NUPTIAL nup1tsia4l l. nup1ti-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nuptial; av lat. nuptialis; till nuptiæ, vigsel, bröllop(sfest), till nubere, gifta sig, bli gift. — Jfr NUPTURIENT, NYMF]
(numera knappast br.) som har avseende på äktenskap l. vigsel l. bröllop; äktenskaps-, vigsel-, bröllops-. Himlarnas Chorer instämma den nuptiala sången. JGOxenstierna 4: 153 (1815). TySvOrdb. 1707 (1932).
Avledn.: NUPTIALITET10104, r. (l. f.). (i fackspr.) frekvensen av ingångna giftermål i förh. till befolkningens storlek (uttryckt i promille av befolkningstalet) l. i förh. till antalet giftasvuxna män l. kvinnor (i en viss åldersgrupp), giftermålsfrekvens; äv. (o. numera vanl.) om det tal som uttrycker denna frekvens, giftermålstal. ASScF 14: 7 (1885; om giftermålsfrekvens). NoK 134—35: 65 (1937; om giftermålstal).
