NOTABEL nωta4bel, m.; best. -beln; pl. -bler.
(i skriftspr.) förnäm o. framstående person; nästan bl. i pl., om de främsta o. mest ansedda personerna i viss krets l. korporation l. inom visst område o. d.; ”spetsar”; särsk. om medlemmarna av en notabelförsamling; numera nästan blott om utländska förh. SC 3: 81 (1822). Med .. (de danska gästerna) blandade sig vid festmåltider svenska notabler, bland hvilka landtmarskalken, riksmarskalken .., landshöfdingarne (m. fl. märktes). Hellberg Samtida 11: 40 (1874). Hedin Jerus. 98 (1917; om turkiska förh.).
Ssg: NOTABEL-FÖRSAMLING. (om utländska o. vanl. äldre förh.) statsvet. representation som består av de främsta o. mest inflytelserika männen i de högre stånden o. inom förnämligare korporationer o. d. Hedin Tal 2: 494 (1886). 3NF 6: 393 (1926; om förh. i Egypten på 1880-talet). Generalständerna inkallades ej under Richelieus tid, och blott en gång (december 1626) sammanträdde en notabelförsamling i Paris. Almquist VärldH 5: 210 (1933).
