publicerad: 1947
NOGA nω3ga2, adj. -are (Anm. Numera ersättas gradformerna i vårdat språk ofta med motsv. former av NOGGRANN); n. o. adv. =; förr äv. NOGER, oböjl. adj.; förr äv. NÖGA, adj. o. adv. -are l. nögre; förr äv. NÖGT, adv.
Ordformer
(niögh- 1530. nog- (-oo-, -gh-) 1528 osv. nooffu- 1619 (: nooffuer). någ(h)- 1526—1714. nög(h)- 1535—1618. -a 1530 osv. -e 1536—1673. -o 1659. -er 1619—c. 1880. nögt, adv., c. 1620)
Etymologi
[fsv. nogha, adj. o. adv., o. növa, nögha, adv.; liksom fd. nøwe, nøghe, ä. d. nøye (varav d. nøje), adj. o. adv., av mnt. nouwe, nöuwe, nöje (motsv. t. genau), trång, knapp, noga, ss. adv.: med nöd, knappt (besläktat med NJUGG, adj.); med avs. på formen noga jfr under BOV; möjl. äv. ombildad under anslutning till NOG, oböjl. adj. o. adv.2. Ss. adj. i formen noger (nooffuer) sannol. utgående från nt. nau, njugg]
1) (†) eg.: trång; bl. oeg. l. bildl., om förbindelse o. d.: nära.
a) i fråga om avstånd; ss. adv. i komp.: närmare. Altså göra jämväl månge Philosopher ..: de söka andra vägar, för at nogare komma til målet. Weise 1: 213 (1697, 1769).
b) om personlig förbindelse, förbund (mellan stater) o. d.: intim; förtrolig; fast. (Drottning Elisabet av England) giorde .. ett noga Förbund medh (de nederländska staterna). Brask Pufendorf Hist. 267 (1680). (England o. Skottland) äro .. A(nno) 1707 .. genom en noga Union med hvar andra förente. Lenæus Hübner 82 (1726). Rysslands närvarande noga förbindelse med romerske kejsaren. 2RA 3: 183 (1731).
c) om förbindelse l. samband l. sammanhang o. d. mellan saker l. förhållanden: nära, intim. HC11H 8: 181 (1693). (Ljuden) D och T hafva noga skyldskap sins emellan. Giese Sprachm. 4—5: 5 (1731). Ett antal andra (tempus), som äfven hafva ett inbördes noga förhållande till hvarann. Almqvist GrSpr. 151 (1837). Att hans vetenskap står i det nogaste sammanhang .. med den allmänna kulturhistorien. SvLitTidskr. 1868, s. 2.
2) (†) knapp; ringa; föga. At oss är niögha hulheet wedherfaren aff (munkarna i Skara). G1R 7: 211 (1530). — särsk.
a) om tal (summa, försäljningspris): låg. Serenius (1734; under lowest). (Fyra stycken trefötter äro) Effter det nogesta priset acorderat til 5 d(a)l(er) Stÿcket. HovförtärSthm 1756, s. 1952. Att då årshuggenas storlek uträknas, man då icke tager det nogaste tal, som kan erhållas genom (viss beräkning). Ström Skogsh. 136 (1830). Dalin (1853). särsk. substantiverat i superl. n., i uttr. i det nogaste räknat l. efter nogaste betingat l. i det nogaste l. till nogaste, (beräknat o. d.) efter lägsta (möjliga) pris. SvKulturb. 5—6: 210 (1700: efter nogaste betingat). (Reparerat en pump) till nogaste 8 dal(e)r. HovförtärSthm 1728, s. 220. (Reparationen av) en kongl. Mantel .. kåstar mig sielf, i det ringaste och Nogaste räknat 933 d(a)l(er) 8 2/3 (öre). KlädkamRSthm 1734, s. 110. (Häroldshattar) hvarföre i det nogaste (debiteras) .. 20 (daler silvermynt). Därs. 1772, s. 139.
