NARCISSISM nar1sisis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[av t. narzissismus l. eng. narcissism l. fr. narcissisme; till namnet på den för sin självbeundran bekante grekiske ynglingen Νάρκισσος (jfr NARCISSUSPERIOD). — Jfr NARCISM]
psykol. (själstillstånd kännetecknat av) sjukligt stegrad självupptagenhet. Bjerre Själsläk. 127 (1914). 3NF (1931).
