publicerad: 1947
NOMAD nωma4d l. no- l. nå- (noma'der, pl. (med) öp(pet) o Weste; nåmád Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet har tidigast anträffats i den gr.-lat. pl.-formen nomades. Rudbeck Atl. 1: 38 (1679).
Etymologi
[jfr t. o. fr. nomade, eng. nomad; av lat. nomas (gen. -adis), av gr. νομάς (gen. -άδος), (person) som drager omkring o. för boskapshjordar i bet (jfr νομός, betesmark), i avljudsförh. till νέμω, utdelar, för i bet, vallar (se NEMESIS)]
person tillhörande folk som huvudsakligen lever av boskapsskötsel l. flyttande jordbruk o. icke har fasta boplatser, utan vandrar från plats till plats; i sht i pl., om dylikt folk; äv. allmännare, om kringvandrande folk som icke lever av boskapsskötsel l. flyttande jordbruk; jfr FLYTTARE slutet. Eberhardt AllmH 1: 13 (1766). Fjell- och skogslapparna .. äro uteslutande nomader och lefva af sina renar. IllSv. 2: XVIII (1882). Äfven zigenarna måste räknas till nomaderna, ehuru de ej idka boskapsskötsel. 2NF (1913). TurÅ 1942, s. 344 (om nomadlapp). — jfr REN-, ÖKEN-NOMAD. — särsk. (mera tillf.) bildl. Valerius 1: 16 (1806; om kvinnojägare). Vextrikets nomader. Fries BotUtfl. 1: 316 (1843). Bildt Ital. 119 (1896; om kringflyttande skördearbetare).
-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap om författningar o. d. gällande nomadlapparnas renskötsel o. d.; särsk. ss. läroämne i nomadskolorna. SOU 1923, 52: 29. —
-LEVNAD. (nomad- 1853—1872. nomade- 1804) (numera föga br.) nomadliv; äv. bildl. Rademine Knigge 3: 132 (1804; bildl.). Ahlman (1872). —
-LIV. [jfr t. nomadenleben] en nomads (l. nomaders) levnadssätt; ofta bildl. Atterbom Minn. 127 (1817; bildl.). —
-NATUR. (mera tillf.) jfr natur 1, 4. Jag är verkligen något af nomadnatur. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 305. —
-SKOLA, r. l. f. skola för undervisning av nomadlappars barn; jfr lapp-folkskola. Vandrande nomadskola, 1913—1925 officiell benämning på skola som åtföljde lapparna under deras vandringar o. i vilken den grundläggande undervisningen meddelades, motsv. den nuvarande visteskolan. Fast nomadskola, 1913—1925 officiell benämning på i skogslandet förlagd fast skola där undervisningen fullföljdes, motsv. den nuvarande byskolan. SFS 1913, s. 823. Därs. 1938, s. 1003.
-fullmäktig. om de av lapparna utsedda fullmäktige som ha till uppgift att överlägga med nomadskolinspektören om frågor rörande nomadundervisningen. SFS 1925, s. 1386.
-inspektör. tjänsteman med uppgift att handha ledningen av nomadskolväsendet o. inspektionen av nomadskolorna. SFS 1916, s. 1178.
Avledn.: NOMADISERA, v., -ing. [jfr t. nomadisieren, eng. nomadize, fr. nomadiser] flytta från plats till plats (med boskapshjordar) ss. nomad; äv. bildl.; ofta i p. pr. med adjektivisk bet., stundom äv. i utvidgad anv. (om levnadssätt, tidsskede o. d.): som utmärkes av l. innebär dylik kringflyttning. Strinnholm Hist. 2: 302 (1836). Cygnæus 4: 120 (1848; bildl.). Landsortsteaterns nomadiserande skede torde vara passerat. SvD(A) 1929, nr 72, s. 11. jfr halv-nomadiserande. —
NOMADISK, adj. [jfr t. nomadisch, eng. nomadic, nylat. nomadicus; efter gr. νομαδικός] som tillhör l. utmärker l. har avseende på nomader; nomadiserande; kringflyttande; äv. bildl. Wulf Köppen 1: 222 (1799). Cederschiöld Artist. 64 (1915; bildl.). —
NOMADISM104, r. [jfr t. nomadismus, eng. nomadism, fr. nomadisme] (i sht i fackspr.) nomadiskt levnadssätt (betraktat ss. form av socialt o. ekonomiskt liv l. ss. näring o. d.); nomadliv; ngn gg äv. bildl. 2NF 19: 171 (1913). UNT 1933, nr 73, s. 7 (bildl.).
Spoiler title
Spoiler content