NYSTA nys3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. nysta, slå, prygla; urspr. möjl. bildl. anv. av NYSTA, v.1, med tanke på den handrörelse som utföres vid nystning av garn]
slå (ngn); numera bl. i särsk. förb. (se nedan). Nysta en wed öra. Verelius 183 (1681).
Särsk. förb. (i vissa trakter): NYSTA OMKULL10 04. slå omkull. (Han) grabbade tag i sin kärestas fot och nystade omkull henne, så att det smackade i snön. Sällberg Långv. 139 (1894). —
NYSTA TILL10 4. slå till (ngn), ”dänga” till (ngn). Försök inte å smit, för då nystar ja te dej så skjortan blir tom! Engström Kryss 173 (1912). Dens. Bläck 43 (1914).
SAOB
