publicerad: 1941
LÄGER lä4ger, n.; best. lägret ((†) lägeret(t) KlädkamRSthm 1621 A, s. 135 a, OxBr. 6: 11 (1627: legered)); pl. =; pl. best. lägren, vard. äv. lägerna (G1R 29: 195 (1559) osv.) ((†) lägeren Gustaf II Adolf 212 (1624)); förr äv. LÄGRE, n.; best. -et; pl. = (Svart G1 41 (1561), Dryselius Måne 382 (1694)) l. -en (Schroderus Liv. 21 (1626), Eneman Resa 2: 33 (1712))).
Ordformer
(leg(h)er 1583—1702. legier 1589—1596. leg(h)re 1532— c. 1540. legrett, sg. best. 1626. leyghret, sg. best. 1532. läg(h)er 1543 osv. lägere 1701. läg(h)re 1531—1822. läg(h)ret(h), sg. best. 1523 osv. läg(h)ro 1559—1620 (: lägrostadh))
Etymologi
[fsv. lägher, lönskaläge, fältläger, lighre, läghre, liggplats, belägenhet, motsv. ä. d. leger, læghræ, d. lejr, d. dial. lejre, nor. læger, isl. legr, got. ligrs, m., fsax. legar, mnt. leger, fht. legar, feng. leger, eng. lair; jfr t. lager (se LAGER, sbst.3); till roten i LIGGA; formen lägre är en (i fsv. uppkommen) blandform mellan ia-avledn. lighre o. läger; ordet är i bet. 5—7 lån från resp. i bet.-avs. påvärkat av mnt. o. t.]
1) (†) förhållande(t) att ligga (sjuk), sängliggande, sjukdom. HSH 7: 55 (1593). Befruchter iag .., at iagh .. blifuer en wahnföör man i all min Liffztijdh, så länge gudh tächkes låte migh drages med dette långsamme läger och Plåge. HB 2: 311 (1597). Gezelius AReichenbach E 4 a (1668).
2) (†) förhållande(t) att ligga tillsammans (med ngn l. varandra) för könsumgänge; samlag; jfr 3 a (slutet). Per i Starsiöö war kommen i Rychte d[et] han skulle hafue giortt läger m[ed] sin tieniste pige. HellestadDomb. 18/5 1604. Därs. 14/9 1605. — jfr BI-, LÖNSKA-, SAMMAN-LÄGER.
3) (numera i sht i högre stil) (särskilt iordningställd) liggplats (i säng o. dyl. l. på marken l. golvet), bädd, viloläger. Bädda ett läger åt ngn. Reda sig ett läger (på marken, i mossan). Sömnlös kasta sig av och an l. vrida sig på sitt läger. Iach wäter mitt läghre mz min tåår. Mess. 1531, s. B 4 b. Döör barn owettandes i waggo eller annat läger, och icke i säng hoos fader eller moder, tå skal (osv.). KOF II. 2: 110 (c. 1655). Plågans läger (dvs. sjukbädden). Runeberg (SVS) 2: 239 (1847). I mörkret skall jag bädda mitt läger. Job 17: 13 (Bib. 1917). — jfr PLÅGO-, SJUK-, SOV-LÄGER. — särsk.
a) med särskild tanke på bädden ss. plats för könsumgänge. 1Mos. 49: 4 (Bib. 1541). Det kyska läger, / Där make kärleksord åt maka säger. Wirsén Vis. 270 (1899). särsk. (†) i uttr. vara, komma, gå i läger med ngn, för samlag vara osv. i samma bädd som ngn; hava samlag med ngn; jfr 2. Di haffuua sedth, ath wnge Rennhollth Fridz haff[uer] wåridh i legier medh henne. SkrGbgJub. 6: 109 (1589). Därs. 374 (1596: kom). At hun hafuer gångitt j leger medh för:de Jon. Därs. 588 (1621).
b) om dödsbädd l., oeg., om bår l. kista o. d. l. plats i jorden (grav) där ngn vilar ss. död; ofta i uttr. ngns sista läger. Austrenius Reethz 19 (1681). Du har bäddat hennes sista läger, / Iklädt henne hennes sista drägt. Leopold 2: 211 (1815). Dock stod kring hans läger i tyst förbund / Af krigets ädlaste kämpar en rund. Runeberg 5: 91 (1860). Den gamle ligger på sitt sista läger, och han vet det. Söderberg AllvLek. 300 (1912).
