SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIDSK nid4sk l. ni4dsk, äv. nis4k, stundom NISK nis4k, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(nidsk (-ij-) 16141933. ni(j)sk c. 16351933. njskur 1685. ni(j)tsk (-tszk) 15361739. Se äv. under avledn.)
Etymologi
[fsv. nidsker; jfr d. nidsk; till NID, sbst. — Jfr NIDISK, NITISK]
motsv. NID, sbst. 3.
1) (numera föga br.) om person, stundom om ngns hand o. d.: ytterst sparsam, snål, njugg, knusslig; girig. Then ene skiffter vth, och fåår alltijdh meer, men then andre är nijtsk ther han icke skal, och warder doch fattighare. Ordspr. 11: 24 (Bib. 1541). War icke nidsk och tenck icke Vppå, / Huru tu skall store Rykedomar fåå. Aschaneus HwsRegl. 24 (1614). En Girig-buk, ur hvars niska händer Hustrun måste snika efter sina nödtorfter. Dalin Arg. 1: 243 (1733, 1754). Hushålla nidskt med kronans penningar. Murberg FörslSAOB (1793). Östergren (1933). — jfr MAT-, PÄNNING-NIDSK. — särsk.
a) i uttr. nidsk om, stundom (jfr 2), förr äv. med ngt, sparsam med ngt, njugg på ngt. Hammarberg Herdinn. 22 (1741: ). Man är ej mer med offer nisk. Bellman SkrNS 1: 242 (1760). Matmodren var ej nisk om ölet i sin tunna. Livin Kyrk. 133 (1781). Johansson HomOd. 7: 176 (1844: ). AB(L) 1895, nr 287, s. 2.
b) (†) i uttr. nidsk att l. till att göra ngt, icke frikostig med att göra ngt. Preutz Kempis 501 (1675). (Harald Hårfager o. hans son Håkon) wore mycket niska til at gifwa Mat, fast än the wore gifmilde på Gull. Peringskiöld Hkr. 1: 143 (1697). Så högt jag deremot i deras tycke var, / .. För det jag ej var nidsk at mensko-blod utösa. Murberg Racine Ath. 80 (1776).
c) (i vitter stil) om jord, naturen, förr äv. om ngns lycka o. d.: icke frikostig, snål. ÖB 51 (1712; om jorden). Bäst Calista intet felar, / Blir des lycka gruflig nisk. Lenngren (SVS) 1: 71 (1774). Naturen har ej varit nidsk mot honom. Murberg FörslSAOB (1793). Det tunga arbetet med den nidska jorden. Tegengren RasmT 9 (1920).
2) (föga br.) i uttr. nidsk efter, förr äv. på ngt (jfr 1 a), lysten l. girig efter ngt, som ivrigt eftersträvar ngt. Dalin Hist. III. 2: 367 (1762: ). Den aning de hafva, at de sjelfva icke komma dit (dvs. till himmeln), giör dem niska på verldsliga skatter. Höpken 2: 13 (1763). Så nidsk som du är efter all styggelse och besvärlighet öfver mig, fattige man. Högberg Vred. 1: 25 (1906).
3) (†) i utvidgad anv.: snålt tilltagen, knapp. (Jag skall) Adams Bröllops Kost ej såsom Njskur skylla. Spegel GW 266 (1685).
4) (†) avundsam, missunnsam. En nijtsk seer icke gerna at man äter. Syr. 14: 10 (öv. 1536; Apokr. 1921: ett ont öga ser missunnsamt på själva brödet). Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651, 1668).
Ssg: NIDSK-SKORPA, f.||ig., l. NIDSKE-SKORPER, m. (ni(d)skskorpa 17691793. niskeskårper 1708) [sv. dial. niskiskorpe] (†) till 1: överdrivet sparsam l. snål person, girigbuk. KKD 6: 61 (1708). Murberg FörslSAOB (1793; lågt talesätt).
Avledn.: NIDSKA, f. [jfr fsv. nidska, nidskhet, snålhet] (†) till 1: överdrivet sparsam l. njugg l. snål kvinna. Hon är en nidska i hushållningen, i matredningen. Murberg FörslSAOB (1793).
NIDSKA, v., l. NIDSKAS, v. dep. (nidsk- 1793. ni(j)sk- 16211758) (†)
1) intr.: vara överdrivet sparsam, spara, ”snåla”. Salander Gårdsf. 27 (1758). Han har nidskat med beröm och uppmuntringar. Murberg FörslSAOB (1793). Han var frikostig mot alla; men nidskade med sig sjelf i mat, klæder och bequämligheter. Därs.
2) dep., = nidska, v. 1. Forsius Fosz 134 (1621). Lind 1: 1082 (1749).
Särsk. förb.: nidska ihop. (†) till 1: gm sparsamhet samla (ngt), ”snåla” ihop. Nidska ihop penningar. Murberg FörslSAOB (1793).
NIDSKELIGEN, adv. (nisk-) (†) till 1: överdrivet sparsamt, snålt. Juslenius 441 (1745).
NIDSKHET, r. l. f. (nidsk- 16741933. nisk- 16401933. nitsk- 16401712) [fsv. nidskhet] (numera föga br.) till 1: överdriven sparsamhet, snålhet, njugghet. Linc. (1640; under malignitas). Ständernas niskhet tvingar mit till något afgörande steg. Crusenstolpe Mor. 3: 170 (1841; angivet ss. yttrat av G. III). Hedberg Balzac Gor. 26 (1898). Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content