SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NUTRITION nut1riʃω4n l. 1-, l. -itʃ- (- -tschón Dalin), r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nutrition; ytterst till lat. nutrire (se NUTRIERA)]
(i fackspr.) om den livsförrättning hos en organism som består i näringens (o. syrets) tillförsel, sönderdelande o. tillgodogörande (samt avfallsprodukternas avskiljande), ämnesomsättning; ofta i inskränktare anv.: näringstillförsel; näringsupptagande; matsmältning. Wallerius ChemPhys. 1: 229 (1759). Ett djurs nutrition .. sker .. genom samverkan af flera olika funktioner, såsom matsmältning, blodomlopp, respiration o. s. v. Thorell Zool. 1: 21 (1860). Bergmark Nervsj. 46 (1931).
Ssgr (i fackspr.): NUTRITIONS-DJUR. (†) näringspolyp. Thorell Zool. 1: 330 (1860).
-ORGAN. Nutritions-organerna som tjena till kroppens näring och lifvets underhållande. Sundevall Zool. 7 (1835). Fries BotUtfl. 2: 164 (1852).
-RUBBNING. om sjuklig förändring i ämnesomsättningen. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 105.
-RÖRELSE. (†) ämnesomsättning. Thorell Zool. 1: 34 (1860).
-VÄTSKA. (†) vätska vari nutrition försiggår l. som alstras gm nutrition. Hygiea 1855, s. 143. ASScF 5: 242 (1855, 1858).
Spoiler title
Spoiler content