NUGAT nuga4t l. nɯ-, l. -ga4, l. NOUGAT nωga4 l. nu- l. nɯ-, l. -ga4t, r. (l. m.); best. -en -ga4-ten resp. -ga4n; pl. (om olika slag av nugat) -er.
Ordformer
(nog- 1795. noug- 1825 osv. nug- 1913 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. nougat; av fr. nougat; av prov. nogat, en mot ett lat. nucatum svarande bildning med den urspr. bet.: ngt som är tillrett av nötter; ytterst till lat. nux, nöt]
konfekt l. sötsak beredd huvudsakligen av socker (l. honung) som smälts med mandel l. nötter (l. pistasch); massa beredd på detta sätt; äv. om viss sorts (ofta) mjuk choklad med (äv. utan) malda nötter l. mandlar; äv. i uttr. engelsk nugat, om sötsak tillvärkad huvudsakligen av torkade äggvitor o. socker (o. överdragen med choklad) utan tillsats av nötter l. mandel. Hård (förr äv. brun), fransk, mjuk, vit nugat. Warg Bih. 154(1795). Hagdahl Kok. 945(1879). Hon fick fram en påse med seg nougat ur väskan. Siwertz Sel. 2: 224(1920). Turkisk nougat. Högstedt KokB 575(1920; med bl. a. gummi arabicum o. vanilj).
Ssgr: NUGAT-BÄGARE. (i sht förr) nugat i form av en bägare. Hagdahl Kok. 946(1879). —
