SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NUTRIMENT nut1rimän4t l. 1-, n.; best. -et. Anm. Ngn gg förekommer den lat. pl.-formen nutrimenta. Kjellin (1927).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nutriment, lat. nutrimentum, uppammande, näringsmedel; till lat. nutrire (se NUTRIERA)]
(i fackspr., numera föga br.) näring, näringsmedel (för levande varelser l. organismer); äv.: gödningsmedel. Nutriment .. blifwer thet kallat, som genom sins Substantz Lijkheet wår Kropp kan föda och vppehålla. Palmchron SundhSp. 29 (1642). (Torvaskan) gifver säden ett det aldratienligaste nutriment. Stridsberg Åkerbr. 65 (1727). Tholander Ordl. (c. 1875). — särsk. (†) i utvidgad l. bildl. anv., om stöd åt en institution l. ett företag o. d. HC11H 9: 148 (1697). Ett sådant publict Wärck .. (som bankovärket), som af Crediten sitt förnämsta nutriment och styrcka hafwer. Stiernman Com. 5: 830 (1700).
Spoiler title
Spoiler content