SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NINIVIT ni1nivi4t l. nin1-, l. NINEVIT ni1nevi4t l. nin1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(nine- 1850 osv. nini- 1526 osv.)
Etymologi
[jfr lat. ninivita, gr. νινευίτης; avledn. av NINIVE, namn på en forntida stad i Assyrien]
invånare i Ninive. Luk. 11: 30 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Flyn från min kurbits bort, J slemma Niniviter! Bellman (BellmS) 5: 34 (1779).
Avledn.: NINIVITISK, adj. The Niniuitiske men (dvs. män). Mat. 12: 41 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Zetterstéen SemSpr. 47 (1914).
Spoiler title