SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVEA, v.; anträffat bl. i inf.
Ordformer
(äv. sw-)
Etymologi
[sv. dial. svea, svedja, sveda; etymologiskt identiskt med dels SVEDJA, v., dels SVEDA, v.]
(†)
1) bränna, svedja (se SVEDJA, v. 1 a); jfr SVEDA, v. (1 o.) 4; äv. (motsv. SVEDA, v. 3 a slutet o. SVEDJA, v. 2 slutet) i det bildl. uttr. svea allt det som ludet är, anmärka på alla småsaker l. småfel, kritisera. Svea eller Svidia, det är, bränna: dädan Svidioland, der man skog bränner att så uti. Rudbeck Atl. 1: 633 (1679). När en är för hård att alting straffa, säges han, wilia swea alt det som ludit är. Därs. Schultze Ordb. 5257 (c. 1755).
2) skövlande fara fram med eld; jfr SVEDA, v. 2 b. Den, som förer ett swårt Krig, han säges att Svea. Rudbeck Atl. 1: 633 (1679).
Spoiler title
Spoiler content