1) upphäva, annullera (förordning, lag, tillstånd, val o. d.). Underdånig bön, att the exorbitantier, som .. passerede äre, .. måge nulliterede och ophäfne blifwe. RARP 7: 12(1660). VDAkt. 1689, nr 378.
2) upphäva giltigheten av, döda (skriftlig handling o. d.); äv.: förbjuda, underkänna; upplösa (trolovning o. d.). (Han har) medh sin egen handh och segell nulliterat och dödat (handlingen). VDAkt. 1662, nr 26. Dhett står inthz mig till, nullitera eller uplösa en sådan troloffning, och samanboning. Därs. 1696, nr 100.
3) återtaga, taga tillbaka, inte ta hänsyn till, bortse från (klagomål o. d.). En förlikningh, .. huaruthinnan nulliteras mäste parten det högst klagat ähr. VDP 1664, s. 519.
4) hindra, skapa svårigheter för, betunga, lamslå (en ämbetsutövning o. d.). Infalla i Rectoris ämbete, och hans Direction söckia att Nollitera förachta och hoos Discentes förringa. VDAkt. 1700, nr 382.
