publicerad: 1946
NALKAS nal3kas2, v. dep. -ades; äv. (numera bl. refl., i ålderdomlig stil, o. i p. pr.) NALKA nal3ka2, v. -ade; vbalsbst. -AN (†, Geisler Fägnet. B 1 a (1709)), -ANDE (numera bl. tillf., PErici Musæus 1: 13 a (1582) osv.), -ELSE (†, Linc. (1640), Hamb. (1700)), -NING (†, Palmquist Alg. 3: 84 (1749: nalknings sätt), Almqvist GMim. 1: 93 (1841)).
Ordformer
(förr äv. nalck-, nallk-. -a 1541 osv. -as 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. nalka(s); jfr fd. nalke(s); av mnt. naleken, antingen avledn. av nalen, nalkas (se BENÅLA), l. (liksom isl. nálgast, nálǽgiast, nalkas, till náligr resp. nálǽgr, närbelägen) avledn. av ett icke anträffat nalik, närbelägen (jfr mnl. nalike, adv., nära) ytterst till ett germ. nēhw-, föreliggande i na- i NABO. — Jfr NÅKA, NÄRMA, v.]
1) (i skriftspr.) närma sig (ngn l. ngt), komma (ngn l. ngt) närmare; stundom äv.: komma nära l. i närheten av (ngn l. ngt); äv. abs.; i sht förr äv. i uttr. nalkas l. nalka sig till ngn l. ngt, närma sig ngn l. ngt; förr äv. i uttr. nalkas l. nalka sig (ngn o. d.) nära l. närmare l. närmast, närma sig (ngn osv.) mycket resp. mera l. mest, komma (ngn osv.) nära resp. närmare l. närmast; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: annalkande; jfr ANNALKA, FÖR-NALKAS.
a) i fråga om närmande i rummet; i sht förr äv. i uttr. nalkas hit o. d., närma sig denna plats osv.; förr äv. i uttr. nalkas l. nalka sig intill (l. in till) l. in mot l. nära vid ngn l. ngt, närma sig ngn l. ngt. Fienden nalkades staden från flera håll. The begynte nalkas in till stadhen. Luk. 24: 28 (NT 1526). 1Sam. 17: 48 (Bib. 1541: in moot). Marsvinen .. nalkas .. rätt sällan nära vid landet. Broman Glys. 3: 662 (c. 1740). Ryska Flottan .. nalkade sig .. närmare til den Preussiska Kusten. SvMerc. 3: 130 (1757). Gyllenborg Bält 25 (1785: nalkas honom nära). Han nalkas hit. Hagberg Shaksp. 1: 263 (1847). Och dottren kom, med tysta fjät hon nalkades sin moder. Runeberg 2: 46 (1848). Ett nalkande åskväder. Böök SvStud. 155 (1913). Steg för steg nalkades damerna sakteliga Ludwig. Bergman LBrenn. 11 (1928). särsk.
α) (†) med inbegrepp av att närmandet fortsätter, tills kontakt vunnits l. målet nåtts: komma fram till (ngn l. ngt) l. komma vid l. vidröra (ngt). Så at .. Israels barn intet skola nalkas in til witnesbyrdzens tabernakel. 4Mos. 18: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: komma vid). En Biskop, skal .. icke förhålla sigh om Söndaghen vthur then Kyrkian, som han aldranärmest nalkas kan. Schroderus Os. 2: 43 (1635). Almqvist AmH 2: 183 (1840).
β) (nalkas) (†) eufemistiskt, om människor o. djur: ha samlag l. para sig med (ngn); äv. i uttr. nalkas med ngn l. nalkas för när. Präster och Lewiter skole icke nalkas sijne Hustrur. Schroderus Os. 1: 589 (1635). (Resolutionen) för Svanhals at få taga sin adelsdame .. lärer .. komma så mycket bättre til pass, som iag har hört, at han skal hafva nalkats för när redan under väntandet. Bark Bref 2: 213 (1707). Föd .. (hönorna) väl, så begynna the snart nalkas med tuppen igen och värpa ägg. Broman Glys. 3: 380 (c. 1740). Höns, dem hanen nalkats. Collan Kalev. 2: 352 (1868).
γ) (†) i sådana uttr. som nalkas majestätet l. Ers Maj:ts person o. d., ss. beteckning för att ngn vistas l. (för tillfället) befinner sig i en kunglig persons närhet. Så ofta jag (dvs. ärkebiskop Beronius) fådt nalkas Majestätet (dvs. G. III) och hördt Honom med känsla klaga öfver Josephs skada. Wallquist EcclSaml. 5—8: 388 (i handl. fr. 1772). Den, som så länge och så nära fått nalkas Ers Maj:ts person. Crusenstolpe Tess. 1: 260 (1847; om hovdam).