b) i uttr. med noga nöd, med knapp nöd, nätt o. jämnt. De öfrige sju (skeppen) kommo med noga nöd undan. Botin Hist. 2: 66 (c. 1790).
c) i fråga om levnadsvillkor, ekonomiska omständigheter o. d.: torftig; fattig; ”påver”; äv. i uttr. det går noga med ngn, det är knappt för ngn. Så nogha war icke .. gått medh them (dvs. de fem tusen männen), at .. (de) moste .. haffua dödt aff hunger. LPetri 1Post. Z 3 b (1555). The .. som medh nogaste Armoden sigh försöria kunde. Brask Pufendorf Hist. 21 (1680).
d) ss. adv.: nätt o. jämnt; knappast; med knapp nöd; (blott) med svårighet; vanl. i superlativ; äv. i förb. som nogast. Apg. 27: 8 (NT 1526: som någhast; Bib. 1917: med knapp nöd). Konung Håkon (av Norge) wart såår och kom noogha vndan (från slaget vid Enköping). OPetri Kr. 140 (c. 1540). Noga må tu troo en förlichter wen. 2Saml. 4: 177 (1588). Ingen warder förskonat (från krigstjänst) ehuru gammal han är, oanseedt han orkar noghast gåå. Petreius Beskr. 4: 3 (1615). Jag fick som nogast lof, att gå hem i dag på lördagen. Almqvist Grimst. 10 (1839). Bring Högm. 100 (1862).
3) (†) ss. tidsadverbial, i superl. l. i förb. som nogast, nätt o. jämnt, just; särsk. i förb. med en konj. i en efterföljande sats, för att beteckna att, just som ngt skett, ngt annat omedelbart äger rum: knappt (se d. o. 4), knappast (se d. o. 4). När .. Iacob som nogast vthgången war jfrå sinom fadher Isaac, tå kom Esau. 1Mos. 27: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: just). Tu war .. nogast tin koosz gången i gåår, tå han kom. Linc. (1640; under commodum). (Generalen) hade som nogast begynt .. (urlastningen av kavalleriet), förr än en .. svår storm låg honom öfver. Nordberg C12 1: 195 (1740). Murberg FörslSAOB (1793).
4) [utvecklat ur 1 (c)] i fråga om motsvarighet: (nära) överensstämmande med värkligheten, motsvarande värkligheten, värklighetstrogen; särsk. om likhet, avbild o. d.: fullkomlig, exakt, noggrann; numera företrädesvis ss. adv.: exakt, precis. Sielfwe Dichten eller Narration belangande, så är hon ey så noga som Historier, the ther måste sig binda så til Tijden som til andra Omständigheeter. Arvidi 12 (1651). Han fann här emellan kunskap och försök en noga öfverensstämmelse. Dalin Vitt. I. 3: 186 (1750). Den nogaste likhet. GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 10. En tämmelig noga afbild. Ekmanson Sterne 1: 81 (1790). Att den i sedlar uppburna tullen ej noga uttrycker handelns tillväxt. Palmblad Norige 161 (1846). Denna skogsmännens ställning till samhället finner ock ett noga uttryck i den anmärkningsvärda omständigheten, att (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 340 (1868). När .. (de unga sädgässen) fått sin fjäderbeklädnad fullt färdig, likna de emellertid ganska noga de gamla. Ericson Fågelkås. 1: 164 (1906).
