publicerad: 1946
NARE na3re2, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. nare, kall o. genomträngande blåst, skarp vårvind, nor. nare, kall blåst, fjällvind; möjl. av ljudmålande urspr. — Jfr NARA, v.3]
(i vissa trakter)
1) kall, genomträngande blåst. Swedberg Ordab. (1722). En nare, som trängde tvärs igenom allting. TIdr. 1896, s. 118. Det rådde en bitande nare, som gjorde det svårt att andas. Aminoff Krigsg. 433 (1904). Östergren (1933).
2) [jfr NARIG 3] narighet. SkånAB 1895, nr 25, s. 1. (En flicka) som led av svidande nare just där sveciakängorna slutade halvvägs uppåt skenbenet. Stadener Morg. 26 (1945).
Spoiler title
Spoiler content