c) om liggplats för djur; stundom: ide. Biörnen blifuer vthi sitt Läger i 40 Dagar. IErici Colerus 1: 393 (c. 1645). (Murmeldjuret) ligger om vintern i dvala .. på ett djupt läger af hö, mossa, o. d. Sundevall Zool. 33 (1835). BiblJäg. 4: 162 (1897). jfr BJÖRN-LÄGER.
d) bildl. Vid hennes (dvs. naturens) läger Solen står / Så röd och älskogsvarm. Stagnelius (SVS) 2: 306 (1821). I bröstets läger vilda tankar brottas. VLitt. 3: 470 (1902). särsk. (†): plats där ngt finns l. har sitt hemvist o. d. Ther som misstankar bo, har rädslan ock sit Läger. Knöppel Reg. 13 (1741). Så nämner jag Södern som värmans Läger. CAEhrensvärd Brev 2: 36 (1795). Den panna, där behagen .. / Et beständigt läger haft, / Blef i skrynklor sammandragen. LBÄ 11—13: 203 (1798). jfr BONINGS-LÄGER.
4) (†) ställning; läge; belägenhet; plats som ngt har. ASScF 18: 370 (1681). Seen har och denne stad, för dess beqväma läger, / .. / Sig .. förkofrat fort. Rosenfeldt Vitt. 257 (c. 1700). Lade Hustrun i sängen uti ett beqvämt läger: nemligen med hufvuet lågt, och ett .. hyend under knäveken. Hoorn Jordg. 2: 32 (1723). Rosenstein Comp. 140 (1736). — jfr DON-LÄGER.
5) (†) = LAGER, sbst.3 1. Tagh en feet Kalfwebringa, lägg henne vthi en Potta vppå ett läger Flesk. Salé 17 (1664). Så snart säden är utkastad på Logen, så mycket som til et Läger tarfvas, så tröska så många, som kunna få rum på Logen, en gång öfver Lägret. Boije Landth. 287 (1756). — jfr KOL-LÄGER.
6) (†) förhållande(t) att (med betjäning l. trupper o. d.) uppehålla sig l. vistas l. vara inkvarterad ngnstädes; vistelse; kvarter; logi. Hwilkit långt Läger Cancelleren hafuer hållit j Bremen, vpå wår vmkost, är och witterligit. G1R 15: 642 (1543). The Lybske Rådherrar förskaffade han lägre i Vpsale sampt medh största hoopen aff the Tydska ryttare. Svart G1 67 (1561). (De) Hade sitt lägre på någre wicker heem till Her Jacob i Mora. Därs. 86. — jfr BORG-, BORGAR(E)-, HOV-, NATT-, VINTER-LÄGER.
7) plats (i det fria) där en truppstyrka l. ett sällskap kringströvande l. på en färd befintliga personer inrättat sig (med tält o. d.) för övernattning l. för att stanna längre l. kortare tid; i militärt fackspr. numera i sht om (plats med en) samling baracker l. (i sht förr) hyddor (förr äv. tält) för förläggning av en (särsk. under utbildning varande) truppstyrka under längre tid; ofta i utvidgad anv., om (plats med en samling) tält l. baracker o. d. för härbärgerande av ett antal internerade personer l. ett antal personer som utföra visst (mer l. mindre tillfälligt) arbete l. som samlats för övningar l. studier l. som undergå viss (kortare) utbildning; äv. om den truppstyrka l. det antal personer som befinner sig i ett läger (i här angivna bem.). G1R 1: 56 (1523). Iffuar Green, som höffuitzman war i läghret på Norramalm. OPetri Kr. 233 (c. 1540). Avant-Gardiet sättes kring Lägret til förwakter. ReglSwArmeen 1710, s. 15. Snoilsky 2: 14 (1881). Planen (till palatset i Spalato) .. påminner om ett romerskt läger med hvarandra vinkelrätt skärande gator. Hahr ArkitH 131 (1902). SvKulturb. 11—12: 312 (1932). — jfr BARACK-, BEDUIN-, FÅNG-, FÄLT-, GULDGRÄVAR(E)-, HYDD-, INTERNERINGS-, KONCENTRATIONS-, KRIGS-, LUST-, SOMMAR-, STOR-, STÅND-, TRÄNINGS-, TÄLT-, VINTER-, ZIGENAR(E)-, ÖVNINGS-LÄGER m. fl. — särsk.
a) (i sht i fråga om ä. l. icke militära förh.) i uttr. slå läger, anordna läger (ngnstädes), lägra sig; bryta, förr äv. avbryta l. rycka (upp) l. upprycka läger, upplösa läger, bryta upp. Sedhan drogho the åstadh, och slogho ock sitt läghre widh Ammao. 1Mack. 3: 57 (Bib. 1541; Apokr. 1921: lägrade sig). Svart Gensw. F 8 a (1558: Ryckte .. op). Schroderus Liv. 325 (1626: bröt). Rychte förthenskuld H. F. N. lägret och marchserade emodt honom. HH 20: 245 (c. 1640). Ymer 1914, s. 200 (: bröts).
