SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOAK 3ak2 l. 40, l. NOA 3a2 l. 40, m.
Ordformer
(Noa (Noah) 1Mos. 6: 8 (Bib. 1541; Luther: Noah) osv. Noak (-ch) Bellman (BellmS) 2: 79 (c. 1766, 1791) osv. Noe Mat. 24: 38 (NT 1526; Luther: Noe))
Etymologi
[jfr d. Noa(h), Noach, ä. t. Noe, t. Noah, eng. Noah, Noach, fr. Noé, lat. (Vulg.) Noe, gr. (Sept.) Νῶε; av hebr. Noach]
enl. bibelns berättelse (1Mos. 6—9) namn på den man som på Guds befallning byggde en ark o. i denna räddade sig o. de sina samt ngra individer av alla djurarter från syndafloden; särsk.
a) i uttr. Noaks, förr äv. Noe (Noæ) ark, i β äv. Noe skepp.
α) om leksak föreställande Noaks ark o. innehållande allehanda människo- o. djurfigurer. Heidenstam Alienus 1: 19 (1892). SD(L) 1898, nr 279, s. 3.
β) [jfr t. dial. noahskasten, eng. noah's ark i liknande anv.] (i folkligt spr. i vissa trakter) om ett slags molnbildning liknande en båt med spetsiga ändar; ark (se ARK, sbst.1 2 b), polarband. IErici Colerus 1: 45 (c. 1645: Noe Skepp). Så länge Noæ Ark står, om mornar eller aftnar, med den ena stammen i norr, och med den andra i söder, beteknar det et stadigt torr- och uphålls-väder. Lenæus Delsbo 17 (1736, 1764). AntT VII. 2: 71 (1883; fr. Småland). SDS 1946, nr 108, s. 12.
b) i uttr. Noaks duvor, se DUVA, sbst. 4 a.
c) (i vissa trakter) i uttr. Noe skog, busken Salix repens Lin., krypvide. BotN 1900, s. 278.
Ssg: NOAKS-, förr äv. NOE-ARK. (Noaks- 1858 osv. Noe- 1773, 1797)
1) (mera tillf.) bildl., om (en plats l. dyl. med) en mängd människor av olika stånd o. d. GFGyllenborg Vitt. 3: 238 (1773, 1797). Folkrörelsens Noaksark, hvars besättning utgöres af alla möjliga disparata elementer. Cygnæus 2: 169 (1858). Siwertz Takl. 44 (1923).
2) (i folkligt spr. i vissa trakter) om molnformationen Noaks ark (se Noak a β). Schulthess (1885).
Spoiler title