publicerad: 1947
NONSENS non4sens, stundom noŋ4- (nå`nnsänns (efter franska uttalet: nongsánng) Dalin), n. ((†) r. l. m. SAD 1: 522 (1788), Ahrenberg Hih. 39 (1889)); best. utan slutartikel (mera tillf., Lindbom BeredskapsmFörsvar. 66 (1941), osv.) ((†) best. -et Leopold 5: 525 (1822)); pl. (†) = (Hjärne DagDrabbn. 110 (i handl. fr. 1804)).
Ordformer
(nonsens 1788 osv. non sens (non-sens) 1810—1852. non sense 1797)
1) ngt meningslöst l. orimligt l. absurt; meningslöshet; orimlighet, absurditet; särsk. i fråga om muntligt l. skriftligt uttalande o. d. (jfr slutet): meningslöst l. tomt prat, tomma ord, struntprat; äv.: orimligheter, dumheter, strunt, smörja; i sht förr äv. övergående i bet.: (framställning som utmärkes av) brist på naturlighet o. god smak. Rimad nonsens. Adlerbeth (1788) i SAD 1: 522 (om dikt). Hvadan kommer då denna allmänna nonsens? JournSvL 1798, s. 758 (i fråga om språket i vissa protokoll o. yttranden). Du pratar alltid nonsens, när du skall tala förnuft. Carlén Skjutsg. 231 (1869). Lifvet som förr var ett stort nonsens har fått en mening. Strindberg Dam. 13 (1898). ”Jag bedrog mig själf!” utropade hon. ”Åh nonsens!” sade han otåligt. Hirn Conrad FredlH 217 (1903). Det moderna tavelmåleriet tycker jag är rent nonsens. Olsson BlåsStorm 78 (1930). Rättar man inte i denna stund mun efter matsäcken, blir det nonsens att i fortsättningen orda om en sund finanspolitik. DN(A) 1934, nr 340, s. 2. särsk. (numera bl. tillf.)
a) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] orimligt l. meningslöst ord l. uttryck; förr äv.: banalt l. platt uttryck, plattityd. Mitt ämne är så rikt, .. och likväl säger man ej annat än de allra dummaste små nonsens i verlden. Hjärne DagDrabbn. 110 (i handl. fr. 1804). (Jag fick) upplysningen att detta ord (dvs. snö-glopp) vore ett nonsens, som rätteligen borde heta ”snög-lopp”. Bengtsson SällskErem. 178 (1938).
b) övergående i bet.: obetydlighet, bagatell. För oss begge har lifvet kommit ur led, och det är en bagatell och ett nonsens som verkat det. Hansson Sens. 36 (1887).
2) [jfr motsv. anv. i (ä.) fr.] (†) omdömeslöshet l. smaklöshet. Denna häststod af trä och öfverdragen med bly, bevisar .. ett non plus ultra i osmak och nonsens. Agrell Maroco 2: 335 (1800, 1807).
Ssgr (till 1, mera tillf.): NONSENS-POESI. poesi anlagd på humoristisk värkan gm sin meningslöshet l. orimlighet, dårdiktning. SvD 14/7 1935, Söndagsbil. s. 2. —
Avledn.: NONSENSIKALISK, adj. (-cal-) [jfr t. nonsensikalisch, ävensom eng. nonsensical] (†) till 1: som icke ger ngn mening, meningslös, orimlig. Hammarsköld SvVitt. 2: 227 (1819).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content