b) abstraktare: tid varunder l. förhållandet att trupper äro samlade till övning på en lägerplats, möte; numera nästan bl. i utvidgad anv., i fråga om (kortare) studiekurser o. d. vid vilka deltagarna härbärgeras under mer l. mindre lägerliknande förhållanden. Här säges att de kungliga resa efter Lägret till Kjöpenhamn. CAEhrensvärd Brev 2: 20 (1795). Sedan lägret i slutet af September var slut. Tegnér Armfelt 1: 20 (1883). Lägret pågick .. t. o. m. påföljande söndag. KarlstStiftsbl. 1941, s. 135 (om kyrkligt pojkläger). jfr POJK-LÄGER.
8) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 7; särsk.
a) symboliserande liv i läger, krig l. krigarliv. Jag har haft min lust i läger, / Men det föll sig surt ibland. Snoilsky 2: 102 (1881; yttrat av en gammal general). Den ringaktning, med hvilken många .. talat om denne revolutionens och lägrens son (dvs. Karl XIV Johan). Tegnér Armfelt 3: 268 (1887).
b) i sådana uttr. som (det blev) oro, liv, rörelse i lägret, det (blev) oro osv. bland en viss grupp personer (församlade ngnstädes). Bremer Hertha 366 (1856). (Man hade fått veta) att nämndemans Gustaf skulle fara och fria till Signilskär, och nu blef det lif i lägret hos Norrgrannas. Rönnberg Brovakt. 145 (1904). Schück VittA 1: 214 (1932).
c) parti, avdelning, fraktion o. d. Den storm, som nu synes bryta ut i det conservativa lägret. Geijer Brev 389 (1841). Alltid fördelas de (politiskt) stridande uti så kallade läger, ömsom segrande, ömsom tappande. Wingård Minn. 9: 19 (1848). (Han hade) varit baptistpredikant, han var starkt orienterad åt detta läger. Moberg Rosell 60 (1932).
10) (i fackspr.) större grupp av sälar som samlat sig på ett isflak l. en båda. Fatab. 1929, s. 144. SvKulturb. 3—4: 137 (1930).
Ssgr (i allm. till 7): A: LÄGER-BYXOR, pl. mil. bomulls- l. linnebyxor o. d., avsedda att användas vid handräckningstjänst, tjänst inomhus m. m.; jfr -mössa, -rock. SFS 1907, nr 105, s. 4. —
-BÅL. = -eld. Heidenstam Vallf. 31 (1888). På kvällarna hade vi lägerbål (vid det kyrkliga pojklägret). KarlstStiftsbl. 1941, s. 135. —
-ELD. eld i det fria, uppgjord i ett läger (av en grupp personer som slagit läger); jfr -bål. Indianernas lägereldar. Hazelius Förel. 108 (1839). —
-FÄSTNING. (i fråga om ä. förh.) mil. befäst läger; fästning med detacherade fort; fästning omgiven av en fortgördel. Busch Fästn. 1 (1880). —
(3, 7) -HALM. halm att ligga på; särsk.: halm till bäddarna i ett läger. PH 10: 737 (1776). TLev. 1901, nr 15, s. 1. —
-HYDDA. mil. vid fältförläggning: hydda av ris, halm l. plank o. d., i sht förr äv. om dylik hydda l. enklare barack på lägerplats. NF 5: 575 (1882). 2NF (1912). —
-HYTTA, r. l. f. (i sht förr) mil. i fält uppförd enkel hydda av jord, ris l. halm o. d.; jfr -hydda. KrigVAH 1837, s. 103. SvD(B) 1926, nr 330, s. 9. —
-KASSA. mil. om vissa vid ett truppförband förefintliga kassor. Allmän lägerkassa, till vilken inflyta vissa hyror o. arrenden, inkomster för beten, höskörd m. m. Enskild lägerkassa, till vilken inflyta inkomster av bl. a. marketenteri- o. annan affärsrörelse, av köksavfall m. m. o. för vilken bestridas utgifter för beredande av nytta o. trevnad för manskapet. RiksdRevStatsv. 1899, s. 82. SFS 1919, s. 2457. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LIV. liv i läger (i fält); ofta i fråga om pojkläger, kamping o. d. Carlson Hist. 6: 427 (1881). Inemot 4000 friska, brunbrända och levnadsglada ungdomar .. samlade till lägerliv. SvD(B) 1927, nr 184, s. 3. —
-MÄSTARE. (förr) militäringenjör med uppgift att leda anläggandet o. befästandet av läger; jfr skansmästare. ArkliR 1567, avd. 41. 2VittAH 3: 362 (1788, 1793). —
-MÖSSA. mil. uniformsmössa avsedd att användas i vardagslag, släpmössa. DA 1825, nr 93, s. 2. SvKulturb. 11—12: 326 (1932). —
-PLATS. (läger- 1616 osv. lägers- 1671)
1) (i sht i högre stil) till 3: viloplats, sovställe, liggställe. JernkA 1832, Bih. s. 42. Vårt angelägnaste göromål blef .. att uppsöka en beqväm lägerplats (på fartyget). Lind af Hageby Minn. 164 (1860). särsk. (numera knappast br.) till 3 b: plats (i jorden) där ngn vilar (l. skall vila) ss. död, gravplats. OxBr. 12: 368 (1616). Almqvist Amor. XXXIII (1839).