5) om kunskap, vetande o. d.: noggrann, gående i detalj, detaljerad; grundlig; utförlig; säker; numera i sht ss. adv.: väl; i detalj; i grund; precis, exakt; säkert; äv. i uttr. på (förr äv. i) det nogaste, förr äv. som nogaste, synnerligen väl l. noggrant, i (minsta) detalj, grundligt; äv. (ngt vard.) i uttr. inte så noga, icke (så) säkert. (Vi) wete .. icke altijdh så nogha wårt eghet besta. LPetri 2Post. 235 b (1555). (Jag) lät .. migh som nogaste wnderrätta om .. Academiens tilstånd. BraheBrevväxl. II. 1: 119 (1658). (De som fara utrikes böra) noga underrätta sig, om ofwanberörde Slut (dvs. beslut) och Stadgar (om religionsutövningen). Kyrkol. 1: 6 (1686). En (person), som jag känner i det nogaste. Envallsson Procent. 104 (1786). Ju nogare kunskap man hade. Geijer I. 5: 113 (1811). BL 1: 163 (1835: på det nogaste). (E. Flygare-Carléns) noga förtrogenhet med västkusten. NordT 1892, s. 151. Det var en gång en liten pojke — precis hur gammal han var, det vet jag inte så noga. Lindström Leksak. 7 (1931).
6) omsorgsfull, noggrann, sorgfällig, samvetsgrann; numera företrädesvis ss. predikativ o. adv. (Att du) wilde haffue eth nöge och grangiffueligit vpseende vm wor skiipzflotta. G1R 11: 63 (1536). (Under skördetiden) behöffuer menighe man icke så nögha achta Helgena. LPetri KO 47 a (1561, 1571). (Domkapitlet får icke) straffa (någon), förr än hans Saak noga bepröfwad är. FörordnRättegDomcap. 1687, § 7. Hålle Landtmätaren .. (vid ägodelning) et noga och redigt Protocoll. LandtmFörordn. 193 (1762). Mikroskoperna och nogare undersökningar (ha) visat, att (osv.). Fries BotUtfl. 2: 32 (1847, 1852). Man är noga med den näring, som underhåller det fysiska lifvet. 2SAH 30: 200 (1857). Det är med mig som med en slösare, som dock är noga karl; jag för bok öfver mina utgifter. Gustafsson Seneca Bref 20 (1907). När kornet skurits (i västra Norge), uppsamlades efteråt noga alla ax på åkern. Nilsson FestdVard. 141 (1925). — jfr FULL-NOGA. — särsk.
a) (numera ngt vard.) i uttr. på (förr äv. uppå) det nogaste, förr äv. i (det) nogaste l. i nogaste måtta l. måtto l. måtton l. som nogast l. enbart nogast, på det mest noggranna l. omsorgsfulla sätt, synnerligen noggrant l. omsorgsfullt, så noggrant l. omsorgsfullt som möjligt. (Vem) wille seye, att Saull ecke .. opå thet nögeste affräcknet och hollet thet ene emot thet annet? Ludvigsson Norman 19 (c. 1550). Dhet man förmeener wijszligest hafwa betänckt, och nogast öfwerlagt, går snarast tilbaakar. Grubb 417 (1665). Block MotalaStr. 10 (1708: som nogast). Swedberg Schibb. 90 (1716: i nogesta motton). (Om han icke) kunde anbefallas att i nogaste iakttaga handelsordinantien. 2RA 3: 462 (1731). Sahlstedt (1773: I nogaste måtta). (De) voro .. i nogaste måtto klädde efter ceremoniellet. Fischerström Mäl. 50 (1785). FoU 17: 281 (1786: i det nogaste). Äganderätten hölls på det allra nogaste i helgd. De Geer Minn. 1: 8 (1892).
b) [jfr t. genau genommen] i uttr. noga taget l. räknat, ss. satsförkortning: om man är noggrann (i sitt resonemang om ngt), om man riktigt går till grunden; strängt taget. Samvetsfriheten kan, noga taget, ingen makt i verlden betaga menniskan. Snellman Stat. 256 (1842). SvD 31/7 1927, Bil. s. 1.
c) ss. adv. i komparativ, i l. ss. satsförkortning som anger att den talande närmare preciserar l. rättar till ngt som meddelats omedelbart förut: närmare bestämt; rättare sagt. Atterbom Minnest. 2: 298 (1842: nogare sagdt). Den muskelförnimmelse vi skulle erfara om ögat (nogare: de båda ögonen) instäldes i (ett visst läge). Rein Psyk. 2: 375 (1891). I mitten av april, eller 14 april nogare bestämt. Lindström Blåst. 21 (1928).
