröd)—1916 (: moljebrö). mulj- 1909 (: muljebröd)—1915 (: muljebröd). mölj- (möhlj-, möli-, mölli-, möllj-) 1538 osv.)
Etymologi
[sv. dial. mylja, mölja (molja, mulja, mylå), motsv. nor. dial. mylja; jfr ä. d. mulle, mulje, mullig, d. dial. mulle; jfr äv. det från nord. spr. lånade mnt. mollie, molge, mulge; till den ieur. roten mel, krossa, mala (se MALA, MÖLJA, v.1); jfr MÄLJA, sbst.2]
1) (†) om brödbitar doppade i fett l. dyl.; maträtt bestående av fläskspad l. dyl. med däri lagda brödbitar. VarRerV 27 (1538). Hwar måltijdh skola .. (de fattiga i ”hospitalet”) hafwa .. antingen öölsupa, kåål, erter, möllia, wellingh eller gröött. Rudbeckius Kyrkiost. 57 (c. 1635). Ihre 2: 200 (1769). — särsk. bildl. (möjl. delvis med anslutning till 5); särsk. i uttr. röra l. göra (ngn l. för ngn) en mölja, ”koka en skön soppa” (åt ngn), ställa till ont l. förargelse (för ngn). Then bittre kalcken, full medh allahanda heluetis mölior. PErici Musæus 1: 268 b (1582). Dhet bliffver en ond möllja ju mehre man ther i rörer (dvs. om man skulle spåra upp upphovsmannen till ett ”lättfärdigt tal”). RP 3: 152 (1633); jfr 5 a. Tu Riddar röö skall een gång höra, / Hwadh Möllia jagh för tigh skall röra. Brasck TyKr. G 4 a (1649). VDAkt. 1710, nr 40.
3) (i vissa trakter) halvflytande blandning av jord, sand l. annat fast ämne med vatten (l. annan vätska); mjuk massa av deg- l. smörliknande konsistens; smörja; sörja; slam, dy; jfr MÖRJA, sbst. 2. Hela caviteten (i kroppen) var upfyld med en tjock mölja af vahr. SvMerc. V. 1: 86 (1759). Ibland har .. (hjärnan) varit upmjukad til en mölja. Rosenstein BarnSj. 417 (1771). Souponera .. att denna Jorden (dvs. jordklotet) .. en gång varit inte annat än en blöt mölja. VexiöBl. 1814, nr 49, s. 1. Strindberg SvÖ 3: 155 (1890). — jfr DYNG-MÖLJA. — särsk. (†) oeg., om rägnväder l. tjocka l. dyl.? Då iagh swäffde ibland Böljor, / Vppå ödes willa Haaff, / Vthi Ilar Storm och Möljor, / Offta wille taga qwaff, / Om tu Jesu ey migh hulpit, / .. Seglat hade iagh på Sand. Renner Siökort 2 (c. 1690).
4) [möjl. delvis att uppfatta ss. bildat till MÖLJA, v.2 1] (i vissa trakter) aska blandad med icke fullt uppbrända (o. ännu glödande) kolstycken; jfr MÖRJA, sbst. 3. Lägg .. Bären up uti Sirapen, och lätt stån heel väl igen täckt varmt, man kan och sättan på litet eld eller heet mölja. Oec. 101 (1730). Dähnert (1784). — jfr ASK-, ELD-MÖLJA.
5) (i vissa trakter, vard.) i mer l. mindre bildl. anv. av 3.
a) oordnad l. oredig massa av ngt l. blandning av en mängd olikartade ting l. individer; virrvarr; ”röra”; jfr MÖRJA, sbst. 4 a. Lufft, Töckn, Dimba, Skyy, dhe blandas i en Möllia. Wexionius Sinn. 3: C 3 b (1684). I första början, när som det war alt i en mölja eller chaos. Hiärne 2Anl. 331 (1706). Fältet .., der ibland bågar, svärd / Och sköldar, lansar, i en blodig mölja / Ses ligga kung, vasall och fattig, rik. Kullberg Ariosto 2: 175 (1865). Det är mitt på eftermiddagen och trängsel kring spelborden. Kinkigt att få tag i föräldrarna i möljan. Bergman VarGod 23 (1928).
b) om ngt värdelöst l. odugligt, smörja; jfr MÖRJA, sbst. 4 b. SvBL 8: 398 (cit. fr. c. 1756). Inte var det här madera — Tvi! — Hvad är det för en mölja? Wennerberg 2: 169 (1850, 1882).
Ssgr (till 1): MÖLJE-BRÖD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bröd som blivit doppat i fläskspad; bröd att doppa i fläskspad, doppbröd. Giedda med Mölliebrödh. HovförtärSthm 18/4 1636. Nilsson FolklFest. 207 (1915). —
Avledn.: MÖLJIG, adj. (i vissa trakter) till 3: sörjig, slaskig; äv. oeg., om väder. Gatorna voro möljiga. Berg Clerck 93 (1898). Nordström Sven 176 (1929; om väder).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content