SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYCKA nyk3a2, v.1 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Florman BrRetzius 47 (1837)).
Ordformer
(nycka 17381897. nyckia 1681. nöcka 1639)
Etymologi
[fsv. nykkia (MP 4: 117 (: nykte), CodUps. C 20 1: 112 (: nikkia)), motsv. fgutn. nykkia, rycka, sv. dial. nykka, rycka, draga, d. (dial.) nykke, nor. dial. nykkja, isl. hnykkia, rycka (till sig); jfr mnt. nucken, skaka på huvudet, holl. nokken, skaka, stöta; till en germ. rot hnuk-, av ovisst urspr. — Jfr KNYCKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) göra en kort o. hastigt knyckande rörelse (med kroppen l. ngn kroppsdel); (hastigt) rycka l. draga; förr äv. ss. reciprokt dep., i uttr. nyckas om ngt, gm ryck söka (beröva varandra o. själva söka) få tag i ngt; förr äv. ss. vbalsbst. -ning, bildl., övergående i bet.: nyck (se NYCK, sbst.1 3). De sågo dem nöckas om Tömmen. VRP 1639, s. 815. Florman BrRetzius 47 (1837: nyckningar). När .. (hästarna) betat stå de långa stunder och lyfta nyckande på hufvudena. Rosenius Naturst. 53 (1897).
Ssg: NYCK-STEK, n. sjöt. stek varvid tåget bildar en ögla som lätt kan utryckas, beläggning med lycka (se lycka, sbst.1 2 slutet). UFlott. 1: 129 (1903). Smith 278 (1917).
Spoiler title
Spoiler content