SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NOBIS 4bis l. 32 (no`bis Weste 2: 1969, nóbiss Dalin), n. (Bellman SkrNS 1: 111 (c. 1770)).
Etymologi
[sannol. av ett icke anträffat nt. nobis, värdshus, krog, ellips av nobiskroch (se NOBISKROG)]
(om ä. förh.) skämtsam benämning på utskänkningslokal (krog l. värdshus l. källare o. d.); stundom särsk. om Operakällaren i Sthm. Posten 1768, s. 78. När på Nobis jag min pipa röker. Bellman (BellmS) 2: 104 (c. 1784, 1791). Jag kommer ifrån Nobis jag, / Från Oprakällarns glada kunder. Blanche Hitt. 6 (1848). Landsm. XVIII. 8: 29 (1900).
Ssgr (numera nästan bl. om ä. förh.): NOBIS-BRODER. supbroder. SvD(A) 1933, nr 287, s. 14 (om förh. i Sthm på 1880 o. 1890-talen).
-GUBBE. skämtsamt om krogkund. Blanche Våln. 478 (1847). Lundin NSthm 70 (1887). Nobisgubbar svälja nubbar, / vilkas mängd Systemet rubbar. SvD(A) 1932, nr 351, s. 12.
-KUND. krogkund. WoJ (1891).
-MAN, m. (†) jfr -gubbe. Wåhlin Wahlbom 26 (i handl. fr. c. 1850).
Spoiler title
Spoiler content