SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1946  
NAPPRA l. NAPRA, v. -ade.
Ordformer
(nappra 1888. napra c. 1645)
Etymologi
[jfr sv. dial. napra, tugga (om djur; Uppl.), nappra, knapra, småtugga (Finl.), ävensom napla, småplocka, äta smått, napla på (ngt), smågnaga på (ngt); sannol. avledn. till NAPPA, v.]
(†) om djur (fågel): smått (o. hastigt) röra vid (ngt); nafsa; picka. IErici Colerus 2: 170 (c. 1645; om gåsungar). Domherrarne .. sutto rödbröstade och uppurrade och napprade på trädkvistarne. Kerfstedt Eva 67 (1888).
Spoiler title
Spoiler content