[jfr d. nirvana, t. nirwana, eng. nirvana, nirwana; av sanskr. nirvāna, utsläckning, utplåning]
1) inom buddismen beteckning för det tillstånd då själavandringen upphör o. personligheten utplånas; befrielse från alla lidelser o. begär; fullständig oberördhet; ostörd frid. Lysander Faust 170(1875). ”Nirvana”, som än tänkes såsom ett öfver tillvarons nivå liggande lif, än såsom ett lifvets fullständiga utslocknande. Fehr Und. 4(1894). (Buddhas) åstundan var nu att ernå friden, nirvana, ”utslocknandet”, där åtråns och förblindelsens eld är släckt. Söderblom ÖversRelH 100(1912). Forell Ceylon 31(1929).
2) i bildl. anv. av 1: känslolöshet; ostörd vila, sömn, dvala. Hvad tänker du på? .. Jag tänker inte. Jag försjunker i ett slags nirvâna, en känslolöshetens njutning. Benedictsson Ber. 92(1885). (Den indiske prinsen) ville ha en whisky innan han gick in i sitt nirvana (dvs. gick till sängs). Engström Kryss 98(1912).
SAOB
