publicerad: 1947
NIMBUS nim4bus, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 5) = (Fock 1Fys. 652 (1855), NoK 60: 98 (1926)); i bet. 2 äv. NIMB nim4b, r.; best. -en (Rydbeck Kalkmåln. 101 (1904), Fornv. 1915, s. 125); pl. -er (AntT XIV. 1: 72 (1899), Rydbeck Kalkmåln. 13 (1904)). Anm. Den lat. pl.-formen nimbi förekommer hos Fock 1Fys. 661 (1861).
Ordformer
(nimb 1899—1915. nimbus c. 1765 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nimbus, fr. nimbe; av lat. nimbus]
2) konst. ljuskrets l. strålkrans kring en persons huvud (ss. beteckning för helighet), gloria. ConvLex. 3: 59 (1824). Den nimb, som omgaf Kristus, var utförd i relief, och väl antagligen förgylld. Rydbeck Kalkmåln. 90 (1904). Hellerström Liturg. 49 (1932).
3) bildl., om mer l. mindre mystisk(t) skimmer l. glans som vilar över l. omger ngn l. ngt; ofta om anseende l. ära, äv. om en viss hemlighetsfullhet; jfr GLANS 3, GLORIA, sbst.1 3. Den nimbus, som endast mitt aflägsnande ifrån verldslefnaden dragit om min hjessa. Rademine Knigge 1: 29 (1804). Asaperioden är omgifven med en mystisk nimbus. SNilsson (1844) hos Berzelius Brev 14: 229. Den med en helig nimbus omgifne härskaren med guds nåde. Schück SvLitH 87 (1885). Den svarta nimbus, hvarmed min fantasi omsvept Eastends afvigsida, var skingrad. Lindqvist Stigm. 15 (1906). Den nimbus, som för varje tysk vilade över namnet Hindenburg. SvD(A) 1934, nr 212, s. 7. — jfr PROFET-NIMBUS.
5) [ss. meteorologisk term infört av engelsmannen L. Howard i hans arbete On the modifications of clouds (1803)] meteor. benämning på viss molnformation, rägnmoln. Fock 1Fys. 652 (1855). NoK 60: 98 (1926). — jfr CUMULO-NIMBUS.
-MOLN. Carell o. Edelstam 90 (1916). — Anm. I fackspr. förekommer den efter latinska språkets lagar bildade ssgn nimbo-stratus, en mellantyp mellan nimbus o. stratus. 3NF 14: 222 (1931).
Avledn.: NIMBERAD, p. adj. konst. till 2, om bild av helgon: försedd med nimbus. Den nimberade kungen (på mässhaken) .. kunde möjligen vara en Sankt Olov. Fornv. 1932, s. 369.
Spoiler title
Spoiler content