NORIT nωri4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av nor. norit, till isl. Nórr, namn på en fingerad stamfader för norrmännen. Anm. Namnet NOR o. en därtill bildad biform NORE har i svensk litteratur använts ss. symbol för Norge, motsv. SVEA för Sverige (Tegnér (WB) 2: 154 (1814: Nore; titel på dikt), Valerius 2: 164 (1818: Nor), Wulff Rytm. 37 (1898, 1915: Nore))]
geol. en av den norske geologen J. E. Esmark upptäckt o. namngiven djupbärgart tillhörande gabbrogruppen o. innehållande plagioklas o. rombisk pyroxen. NNordenskiöld (1825) hos Berzelius Brev 11: 75. Ramsay GeolGr. 116 (1909).
SAOB