2) till 7: plats där läger slagits (numera särsk. av expedition o. d.) l. som lämpar sig därför; i fråga om militära förh. numera i sht: plats för militärt övningsläger. Widekindi KrijgH 199 (1671). Frösö lägerplats. Englund Ged. 57 (1853). Önskvärt är .., att Andrée-expeditionens lägerplats kunde bliva .. kartlagd i stor skala. Ymer 1931, s. 190. —
-SKO, r. l. m. mil. för användning inom läger- l. kasernområde samt vid permission; motsatt: marschsko. IllMilRevy 1903, s. 373. —
-STAD. (läger- 1575 osv. lägre- 1533—1739. lägro- 1620) [fsv. lägherstaþer, lägherstadh]
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 3: (vilo)bädd, liggplats o. d. (Åt den sjuke) anvises .. en ledig, med rena lakan försedd hängmatta eller annan lägerstad. KrigVAH 1817, s. 28. Sin lägerstad bäddade han på golvet. Kihlman 2Skälmrom. 124 (1923).
2) (numera bl. i vitter stil) till 3 b: (sista) vilorum, gravplats, grav. G1R 8: 294 (1533). Den, som vill haffva een honorabel lägerstad uthi een kyrkio för sigh och sine effterkommande. RP 8: 21 (1640). KyrkohÅ 1919, s. 344.
3) (†) till 4: plats (som ngt har), läge. (Mjälten) hafwer sin Lägerstadh i then wänstra Sijdan vnder Reffbenet. Månsson Åderlåt. 34 (1642). —
-STÄLLE.
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 3: viloplats, liggplats, bädd. HSH 26: 273 (1633). Ramsay Barnaår 6: 85 (1905).
2) (i vitter stil) till 3 b: grav(plats), (sista) vilorum. Schroderus Os. III. 2: 363 (1635). (Han) fick sitt lägerställe uti Tyska kyrkan i Karlskrona. VFl. 1915, s. 104.
3) (†) till 4: plats (som ngt har), läge; äv.: fyndplats, förekomstort, förekomstställe. Acrel Sår 23 (1745). Glocker har meddelat underrättelse derom att man funnit ett nytt lägerställe för diamanter i Brasilien. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 249.
4) (i sht i högre stil) till 7: plats där läger slagits l. skall slås; förr äv.: plats för militärt övningsläger. KrigVAH 1807, s. 19. Gladt i Frantzila ett jubel / Ljöd från Cronstedts lägerställen. Runeberg 2: 105 (1848). 4Mos. 16: 24 (Bib. 1917). —
(7 b) -TID. (i sht i fråga om ä. förh.) tid under vilken trupper äro samlade vid ett läger för utbildning. KrigVAT 1833, juli s. 10. Under lägertiden å Ljungbyhed. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 23, s. 3. —
-VAKT. mil. utsatt till skyddande av ett läger l. en bivack samt till upprätthållande av ordningen däri. ReglArméenFl. 1788, s. 69. Tingsten o. Hasselrot 59 (1902).
B: LÄGERS-KVINNA, -MAN, -MÅL, se d. o. —
-PLATS, se A. —
(5) -VIS, adv. (†) i form av lag l. lager l. skikt. Hälleflinta och Jaspisarter .. finnas äfven ock Flo- och Lägers-vis i bärgen. Wallerius Min. 101 (1747).
C (†): LÄGRE-STAD, se A.
D (†): LÄGRO-STAD, se A.
Avledn.: -LÄGRIG, adj.
Spoiler title
Spoiler content