δ) (†) om bärg o. d., i uttr. nalkas åt (ett väderstreck o. d.), sträcka sig åt (ett väderstreck osv.). Alle Bärg som åth Norden nalkas. Kempe Graanen 13 (1675).
b) i fråga om närmande i tiden; dels om tid(punkt) o. d.: (till)stunda, dels med konstruktionsväxling, om person o. d. (med obj. betecknande tid(punkt) o. d.). Våren nalkas. Avgörandets stund nalkades. Dagen, året nalkas sitt slut. Han kände slutet (l. döden) nalkas. Men thå thetta (dvs. den yttersta dagens tecken) begynnar ath skee, .. thå nalkas idhor förlösning. Luk. 21: 28 (NT 1526). Då Natten nalkade. RelCur. 74 (1682). Alt som Hustrun nalkas til sin Födelses Tijd, så (osv.). Hoorn Jordg. 1: 41 (1697). Är det ett språk af en som nalkas döden? Runeberg 2: 110 (1846). Nalkas ock mig den onda dag, / Dagen, då mörkret begär mig, / .. Fader, din kärlek dock bär mig. NPs. 1921, 501: 4.
c) mer l. mindre bildl.; förr äv. i uttr. nalkas åt ngt (jfr γ, a δ), om fara o. d.: (alltmer) hota ngt. Nalkens til gudh, och han wardher nalkandes idher. Jak. 4: 8 (NT 1526). Then olägenhet, som synes nalkas åt Magdeburg. RP 8: 322 (1640). Ett Regeringssätt nalkas nermast fullkomligheten, då ärenderna gå deras jemna gong, oberoende af händelserna. HSH 9: 162 (c. 1800). I nalkens, töckenskepnader, och skriden / Förbi mitt öga som i forna dar. Rydberg Faust 3 (1876). Man ser .., huru konsistorium (på 1600-talet) med en viss försigtighet nalkas alla frågor, som röra den adliga ungdomen. Annerstedt UUH 1: 378 (1877). Nalkas Gud i bönen. Östergren (1933); jfr (†): Nalkas Gud med bönen. Sahlstedt (1773). särsk.
α) (†) i de bildl. uttr. nalkas ngn på spåren, komma ngn på spåren; nalkas ngn närmare på livet, gå ngn närmare in på livet. (De) hvilka med större insigter .. kunna med mera fullkomlighet nalkas Naturen på spåren. VetAH 1801, s. 156. Baron Åkerhjelm .. tvärtystnade, då man nalkades honom närmare på lifvet med uppmaningen, att bestämdt uppgifva på hvilken händelse han syftade. Crusenstolpe CJ III. 2: 289 (1846).
β) (†) om person med avs. på tänkesätt o. d.: nästan l. nära nog hysa, vara nära att hysa; äv. i uttr. nalka sig till fredliga tankar, komma på fredliga tankar. (Kristian III) hade således bragt de Lybska derhän, at de oförmodat började nalka sig til fredliga tankar. Celsius G1 2: 116 (1753). I mörka ögonblick nalkades Eduard den önskan, att (osv.). Almqvist Hind. 77 (1833).
γ) (numera föga br.) i fråga om utseende l. egenskap l. känsla o. dyl. l. stil l. skrivsätt o. d.: närma sig (ngt); visa (stor) likhet med (ngt); förr äv. i uttr. nalkas åt ngt. Carl (X) Gustafs omåtteliga ärelystnad, som nalkades ett inkräktnings lynne. HSH 9: 133 (c. 1800). (Aug. von Kotzebue) nalkas Ifflands maner. JournSvL 1801, s. 243. VetAH 1817, s. 212 (: nalkas åt). Baron Migneul utsade .. (ordet nej) med ett eftertryck, som nästan nalkades hårdhet. Almqvist AmH 2: 105 (1840). Truismer, som i .. hög grad nalkas rena larvet. SDS 1945, nr 315, s. 12.
2) (†) i uttr. nalka ngn l. ngt till (l. intill) ngn l. ngt l. mot ngt, föra ngn l. ngt närmare ngn l. ngt, närma ngn l. ngt till ngn l. ngt; äv. i fråga om vidröring (motsv. 1 a α); äv. bildl., särsk. i fråga om likhet (motsv. 1 c γ). De andra dygder (dvs. tron o. hoppet) nalka osz til Gud: män .. (kärleken) förliknar osz nästan med honom. Hermelin DuFour E 1 b (1683). LBÄ 19—20: 48 (1799: intill). Mot lifvets dolda gräns med lugn hon (dvs. människan) nalkar stegen. Wallin Vitt. 1: 15 (1805). Almqvist GMim. 1: 93 (1841; i fråga om vidröring). — särsk. [jfr t. näherung] ss. vbalsbst. -ning, om uträkning av närmevärde, approximation (jfr NÄRMNING); i ssgn NALKNINGS-SÄTT.
Särsk. förb. (till 1 (a), †): NALKAS l. NALKA SIG FRAM. nalkas (gm att stiga fram); äv. i uttr. nalkas fram till ngt, komma fram till ngt; äv. bildl. Lucidor (SVS) 201 (1672: nalkas fram til; bildl.). Få tordes då sig nalka fram. Därs. 438 (1674). —
NALKA SIG IHOP. anträffat bl. i uttr. nalka sig ihop med ngn, närma sig ngn. (Friaren) begynner .. nalcka sig ihop med sin festmö, och henne så småningom tilltala. Landsm. XVII. 5: 37 (c. 1675). —
Ssgr (†): A: (1 a) NALK-VÄRN. mil. löpgrav (med framför denna uppkastad vall); jfr approsch 1 b. Wärnskiöld Fortif. B 4 b (1673).
B: (2 slutet) NALKNINGS-SÄTT. mat. metod att uträkna ett närmevärde, approximationsmetod. Palmquist Alg. 3: 84 (1749).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content