NARRATIV nar4a~ti1v l. 30~2 l. 104, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. narrativ, eng. narrative, fr. narratif; av mlat. narrativus, till lat. narrare]
(i fackspr.) om språkligt uttryck (sats, mening, berättelse o. d.): given i berättande form; berättande. Wallmark Resa 64(1819). Ofta börjar (hos Kellgren) en sats som narrativ, men kastar om till frågesats. Abenius KellgrProsa 108(1931).
SAOB
