NAPPE nap3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av lapskt nahppe; möjl. lån av fsv. napper, bägare, skål (jfr NAPP, sbst.1); jfr äv. sv. dial. (Österb.) nappa, f., skopa]
(om lapska förh.) ett slags träskopa vari mjölk, fett o. d. förvaras; stäva. (Bland sådana) kärl, som talrikt förekomma (hos lapparna), äro träflaskor ock nappar. Landsm. VII. 5: 7 (1888). Nappar fyllda med smält fett. Därs. 27.
