SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1968  
SJUTTON ʃut3on2, räkn.
Ordformer
(siutan 1667. siuthen 1549. siwttän 1585. siötton 1602. sjuttan (siw-, -nn) 16041892. sjutten (siu-) 1584 (: sjuttende)1659. sjutton (siu-, siw-) 1541 osv. sötton 1567)
Etymologi
[fsv. siutan, siwttan, sywtton, syttan m. m.; motsv. fd. sywtten (d. sytten), fvn. sjaut(j)án, nor. sytten, mlt. seventeyn, mnl. seventien (holl. zeventien), mht. sibenzëhen (t. siebzehn), feng. seofontīene (eng. seventeen); av SJU, räkn., o. samma efterled som ingår i ADERTON, FJORTON m. fl. — Jfr SJUTTSINGEN]
grundtal angivande ett (an)tal som utgör summan av sju o. tio; utom i löpande text vanl. skrivet 17, stundom XVII. Talet sjutton (17). Räkna till sjutton. Sidan sjutton (17). Kapitel sjutton (17 l. SVII). Hon är sjutton (år gammal). Klockan sjutton (17), dvs. fem på eftermiddagen. Sjutton hundra (1700), sjutton tusen (17000), äv. sammanskrivet; jfr b α. Joseph war siwtton åra gammal, tå han wardt en heerde. 1Mos. 37: 2 (Bib. 1541). Vid femton år gevär han (dvs. Sven Duva) tog, vid sjutton var han man. Runeberg 5: 3 (1857). Boken kom .. ut med korta biografier av sjutton författare. Lo-Johansson Förf. 98 (1957). — särsk.
a) i oeg. anv. (jfr b), övergående att beteckna ett (obestämt) stort antal. (Skridskorna) ströko af som en sjutton hästars ångmaskin. Topelius 1: 53 (1897). (Sekonden) kan .. njuta af att hafva ”sjutton tömmar” att sköta. Wrangel SvFlBok 345 (1898). Söndagsjägare av det slag, varav det går sjutton på dussinet. Hansén LjusnDell. 53 (1923); jfr DUSSIN 1 b. Döden är stark som sjutton par oxar. Ström SvenskOrdspr. 100 (1926).
b) (vard.) i kraftuttryck o. lindrigare svordomar samt i anv. som ansluta sig härtill; jfr SJU, räkn. I j, ADERTON c, FEMTON 1 c, NITTON a, TUSAN.
α) i attributiv anv., betecknande ett (obestämt) stort antal l. fungerande ss. förstärkningsord; särsk. i sådana (milda) kraftuttryck som sjutton gubbar l. hakar l. plåtar (jfr GUBBE 2 i, HAKE, sbst.2 5, PLÅT, sbst.1 3 a β); stundom äv. i uttr. sjutton hundra (äv. sammanskrivet), i sht förr äv. använt utan utsatt huvudord ss. kraftuttryck l. svordom (jfr SJU, räkn. I j α, HUNDRA, räkn.1 I 1 b). (Han) svor vid sjuttonhundra / Att han ej had' en kopp / Att kunna supa ur en tår. Bellman SkrNS 1: 64 (c. 1770). För sjutton talgade d-r. SamlSvAnekd. 1841, s. 69. För sjutton tunnor skeppsskorpor! Jolin Kom. 15 (1845; yttrat av en matros). Fy sjutton gubbar. Norlander GladBit. 56 (1910). Du ska veta att de ä .. kallt ute utav bara sjutton hakar. Ericsson Hundl. 209 (1923). Nej, för sjutton plåtar! Östergren (1938).
β) i mer l. mindre substantivisk anv., ss. (milt) kraftuttryck, liktydigt med: katten l. attan l. tusan o. d.; ngn gg äv. i uttr. sjutton och en halv o. d., liktydigt med: katten osv. Ta mig sjutton och en half. Almqvist Skälln. 36 (1838); jfr KATT II d. I talen med förakt om skåpsupare' I, hvad sjutton ären I bättre? Bergman VSmSkr. 337 (1846). Kosta hvad det ville, gaf han sig .. sjutton på, att han inom kort skulle vara lierad med (flickan). Bjurström BildSthmLifv. 86 (1873); jfr KATT II e. Gå för sjutton i våld, både ni och den som fört er hit! Lidforss DQ 2: 351 (1892). När fästmör och systrar ge sjutton i dem (dvs. studenterna), / för det de ej sköta sig, / då (osv.). Fröding Stänk 40 (1896); jfr KATT II c. Då vete sjutton, vad jag ska ta mig till. Aanrud Ber. 2: 22 (1915). Man kan säja vad sjutton som helst. Hedberg StorkSev. 310 (1957). särsk.
α') i uttr. full i, äv. av sjutton, finurlig l. illmarig l. slipad o. d.; jfr FULL, adj. 1 k. Dahlbäck Åb. 87 (1914: i). Tösen såg .. riktigt full av sjutton ut. Essén KrPrillan 203 (1920). Jens är så full i sjutton så man vet aldrig var man har honom. Hedberg Dan 216 (1948).
β') = KATT II f. Fernissar jag ofvanpå med linolja, .. så ser det grant ut som sjutton! Almqvist Mål. 119 (1840). Du har kunnat .. passa upp fint nog för mig, och jag är noga på det utaf sjuttan, det vet du. Bondeson Glimm. 45 (1892). Dahlbäck Åb. 329 (1914: utav bara sjutton).
γ') [jfr satans (se SATAN 5 b), FANDERS 2 c] (i Finl. o. i vissa trakter av Sv.) i gen., i adverbiell anv.: oerhört l. utomordentligt l. ”förbaskat” o. d. Ida sade att .. (musikstycket) var ”så sjuttons lifvadt”. Lindberg FinNov. 197 (1894). Vi är alla så sjuttons omöjliga. Kihlman Idyll 33 (1936).
