SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NATURALISERA nat1ɯral1ise4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Schulzenheim SvSprSkrifs. 105 (1807) osv.), -NING (†, RARP 8: 195 (1660)); jfr NATURALISATION (se avledn.).
Ordformer
(-is- 1646 osv. -iz- 16261723)
Etymologi
[jfr d. naturalisere, t. naturalisieren, eng. naturalise; av fr. naturaliser, bildat till lat. naturalis (se NATURAL-)]
1) ge medborgarrätt åt (inflyttad utlänning); med avs. på i Sv. inflyttad adelsman förr äv. med tanke på att han samtidigt erhöll sv. adelskap; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: som gm myndighets beslut fått medborgarrätt l. gm mångårig vistelse i ett land automatiskt blivit medborgare där. RARP 1: 3 (1626). Ingen må naturaliseras nu eller i tilkommande tider, uthan medh Rikzens Rådz råde, minne och weetskap. Därs. 8: 195 (1660). I Bordeaux har man arresterat Utländningar, som för 30 år sedan satt sig där neder och i följe däraf äro naturaliserade. DA 1793, nr 264, s. 1. Naturaliserad utländing njute samma rättigheter och förmåner, som infödd svensk man. SFS 1894, nr 24, s. 9. Fatab. 1937, s. 162. — särsk. (numera i sht i Finl.) i utvidgad anv.: gm köp o. inregistrering i fartygsregister göra (ett utländskt fartyg) till inhemsk egendom (med inhemsk hemort); i sht i p. pf. SPF 1839, s. 57. 12 utrikes bygda och i Sverige naturaliserade fartyg. (Agardh o.) Ljungberg 4: 345 (1863). SFS 1905, nr 19, s. 1. Ett officiellt bevis om att fartyget blivit naturaliserat som finsk egendom. Lang FinlSjör. 113 (1932).
2) i bildl. anv. av 1; särsk.: komma (inflyttad person l. med ett land o. d. införlivat område) att i språk, vanor, tänkesätt o. d. sammansmälta med l. känna sig ss. samhörig med den nya omgivningen osv.; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. ALindbergh (c. 1685) hos Cavallin Herdam. 4: 242. Jag är Svensk född och i flere åhr naturaliserad Små Länning och Jönkiöpings boe. VDAkt. 1789, nr 9. Var .. det Viborgska guvernementet att anse som naturaliseradt ryskt, så måste ju dess införlifvande med Finland där förstärka det ryska inflytandet. Topelius 23: 223 (1877). (Gradationerna i tituleringen) äro en stötesten för utlänningen, ty så naturaliserad blir han aldrig, att han lär sig dem. Nilsson FestdVard. 50 (1925). särsk.
a) med avs. på djur l. växt: (fullt) införliva med faunan resp. floran (ngnstädes); i sht i p. pf. SvSaml. 3—6: 82 (1764). Berberis vulgaris är (i Nordamerika) införd ifrån Europa, men nu naturaliserad. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 192. Sernander SthmNat. 115 (1926).
b) (numera mindre br.) med avs. på främmande ord l. uttryckssätt o. d.: upptaga i l. införliva med det inhemska språket; stundom: omändra (ett ord) så att det gör intryck av att vara inhemskt; i sht i p. pf. JSalberg (1696) i 2Saml. 3: 57. I samma mon som fröken naturaliserades hos adeln, blef mademoiselle hos ofrälse ståndspersoner vedertaget. Lagerbring Skr. 11 (c. 1764). NordT 1884, s. 192.
c) (numera mindre br.) med avs. på främmande seder o. d.: införa, upptaga, antaga. Vid samma tid (dvs. på 1660-talet) naturaliserades Puder i Sverige. 1Saml. 1—6: 347 (1773). Utländsk prakt och utländska seder naturaliserades (i Sverige i slutet av 1200-talet) alt mer och mer. Lagerbring 1Hist. 2: 690 (1773). Kapplöpningarne äro väl en början till (häst)-sportens naturalisering i Sverge. THästv. 1869, s. 35.
3) (†) i p. pf.: medfödd, som tillhör ngns natur l. väsen. RARP 8: 198 (1660). I Betrachtan aff Eders Höghwördighetz naturalizerade fromheet och ÿnnest. VDAkt. 1695, s. 537.
Avledn.: NATURALISATION, r. l. f. [jfr d., t. o. eng. naturalisation; av fr. naturalisation] till 1: handlingen att naturalisera ngn l. förhållandet att vara naturaliserad. Wallquist EcclSaml. 5—8: 204 (1681). Konungen äger att .. genom naturalisation till svensk medborgare upptaga utländsk man eller kvinna. SFS 1933, s. 772. särsk. (i sht i Finl.) i utvidgad anv., motsv. 1 slutet. Lang FinlSjör. 1: 90 (1890).
Spoiler title