publicerad: 1947
NEK ne4k, r. l. f. l. m. (Anm. Hos Fröding Stänk 65 (1896) användes ordet (möjl. gm inflytande från nor.) ss. n. i sg. best. -et); best. -en; pl. -ar (Spegel 234 (1712) osv.) l. neker32 l. 40 (GullbgDomb. 21/3 1645 (: nöker), LMil. 4: 1419 (1710) osv.), ss. måttsord efter räkneord stundom äv. = (LoW (1911)) ((†) -or (möjl. äv. att hänföra till sg. neka, se nedan); pl. best. nekren Ullenius Ro § 71 (1730)); förr äv. NEKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (möjl. äv. att hänföra till sg. nek, SkrGbgJub. 6: 241 (1591), Linné Sk. 319 (1751)).
Ordformer
(neck 1678—1908 (: necker, pl.). neckor, pl. 1751. nek (neek) c. 1635 osv. neka 1727. nekor, pl. 1591—1677. nij 1530. nöker, pl. 1645)
Etymologi
[fsv. nek, f.; jfr d. neg, n. (fd. neg, n. o. f.), nor. nek, n.; jfr äv. fin. nikuli (lånat fr. nordiska spr.), par sammanbundna kärvar; av ovisst urspr.; snarast i avljudsförhållande till östsv. dial. neka, hugga dåligt med yxa, isl. hnika, stöta, ävensom nor. dial. nik, spånor, till den germ. roten hnik, slå, stöta (med avs. på bet. jfr KÄRVE o. HUGGA, v.1 (i bet. 3 b)); formen neka sannol. uppkommen ur sg. best. nekan o. pl. nekor, dialektala böjningsformer av nek]
1) (i vissa trakter) (sädes)kärve; mera tillf. äv. om liten samling l. hög av skuren säd, färdig för hopbindning till en kärve; äv. ss. måttsord, förr stundom utgörande tredjedelen av en kärve; förr möjl. äv. om kärvliknande knippa av vass l. säv. HH XI. 1: 106 (1530; möjl. om knippa av vass l. säv för taktäckning). Anders Esgierss[o]n .. beskyllthe Bencth i Vttby, atth han hade stulidh 7 nekor kornn jffronn honom. SkrGbgJub. 6: 241 (1591). 3 necker skola giöra en kärf(v)a. VDAkt. 1731, nr 106. Själfafläggande skördemaskiner, som aflägga den skurna säden i neker färdiga till bindning. Uppl. 2: 74 (1903). Moberg Sedebetyg 388 (1935). — jfr HALM-, HATT-, HAVRE-, KORN-, LYKT-, SÄDES-, TOPP-NEK m. fl. — särsk. om sädeskärve som om vintern (särsk. vid julen) utsättes till fåglarna; jfr KÄRVE 1 a. AntT 3: 149 (1870). Schiöler Jan. 39 (1928).
2) (†) (sädes)skyl; särsk.: krakskyl, krake (se KRAKE, sbst.4 4). Salander Gårdzf. 109 (1727). Murberg FörslSAOB (1793; om krakskyl). Dalin (1853).
Avledn. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): NEKA, v.1, -ning. till 1: binda (säd) i kärvar; äv.: lägga (skuren säd) i små högar för hopbindning till kärvar. (Pojkarna o. flickorna) lägga ett band på hvar nek, hvarefter det nekade bindes. Lönqvist Bara 6 (1775). Jäg. 1897, 2: 40. jfr onekad. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content