δ') om person: tusan; jfr FAN 9 (a), DJÄVUL 3 c, 12, 13. En sjutton te karl. Östergren (1938). Håll efter den sjutton. Dens.
γ) [jfr SJU, räkn. I j β β'] (†) i adverbiell anv., i uttr. sjutton sjungande (anträffat bl. sammanskrivet sjuttonsjungande), om person, för att uttrycka känslobetoning: ”sabla”, ”förbaskad”, ”tusan till” l. dyl.; jfr SJUNGA 13 e. Det var då en sjuttonsjungande pojke att vara lik sin far. Runeberg (SVS) 6: 505 (c. 1850).
c) (numera föga br.) substantiverat (jfr b β), om sådan sammanställning av kort som gäller sjutton poäng; förr äv. om (siffror bildande) talet sjutton. En sjutton i piket-spel. Nordforss (1805). En sjutton (Om ziffrorna 17.). Dens.
Ssgr: SJUTTON-HUNDRA, se sjutton o. -hundra-tal(et) anm.
-HUNDRA-TAL(ET). om åren 1700—1799; ofta med särskild tanke på denna tidsperiods karakteristiska drag i europeisk kultur; äv. oeg. l. bildl., om ngt som påminner om l. för tanken till denna tidsperiod. Lenström PoesH 1: 4 (1840: 1700: talet). Skärva (i Blekinge) är en bit 1700-tal med en liten släng av detta tidevarvs kineseri. TurÅ 1925, s. 81. Ett gammalt trevligt ställe, som har en doft av sjuttonhundratal. Laurin Minn. 2: 401 (1930). Den vanliga värderingen av sjuttonhundratalet går tillbaka till romantikens reaktion mot Voltaires och den stora encyklopediens århundrade. Aspelin TankVäg. 2: 120 (1958). jfr: Inemot slutet af 1760: talet. Hällström PVetA 1812, s. 8. Anm.: Ngn gg användes i samma bet. elliptiskt ordet sjuttonhundra. (I det gamla huset var) Möblering utan stoftkorn eller fläck, / I stort och smått en bild af sjuttonhundra. Snoilsky 2: 106 (1881).
Ssgr: sjuttonhundratals-arbete. Eichhorn Stud. 3: 211 (1881; konkret).
-mässig. Blanck GeijerGötDiktn. 50 (1918).
-HÖRNING. (plan) figur med sjutton hörn l. vinklar. Den reguliera sjuttonhörningen. ASScF 10: 457 (1875).
-MÄNNING. (förr) i pl., ss. benämning på (reserv)trupper vilka uppsattes på det sättet att sjutton rotar anskaffade o. underhöllo en karl; jfr sju-männing. LandshövdSkarabgLSkrivKM:t 2/1 1717, Bil. B, § 12. —
-SJUNGANDE, se sjutton b γ. —
-TID(EN). särsk. i uttr. vid l. (fram) mot sjuttontiden, omkring l. inemot klockan 17. Vid sjuttontiden. SAOL (1950).
-TUMMARE. (ngt vard.) televisionsapparat med bildyta som diagonalt mäter sjutton engelska tum. SvD(A) 1963, nr 318, s. 23.
-TUSEN, se sjutton.
-ÅRA, adj. oböjl. (i vitter l. högre stil) i attributiv anv.: sjuttonårig. Franzén Skald. 1: 11 (1794, 1824).
-ÅREN, pl. best. i uttr. i sjuttonåren, i sjuttonårsåldern. SAOL (1950).
-ÅRIG. sjutton år gammal; som varar l. varat l. omfattar o. d. sjutton år; jfr -åra, -års. Sjuttonårig flicka. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hedberg DjurBur 64 (1959; om regeringstid). särsk. entomol. i uttr. (den) sjuttonåriga cikadan l. sångstriten, (den i norra delen av Nordamerika levande) cikadan Tibicen septemdecim Lin., av vilken en form tillbringar sjutton år ss. larv; jfr -års-cikada. (Stuxberg o.) Floderus 3: 342 (1904). 4Brehm 14: 243 (1931: sjuttonåriga sångstriten).
-ÅRING. särsk.: person som är sjutton år gammal. Ahlman (1865).
-ÅRS, adj. oböjl. i attributiv anv.: sjuttonårig. En sjuttonårs pojke. Larsson Borring Uppr. 11 (1930).
-ÅRS-CIKADA. [jfr eng. seventeen year locust] entomol. om sjuttonåriga cikadan (se -årig slutet). 2SvUppslB 27: 959 (1953).
-ÅRS-ÅLDER(N). Öberg Makt. 1: 33 (1906).
Avledn.: SJUTTONDE, räkn. [fsv. siutande; motsv. fd. siutanda, syttennæ (d. syttende), fvn. sjautjándi, nor. syttende] ordningstal till sjutton; ofta skrivet 17:de, stundom XVII:de, vid dateringar o. vid angivande av regenters ordningsnummer vanl. 17 resp. XVII. Det sjuttonde århundradet, äv. seklet, om åren 1601—1700 (l. 1600—1699). 1Mos. 7: 11 (Bib. 1541). 17:de seklets Autorer. Blom i 2SAH 4: 180 (1806). Vanligen högtidlighålles (ss. nationaldag) den dag, på hvilken den gällande författningen antogs .. så t. ex. .. i Norge, fr. o. m. 1829, 17 maj. 2NF 19: 507 (1913). (†) Gifvit och skrifvit .. uti vårt regiments tid på det sjuttende (dvs. året). BtHforsH 1: 30 (1584).
Ssg: sjuttonde- l. (vanl.) sjutton-del. Nordforss (1805).
Spoiler title
Spoiler content