SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NEFRIT nefri4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag av nefrit) -er.
Ordformer
(förr äv. nephrit(e))
Etymologi
[jfr eng. nephrite, fr. néphrite; av t. nephrit, bildat 1780 av den t. mineralogen A. G. Werner i anslutning till mineralets tidigare nylat. namn lapis nephriticus (jfr NEFRITISK); mineralet ansågs ha hälsobringande värkan vid njursjukdomar]
miner. segt, ytterst fintrådigt, grönt mineral (magnesium- o. järnhaltigt kalkmetasilikat) som i förhistorisk tid (o. fortfarande i orienten) bearbeta(t)s till vapen, prydnadsföremål, amuletter o. d.; jfr JADE. FKM 4: 100 (1815). Nefrit är ett .. mineral, som värderas som halfädelsten. (Ekenberg o.) Landin (1893). Händerna tycktes halvt genomskinliga som ljus nefrit. Hedin Jehol 218 (1931).
Ssgr (i sht etnogr.): NEFRIT-PÄRLA, r. l. f. av nefrit. Nilsson PrimKult. 58 (1923).
-SMYCKE. Mörne Elef. 187 (1931).
-STEN. Tupinambas- (indianerna) vid brasilianska kusten bära gröna nephritstenar i underläppen. Retzius EthnolSkr. 159 (1849).
-YXA, r. l. f. Tegnér LundUniv. 179 (1897). De berömda nefrityxorna från andra staden i Troja. 2NF 23: 1431 (1916).
Spoiler title
Spoiler content