SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NARKOTISK narkå4tisk l. -kω4-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. narc-)
Etymologi
[av t. narkotisch (motsv. eng. narcotic, fr. narcotique), av gr. ναρκωτικός, dövande, till ναρκόω, jag dövar. — Jfr NARKOS]
1) sövande, bedövande; numera nästan bl. med. om vissa ämnen(s egenskaper): som (vanl. för en viss avsedd tid) vid upptagandet i kroppen värkar bedövande (sövande), som åstadkommer bedövning (sövning); förr äv. allmännare: som påvärkar nerverna, nervpåvärkande. At .. (darrockan) förmedelst sin Narcotiske Krafft alt sådant (näml. att få döda fiskar att röra sig) förorsakar. RelCur. 248 (1682). Then skadeliga Effecten, som then narcotiske Krafften (hos tobak) med sig förer. Aken Reseap. 190 (1746). Bränvin och Opium äro beggedera narkotiska. SthmNyktHärold 1833, nr 4, s. 1. Lågan .. flammade upp i ett högt sken, och spridde omkring sig en narkotisk .. vällukt. Almqvist TreFr. 3: 132 (1843). En mycket stark narkotisk drog .. hade blandats i konjaken. Ashton-Wolfe Spind. 198 (1930). — särsk. (†) bildl.: sövande, sömngivande. (Mitt öra var trött) vid min Fars narcotiska moraler. LBÄ 4: 20 (1797). Polyfem II. 17: 2 (1810).
2) (föga br.) som framkallas gm (överdrivet) bruk av narkotika. Kronisk narkotisk förgiftning. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content