SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOKTAMBUL nok1tambɯ4l, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. noct-. -bul 1845 osv. -bule 1837. -buler, pl. 1803 osv.)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. noctambule, ävensom t. o. nylat. noctambulus, noctambulo; ytterst till lat. nox, natt (jfr NOKTURN), o. ambulare, vandra (se AMBULERA)]
1) med. sömngångare; jfr SOMNAMBUL. Flintberg Lagf. 5: 910 (1803).
2) (tillf.) nattvandrare. SvD(A) 1933, nr 197, s. 6.
Avledn.: NOKTAMBULISM1004 l. 0104, r. (l. m.). [jfr t. noctambulismus, eng. noctambulism, fr. noctambulisme] med. till 1: sömngång, somnambulism. Andersson (1845). Sundberg (1926).
Spoiler title
Spoiler content