SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NÅ-.
Etymologi
[y. fsv. naa-; jfr mnt. na- (t. nach-), efter, eg.: nära, av germ. nǣhw-, nāhw- (se NÄR, adv.2 o. adj.)]
(†) i ssgr: efter-.
Ssgr (†): NÅ-DEL, se nackdel, sbst.1
-KOMMAN, f. [jfr mnt. nakommen] = -maning. Görand[is] honom h[er] m[ed] quitt och frij, lediig och lössz för altt ytth[e]rmer[e] tiltall, kraff ell[e]r nåkoman. 2SthmTb. 1: 302 (1537).
-MANING. [y. fsv. naamaning (HSH 17: 81); jfr mnt. namaninge] efterföljande krav, efterräkning. Såå at th[et] skal aldeles wara afftalat, orappat .. och oclandrat, at sa[m]me niels ær frij for all nåmani[n]g til ewig tijdh aff fødde och ofødde. OPetri Tb. 163 (1527). 2SthmTb. 1: 237 (1547).
-RÅDIG. [sv. dial. nårådig, rådig; som förstår att göra sig nytta av det som anses värdelöst; jfr mnt. naradich] eftertänksam; rådig; omtänksam. Monger är nepp och nårådigh och warder ther medh rijk. LPetri Sir. 11: 18 (1561; Bib. 1541: är karigh och spaar; Vulg.: Est qui locupletatur attentione et tenacitate sua).
-SAKNAD. [möjl. uppkommet av åsaknad gm överföring av n från ”utan” i uttr. utan åsaknad l. gm anslutning till nådel (se nackdel, sbst.1)] olägenhet? Doch så, at ther presterne kunne haffua, wtan nåsaknat i sit embete, effter stondet kläde och föde, skole te sig låta ther åt nöia. SynodA 2: 47 (1586).
-SINT, se d. o. —
-STÅNDANDE, p. adj. = -ständig. The nåstondande penni[n]ga, han honom skyllug war. 2SthmTb. 1: 94 (1545).
-STÄNDIG. [jfr mnt. nastandich, nastendich] återstående, resterande. Theres nåstendige lön. HSH 36: 251 (1580).
Spoiler title
Spoiler content