7) nogräknad; sträng, ”petig”; pedantisk; numera bl. predikativt. G1R 10: 179 (1535). Hempnas icke för nogha alt hoghmoodh, och sleck icke tin harm när tu straffa skalt. Syr. 10: 6 (Bib. 1541). Allt för nooga minskar wänskapen. Grubb 419 (1665). ”Vi äro icke noga om titlarne” — sa' fru Fibb. Holmström Sa' han 78 (1876). Den som inte hade råd att resa finare (än i tredje klass), fick inte vara så noga hvarken på hvad hon fick höra eller tåla. Hedenstierna Fideik. 147 (1895). Argentinska polisen är mycket .. noga med sådant (nämligen kommunistisk agitation). Nordström-Bonnier SmithDiam. 166 (1938). — särsk.
a) (numera nästan bl. i Finl., vard.) njugg, sparsam, hushållsaktig; snål; äv. i uttr. noga om sig; äv. i uttr. till det nogaste, med största sparsamhet; äv. i uttr. noga om ngt, sparsam på ngt; förr äv. i uttr. noga mot l. vid ngn, sparsam (snål) gentemot ngn. LPetri 2Post. 187 a (1555). (Hospitals-)Syslomannen .. (skall i fråga om mathållningen) ingalunda wara för noga wid them (dvs. de på hospitalet intagna). Dens. KO 93 b (1571). Alla tyska Furstinnor äro noga om styfvern. Crusenstolpe CJ 2: 336 (1845). Dalin (1853: mot). Onekligen varseblef man att kursorn .. helt plötsligt blifvit mer och mer ”noga”. Bäckström Sång. 145 (1876). Hushålla till det nogaste med bränslet måste de. Bengts Vargt. 161 (1924). jfr Bergroth FinlSv. 195 (1917). särsk. (föga br.) substantiverat i m. sg.: sparsam person. Snopper får, noger mister. Granlund Ordspr. (c. 1880). Noga spar och f-n tar. Roos Verle 127 (1889).
b) (i vissa trakter) övergående i bet.: angelägen; i uttr. vara noga om ngt. JJNervander 1: 186 (1833). ”Han får inte gå eden!” ropar hon (dvs. käranden). .. ”Är du så noga om att vinna rättegången?” frågar domaren. Lagerlöf Saga 34 (1908). Dens. Top. 256 (1920).
8) (†; se dock b) viktig, betydelsefull. RARP 2: 5 (1633). At hvar Christens nogaste skyldighet är, at göra sig om de Himmelska sanningar öfvertygad. Tessin Bref 2: 6 (1754). Hagberg Shaksp. 7: 157 (1849). — särsk.
b) (fullt br., ngt vard.) i uttr. det är noga med ngt o. d., det är viktigt l. kinkigt med ngt; ofta i uttr. inte så noga. Heinrich (1814). Det är mycket noga med att (export-)smöret skall vara riktigt gott, färskt och välsmakande. Sandström NatArb. 1: 14 (1908). Det finns en tanke, som jag alltid starkt varnar mina elever för: ”Det är inte så noga — nog går det den här gången.” LfF 1912, s. 11. Lagerlöf Kejs. 82 (1914).
Ssgr: NOG-GRANN. [delvis tautologisk ssg med grann II]
a) som är i överensstämmelse med rätta l. värkliga förhållandet, riktig, felfri, exakt. Denna berättelse var så noggrann, att man skulle tro henne vara författad af ett ögonvitne. Schlyter JurAfh. 2: 176 (1879). Boklärda män brukade (under medeltiden) alltjämt den romerska kalendern, när en noggrannare datering var av nöden. Nilsson FestdVard. 197 (1925).
b) som är i överensstämmelse med gällande regel (regler) l. föreskrifter l. praxis o. d., regelrätt, riktig, felfri. Hasselroth Campe 1Föret. 3 (1794). Då man har denna myckenhet af noggranna (ord-)former framför sig, bör (osv.). Rydqvist SSL 1: 361 (1852).
