SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NOVA 3va2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. Stundom användes den lat. pl.-formen novæ, t. ex. Bergstrand Astr. 655 (1925).
Etymologi
[jfr eng. nova; av lat. nova (underförstått stella, stjärna), f. sg. av novus, ny, samhörigt med NY, adj.]
astr. plötsligt uppflammande stjärna, ny stjärna (se NY, adj. 1 b). GHT 1918, nr 137 B, s. 1. Den första nova som man känner (är) den mycket omtalade s. k. Tycho Brahes stjärna. Bergstrand Astr. 655 (1925). NoK 145: 80 (1941).
Ssg (astr.): NOVA-SPEKTRUM. spektrum av en nova. Bergstrand Astr. 665 (1925).
Spoiler title
Spoiler content