[jfr t., eng. o. fr. naso-; ssgsform till lat. nasus, näsa]
ss. första led i ssgr: som sammanhänger med l. har avseende på näsan; näs-; nasal-.
Ssgr: NASO-LABIAL-FÅRA10103~20, r. l. f. anat. den fåra som begränsas av nasolabialvecken. LbKir. 2: 254(1922). —
-LABIAL-VECK10103~2. anat. om de markerade veck vid överläppen som utgå från näsans underkant, näsläppveck. LbKir. 2: 162(1922). Backman MännRas. 126(1935). —
-ORAL1004. språkv.
I. adj., om språkljud: vid vars bildning luften från lungorna går ut genom både munnen o. näsan. Landsm. 1: 19(1879).
II. sbst.: nasooralt språkljud; näsmunljud. Noreen VS 1: 376(1905).
SAOB