2) till 6: omsorgsfull, samvetsgrann; sorgfällig; om person l. handling o. d. Grundreglorna för en noggran lagskipning. Schönberg Bref 3: 311 (1778). Franzéns .. i sina uppgifter noggranne biograf A. A. Grafström. 3SAH 2: 136 (1887). särsk.
a) mil. i uttr. noggrann marsch, om ett förr i Sv. använt marschsätt med i detalj reglerat utförande, varvid knäet o. fotleden skulle sträckas, innan foten sattes i marken; äv. ss. kommandoord. FörslExInf. 1894, 1: 15. FörslTilläggExInfKulspr. 1924, s. 4.
c) (†) i fråga om färgteckning: regelbunden. Zebran .. med des noggranna ränder. Grill PVetA 1795, s. 20.
d) (†) om smak: mycket god, fin, säker. Hvad som åtminstone icke lär bestridas det adertonde seklet, är att hafva ägt en noggrann och förfinad smak. 2SAH 9: 20 (1819).
e) (föga br.) i utvidgad anv., om arbete o. d.: som kräver stor noggrannhet. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 58. Det (dvs. att välja ut vissa blommor) var ett noggrant arbete. Lagerlöf Jerus. 2: 119 (1902).
3) (mindre br.) till 7, om person: nogräknad, granntyckt, noga. (Görtz) var en djerf utförare äfvensom planläggare; ej noggran på medel, ambitieux mer än tänkbart. HSH 7: 231 (c. 1800). Sundén (1887).
4) (†) till 8; om sak: viktig, betydelsefull. Huru noggran denna Läran (dvs. treenighetsläran) är för hvar och en Christen som vil blifva salig, det hafve vi något förut betraktat. Murbeck CatArb. 2: 43 (c. 1750). Carlström Spinnm. Föret. 4 (1832).
Avledn.: noggrannhet, r. l. f. särsk.
1) till -grann 1: riktighet, felfrihet; exakthet. Ossian 1: XXVIII (1794). Året är bestämt med all önskvärd noggrannhet till sin längd. Nilsson FestdVard. 217 (1925).
2) till -grann 2: omsorg, omsorgsfullhet, samvetsgrannhet; sorgfällighet. PH 8: 632 (1767). Den noggrannhet .., hvarmed alla ärenden behandlades i Svea hofrätt. De Geer Minn. 1: 120 (1892). —
(6) -GRANNELIG. (†) = -grann 2. Strinnholm Vas. 3: 539 (1823). En noggrannelig jemförelse. Cygnæus 1: 115 (1848). Strinnholm Hist. 4: 348 (1852). —
-RÄKNAD, p. adj.
1) (†) till 6; om handling o. d.: utförd med omsorg l. noggrannhet; noggrann, omsorgsfull. Nogräknade beskrifningar. Celsius PVetA 1768, s. 52; klandrat hos Manderström Anm. 15 (1768). Den Holländska (bleknings-)methoden, som följes vid stora Blekerier, är mera omständelig och nogräknad (än den franska o. flandriska). Fischerström 2: 82 (1780). Ypperligt .. vore, om .. beklädnaden äfven vid cavalleriet regleras på en bestämd fot och nogräknad hushållning. BL 4: 59 (1823).
