SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NITTON nit3on2, äv. 40, räkneord.
Ordformer
(nijtt- 1551. nitt- 1541 osv. -an 1665—1892 (i bygdemålsfärgat talspr.). -on 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. nitan, nittan; jfr d. nitten, isl. nítján, fsax. nigentein, fht. niunzëhan, t. neunzehn, feng. nigontīene, eng. nineteen; av NIO o. ett germ. tēhun, tĕhun, urn. tān, tio (se TIO)]
grundtal angivande det (an)tal som utgör summan av nio o. tio; utom i sådana uttr. som talet nitton, nummer nitton, sidan nitton, år nitton (efter Kristus), klockan nitton o. d., vanl. ss. attributiv bestämning till ett substantiv l. substantiverat adj. i pl.; äv. med huvudordet underförstått; utom i löpande text vanl. skrivet 19, äv. XIX. Hon är nitton år (gammal). Han fyllde nitton (år) i somras. Nitton hundra, äv. sammanskrivet. Nitton män. 2Sam. 2: 30 (Bib. 1541). Giöra nittan gånger wäl, och dhen tiugonde illa, så får man skam för alt. Grubb 256 (1665). Ack hvad man är säll vid nitton år. Hedborn Minne 39 (1835). Nitton handtverkare, tjugo olyckor. SvOrdspråksb. 66 (1865). Det berättas, att när hon var trettifem, såg hon ut som nitton. Strindberg Kamm. 3: 36 (1907). — särsk.
a) (mera tillf., vard.) i svordomar o. kraftuttryck; jfr ADERTON c, SJUTTON, TUSAN. Nej, så ta mej nitton prejare, jag det medger, inte. Jolin Kom. 44 (1845). Aj, för nitton, min gikt; nu få vi återigen ruskväder. Topelius Vint. I. 2: 33 (1867, 1880). Du kan ge dig nitton på, att han ger skall för den där båtbryggan. Sjöberg Kvart. 677 (1924).
b) (vard., föga br.) i uttr. blinka nitton åt ngn, gm blinkningar ge tecken åt ngn. (Kandidaten) hade några konstiga ryckningar i vänstra ögonlocket, så att han alltid tycktes blinka nitton åt någon osynlig kumpan. Siwertz JoDr. 11 (1928).
Ssgr: NITTON-GRYN. [jfr d. nittengryn, snål person, person som fäster vikt vid småsaker, pedant; jfr äv. gryn-täljare] (†) nippertippa. Serenius (1741; under nipper-tippa). —
-HUNDRA, se under nitton. —
-HUNDRA-TAL(ET). åren 1900—1999. Schück o. Lundahl Lb. 1: 43 (1901). —
-TID(EN). i uttr. vid nittontiden, omkring klockan nitton. SvD(B) 1946, nr 205, s. 4. —
-ÅRIG. nitton år gammal; äv.: som omfattar nitton år. Tegnér (WB) 4: 73 (1823). Den nittonåriga måncykeln. UpplFmT 44: Bil. 306 (1930). —
-ÅRING. nitton år gammal person. Björkman (1889). Persien har inkallat 19-åringarna. SvD(B) 1946, nr 80, s. 3 (rubrik). —
-ÅRS-CYKEL. astr. måncykel som omfattar nitton år, Metons cykel. NF 9: 125 (1885). —
-ÅRS-ÅLDER(N). OoB 1928, s. 592.
Avledn.: NITTONDE, räkneord. (-ande 1536. -onde 1526 osv.) [fsv. nitande] ordningstal till nitton. Den nittonde (19) augusti. Den nittonde i denna månad. Nittonde Capitel. Mat. 19 (NT 1526; rubrik). Nittonde Söndaghen epter Trinitatis. OPetri 2Post. 154 b (1530). Strindberg NRik. 19 (1882).
Ssg: nittonde- l. nitton-del. (nitton- 1887 osv. nittonde- 1750 osv.) 13/19 betyder tretton nittonde delar. Palmquist Räkn. 66 (1750). Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content