NARA na3ra2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. nara; jfr nor. dial. nara, blåsa kallt; möjl. av ljudmålande urspr. (jfr mnt. narren, knarra). — Jfr NARE, sbst.2]
(i vissa trakter) blåsa bitande kallt; vanl. opers.; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., om vind: bitande kall. GHT 1926, nr 29, s. 16. Det narar så svårt i dag. Östergren (1933).