2) som tar hänsyn till andras rätt l. känslor l. som gör sig samvetsbetänkligheter; i sht i nekad sats. Rönigk Fresenius 156 (1753). Drotning Margareta .. (hade) ärft sin Faders lynne, at icke vara nogräknad i aftal och förbindelser. Schönberg Bref 1: 167 (1772). (G. I) var .. ej alltid så nogräknad, när det gällde godsförvärf. Odhner Lb. 140 (1869). (De) som .. icke äro nogräknade med andras känslor. Wikner Pred. 498 (1881). Hans goda hjärta gjorde honom till ett byte för mindre nogräknade vänner .., vilka lurade av honom allt vad han ägde. Kranck SlocknEldL 42 (1930).
3) till 7: fordringsfull, fordrande; pretentiös; granntyckt, ”kinkig”, ”svår”. En Soldat bör intet vara nogräknad om sin gemaklighet (dvs. bekvämlighet). Nordberg C12 1: 190 (1740; yttrande tillagt K. XII). (En kritiker bör icke) vara så nogräknad vid ord, som kallas barbaræ. Sahlstedt Föret. 12 (1773). Vara nogräknad i småsaker. Widegren (1788). (Indianen) är icke synnerligen nogräknad på tillagningen (av födan). Gosselman SAmer. 299 (1842). Hon är .. en mycket fin och nogräknad gammal dam. Bergman JoH 167 (1926). särsk.
a) (i fackspr.) oeg., om växt: fordringsfull (i fråga om jordmån, klimat o. d.), fordrande. Arrhenius Jordbr. 3: 51 (1861). Aspen är icke nogräknad på jordmån. LfF 1902, s. 72.
b) (†) övergående i bet.: mån (om ngt). Jag var (vid besöket i fabrikerna i Alingsås) .. sjelf mycket nyfiken och nogräknad att anteckna allt. Nyrén Charakt. 111 (1780). Han var ytterst nogräknad om tiden. 2SAH 32: 67 (1859). —
(jfr 6) -RÄKNANDE, p. adj. (mera tillf.) = -räknad 3. Hildebrand Hedn. 9 (1872). 3SAH 26: 44 (1914). —
Avledn.: NOGAKTIG, adj.2 (nog- 1544. noge- 1560. -achtig 1544. -afftig 1560) (†) till 6: noggrann. G1R 16: 218 (1544). Därs. 29: 437 (1560). —
NOGHET l. NOGENHET, r. l. f. (nog- 1716—1853. nogen- 1749—1759) [jfr sv. dial. noghet, snålhet, d. nøjehed, noggrannhet] (†)
1) till 5 o. 6: omsorg, noggrannhet; grundlighet; utförlighet. Swedberg Schibb. 84 (1716). (Månförmörkelser) kunna .. ej .. med all vederbörlig noghet observeras. VetAH 1749, s. 9. Med en noghet och omständlighet, som omsider blir tröttande för en icke alltför känslosam läsare, skildras (osv.). JournSvL 1801, s. 307. JGOxenstierna 4: 142 (1815). särsk. i pl., konkretare: närmare omständigheter, detaljer. Martin Bensj. 262 (1782).
2) till 7 a: njugghet, sparsamhet; snålhet. Lind (1749). (Änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp) besörgde om sin hushållning .. med en noghet, som mer och mer vanslägtades till snålhet. Hallenberg Hist. 5: 438 (1796). Dalin (1853). —
NOGLIG, adj.; adv. -a, -en. (nogelig 1560. noglig(h) 1555—1568. nolig 1595) (†)
1) [jfr mnt. nouweliken, knappt] ss. adv.: knappast, knappt, nätt o. jämnt; jfr noga, adj. 2 d. När .. (Kristus) hijt kom, kunde han nogligha bekomma så mykit rwm vthi itt stall, at han ther måtte födder warda. LPetri 1Post. F 5 b (1555). Dens. Jes. 38: 12 (1568).
2) till 6: noggrann; omsorgsfull. Att vi .. skole altidh nogeligen och innerligen bedia then alzmechtige Gudh för .. hans kongl. Maij:t. RA I. 1: 726 (1560). HFinSkolvH 1: 2 (1595). —
NOGSAM, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content